Efter sju veckors krig mot Iran pendlar Trump mellan att förklara att han är ”mycket nära ett rättvist avtal” och att återigen hota med att ”slå ut varje kraftverk och varje bro” i Iran.
Oavsett om det blir nya samtal och en förlängd ”vapenvila” eller inte, är kriget ett totalt misslyckande för USA-imperialismen med enorma kostnader.
Av Per-Åke Westerlund
USA:s och Israels bombningar har dödat 3 753 människor i Iran och över 2 000 i Libanon (den 18 april), skadat 45 000 bostäder i Teheran bara under mars månad och utplånat hela libanesiska städer och byar. Trump har skrutit om att han ska kasta tillbaka Iran flera decennier eller till och med ”till stenåldern”. Globalt har 32 miljoner människor kastats in i fattigdom och 45 miljoner har tillkommit bland dem som behöver livsmedelsstöd, enligt IMF (Internationella valutafonden).
I ett desperat försök att få slut på detta katastrofala krig, förklarade Trump plötsligt en två veckors vapenvila den 8 april, med militärregimen i Pakistan som medlare. Hur förhandlingar skulle kunna uppnå det som USA-imperialismens bombningar misslyckats med har dock aldrig förklarats. Trumps mål är att kunna framställa något slags seger och förklara ”uppdraget slutfört”, trots att han faktiskt bevisligen försvagat USA-imperialismens position.
Hormuzsundet blev snabbt den centrala frågan – inte regimskifte, anrikat uran eller Irans vapenproduktion. Med kontroll över sundet hade Iran ett kraftfullt vapen: man släppte igenom vissa indiska, kinesiska och andra fartyg och tog avgifter, samtidigt som man blockerade nästan all trafik. I samband med vapenvilan förklarade Trump att sundet var öppet, medan Iran uppgav att all passage skulle ske under dess övervakning. Trump svarade med det oväntade steget att förklara att USA skulle organisera sin egen blockad av sundet.
Under årtionden av sanktioner har det iranska regimen utvecklat en hög grad av självförsörjning för sin ekonomi och vapenproduktion, inte minst av drönare. Ekonomin har länge befunnit sig i en djup kris och är beroende av oljeförsäljning, främst till Kina, men det kommer att ta tid innan effekterna av en blockad slår igenom.
Den 19 april genomfördes den amerikanska blockaden genom krigshandlingar, när man attackerade och beslagtog ett containerfartyg under iransk flagg, Touska. Ett kraftfullt militärt svar från Iran mot amerikanska örlogsfartyg eller militärbaser, eller mot USA:s allierade i Persiska viken, skulle snabbt kunna eskalera till ett fullskaligt krig igen. Sedan vapenvilan har USA samlat fler trupper och återfört hangarfartygen Gerald Ford och George HW Bush till regionen. Iran har utan tvekan utnyttjat vapenvilan för att återfå förlorade drönare och missiler och tillverka fler.
Ingen av sidorna har något objektivt intresse av ett fortsatt krig. Det iranska regimen kan, bara genom att överleva, utropa en seger, vilket förstärks av dess ökade makt över sundet. USA-imperialismen har använt en stor del av sina vapenlager och är skakad av de ekonomiska och politiska konsekvenserna. Detta betyder dock inte att konflikten är över eller att en ny eskalering är utesluten.
Trumps desperata sökande efter en utväg ledde också till att han tvingade Netanyahu till en tio dagar lång ”vapenvila” i Libanon. Avtalet slöts utan Hizbollahs medverkan och den israeliska armén har fortsatt att förstöra byar och städer och upprättat en ”gul linje” runt de områden den ockuperar, precis som i Gaza. Därifrån kan nya attacker inledas.
Kriget har långvariga konsekvenser för världsekonomin. En rapport från UNDP (FN:s utvecklingsprogram) för Asien-Stillahavsområdet uppskattar att ”8,8 miljoner människor riskerar att hamna i fattigdom. Produktionsbortfallet kan uppgå till mellan 97 och 299 miljarder US-dollar, vilket motsvarar mellan 0,3 och 0,8 procent av regionens BNP”.
Kriget har långsiktiga effekter på världsekonomin
Effekterna är mest kännbara i fattigare länder och i Asien. Regeringar i 60 länder har vidtagit åtgärder mot prisökningar, genom subventioner, skattesänkningar med mera. IMF varnar för snabbt ökande skulder och underskott, som redan är rekordstora. Att följa IMF:s råd kommer dock att skapa missnöje, protester och oroligheter, som i Filippinerna och på Irland.
En omedelbar effekt är priset på flygbränsle. En expert i Singapore ”uppskattar att flygtrafiken i Asien och Stillahavsområdet redan har minskat med en tredjedel”, rapporterade New York Times den 20 april. Internationella atomenergiorganets (IAEA) chef Mariano Grossi har varnat för att Europa endast har flygbränsle för de kommande sex veckorna.
Även om det skulle bli någon form av preliminärt avtal, inklusive en förlängning av ”vapenvilan”, finns tydliga långsiktiga trender.
- Världsekonomin är på väg mot stagflation, ökad inflation i kombination med långsam eller ingen tillväxt.
- Allianser med USA ifrågasätts: från Europa på grund av Ukraina; från Gulfstaterna om Trump sluter ett avtal med Iran; och i Asien på grund av den ekonomiska krisen och osäkrare militärallianser med Washington, även om de alla är beroende av USA.
- I de flesta stater kommer de styrande att sträva efter ökad självförsörjning inom energi och militär samt öka sina vapenutgifter. Drönar- och antidrönarindustrier kommer att byggas upp i all hast. Militära strateger kommer att söka efter ett ”sund” eller andra transportleder att kontrollera.
- Kina har hållit en relativt låg profil i detta krig, men den stora konflikten mellan USA:s och Kinas imperialism fortsätter att dominera världshändelserna. Kriget har öppnat möjligheter till kortsiktiga vinster för både Kina och Ryssland. Men både Kina och USA skakas av kriser.
- Politiker internationellt kommer att distansera sig från Trump, även om de står för varianter av samma politik.
Vad som händer i Hormuzsundet kommer att avgöra krigets kortsiktiga utgång. En överenskommelse kommer på inget sätt att lösa orsakerna till konflikten – men det skulle inte heller fortsatt krig. Trump har medvetet undvikit att sätta in markstyrkor, väl medveten om både motståndet mot kriget i USA och begränsningarna i vad en sådan insats skulle kunna åstadkomma.
I Iran har bombningarna tillfälligt stärkt diktaturens grepp. Israel och USA har hjälpt till att stoppa strejker och protester. Men missnöjet och behovet av arbetarkamp har inte försvunnit och kommer att återuppstå.
ISA och Socialistiskt Alternativ står emot den amerikansk-israeliska imperialismens krig och för dess nederlag genom en organiserad arbetarrörelse i Iran, i hela regionen och globalt. En sådan internationalistisk, antiimperialistisk hållning går hand i hand med vårt socialistiska motstånd mot den iranska diktaturen. Detta krig understryker återigen att den enda kraft som kan stoppa krig och diktaturer är den internationella arbetarklassen.
Du måste vara inloggad för att kunna skicka en kommentar.