Nekas färdtjänst trots olidlig smärta

Ulrika Dahl – Foto: Privat-


Hon får en olidlig smärta av att gå som gör att det känns som att ryggen ska gå av. I fyra år har Ulrika Dahl haft rätt till färdtjänst. Under tiden har hennes tillstånd blivit sämre. Ändå nekas hon plötsligt färdtjänst utan att trafiknämnden kan förklara varför. Avslagen till färdtjänst ökar med förödande konsekvenser.

Av Elin Gauffin // Artikel i Offensiv

Offensiv har träffat Ulrika Dahl som är förtvivlad och just nu kämpar med överklaganden.

– Det värsta för mig är ryggsmärtan. Det finns inga diskar kvar i ländryggen, kotorna gnider rätt mot varandra. De trycks ihop när jag står upp. Jag kan inte vara stående längre än i två minuter. Jag har även andra diagnoser som gör att jag förlorat mycket känsel i fötterna och har dålig balans. 

– Jag behöver färdtjänst för att ta mig till mitt arbete som ligger i en annan kommun. Jag vågar inte och kan i praktiken inte åka kollektivtrafik. Jag kan inte ta mig till tunnelbanan eftersom jag inte kan gå längre än 50 meter. När jag är i tunnelbanan måste jag sitta ner eftersom det gör för ont att stå upp. När jag sitter ner tar det längre tid än vad dörrarna är öppna för mig att resa mig och samla ihop rollatorn och ta mig ut. Jag är också jätterädd för att förlora balansen när jag är i kollektivtrafiken. Stockholms rusningstrafik kan vara extremt pressande och det är flera byten på min väg till jobbet.

Vad säger trafiknämnden
i sitt avslag? 

– De menar att färdtjänsten ska inte behandlas som bistånd för att uppnå skälig levnadsnivå och hänvisar till färdtjänstlagen som säger att man ska ha väsentliga svårigheter att förflytta sig på egen hand eller använda kollektivtrafik. Det finns ingen definition av vad väsentliga svårigheter är eller någon förklaring till hur jag kunde bli bedömd att få rätt till färdtjänst tidigare när jag var i fysiskt bättre skick. 

– Jag har frågat ledamöter i nämnden om det finns beslut om nedskärningar eller hårdare bedömningskrav, men de säger att det inte finns det. Men det verkar som att avslagen i färdtjänst ökar. Synskadades riksförbund driver denna fråga.

På bland annat plattformen Hej-olika kan man läsa om kampanjen från Synskadades riksförbund. De skriver att 1 av 4 synskadade får avslag på ansökan och att 60 procent tvingas ta hjälp av andra för att färdtjänsten inte fungerar, bland annat har en av tre blivit lämnade på fel plats. 

Hur känns det att få avslag?

– Jag har arbetat och pluggat sedan jag var 17. Jag är 60 år och har många år kvar att ge. Det känns hemskt orättvist att bli behandlad så här, bedömd, ifrågasatt, nekad och hänvisad till en situation där jag kan förlora mitt arbete, vilket kan leda till andra förödande konsekvenser. Politikerna pratar om arbetslinjen, men de knuffar utsatta människor ut ur arbete.

– När mina hälsoproblem för några år sedan förvärrades blev jag först väldigt deprimerad, Sedan bestämde jag mig för att göra mer av det jag mår bra av för att motverka. Så jag försökte komma ut mer och träffa människor, gå på konserter och demonstrera. Färdtjänsten har varit mycket viktig för mitt mående.

Vad händer nu?

– Jag får ta taxi till och från jobbet. Om jag åker med Bolt varje dag så kostar det mig 8 000 kronor per månad. Min chef låter mig jobba mer hemifrån nu, men jag mår inte bra av att bli isolerad till hemmet.

– Jag har överklagat till Förvaltningsrätten. Jag hänvisar till FN:s Funktionsrättskonvention som Sverige har skrivit under, som gör klart att personer med funktionsnedsättning ska kunna delta fullt ut i samhällslivet, inklusive skola, vård och arbetsliv. 

– Det finns de som har vunnit i Förvaltningsrätten, men det tar minst 7 månader. 

En statlig utredning 2023 kom fram med förslag om hur orättvisorna i färdtjänst skulle rättas till, men istället för att genomföra dem har regeringen tillsatt en ny utredning.

– Skatterna sänks för de rikaste och pengar går till försvaret. Jag är rädd att detta bekostas med att ta från de mest utsatta, sjuka, arbetslösa och funktionsnedsatta. Det behövs en helt annan sorts politik. Om jag har kraft tar jag mig ut för att heja på första maj-tåget, avslutar Ulrika Dahl.