När vi går in i Pridesäsongen kommer tusentals hbtq+-personer att samlas för att fira kärlek och identitet. Nödvändigt och underbart som det är, räcker det helt enkelt inte med att fira när våra rättigheter är under attack. Pride ger oss också en möjlighet att samlas och organisera oss. Det kan och bör vara en radikal händelse. Låt oss göra Pride till en protest.
Claudia O’Riordan (Socialist Alternative, ISA i England, Wales och Skottland)
Under de senaste åren har attackerna mot transpersoners rättigheter ökat kraftigt över hela världen.
Miljardärer utnyttjar sina positioner för att sprida skadlig retorik, samtidigt som de använder sin förmögenhet för att stödja antitransgrupper. Världens rikaste man, Elon Musk, har gått till attack mot så kallad ”könsideologi” och ”wokeviruset”. Som ägare till X (tidigare Twitter) har Musk uppmuntrat antitranshat att frodas på sajten.
J.K. Rowling verkar inte tala om något annat än om hur mycket hon föraktar transpersoner. Denna uppenbara besatthet har gått så långt att Rowling har inrättat en privat fond för att stödja alla rättsliga åtgärder som syftar till att utesluta transkvinnor från kvinnliga utrymmen, eller för att försvara alla som ställs inför arbetsdomstolar på grund av diskriminering av transpersoner på arbetsplatsen. Det finns förstås också mediemagnaterna som endast rapporterar om något som har med transpersoner att göra om det kan användas för att demonisera dem på något sätt.
I Storbritannien har den socialdemokratiska Labourregeringen fullständigt kapitulerat inför detta tryck och gett efter för den ökande transfobin vi ser. Regeringen har inte vågat ifrågsätta Högsta domstolens dom förra året, som definierade ”kvinna” som identiskt med det kön som tilldelades vid födseln. Regeringen har heller inte avskaffat den tidigare högerregeringens förbud mot pubertetsblockerare och har blockerat skotska reformer av lagen om könsbekräftelse. Samtidigt försämras situationen för könsbekräftande vård, utan att regeringen visar några tecken på att göra något för att lindra den.
Labourregeringen har gång på gång visat sig inte vara en vän till arbetarklassen. För att hålla fast vid makten har de försökt efterlikna högerextrema Reform UK och trappat upp attackerna, inte bara mot transpersoner, utan även mot migranter, bidragstagare och andra.
Hotet slutar dock inte där. Angreppen på transpersoners rättigheter är bara toppen på isberget. Som en liten minoritet i samhället, med mycket låg representation på nästan alla arenor, utgör transpersoner en bekväm syndabock, kring vilken folkets ilska kan avledas från de mycket verkliga problem vi står inför i dagens samhälle. Men utöver det försöker delar av högern använda antitransattacker som en bro mot en bredare inskränkning av rättigheterna för hbtq-personer och kvinnor mer generellt.
Många av samma argument kring tillgång till könsbekräftande vård kommer att användas för att attackera aborträtten.
Högerkanten talar alltmer om frågor som födelsetal, surrogatmoderskap, föräldrarättigheter och ”traditionella familjevärderingar” för att flytta fokus till homosexuella, bisexuella och lesbiska. De försöker också attackera den kroppsliga autonomin. Många av samma argument kring tillgång till könsbekräftande vård kommer att användas för att attackera aborträtten. ”Pro life”-demonstranter firade utanför Högsta domstolen när förbudet mot pubertetsblockerare upprätthölls 2024.
Kampen för hbtq+-befrielse och antikrigsrörelsen verkar kanske inte ha någon uppenbar koppling vid första anblicken. Men i krigstider har hbtq+-fobi använts som ett verktyg för att definiera nationell identitet, upprätthålla militär disciplin och könsnormer. Under första världskriget hävdade parlamentsledamoten Noel Pemberton Billing att en tysk ”svart bok” listade 47 000 medlemmar av den brittiska eliten som ”sexuella avvikare” som hotades av utpressning. I USA under kalla kriget förekom ”Lavender Scare”, där homosexuella män och lesbiska beskrevs som hot mot nationell säkerhet och som kommunistsympatisörer, vilket ledde till krav på att de skulle avskedas från statliga tjänster.
Ett mer färskt exempel är den homofobiska propaganda som den ryska staten sprider för att vinna stöd för Ukrainakriget, som man påstår är ett krig för ”traditionella värderingar”.
Kriget i Iran och den växande militarismen runt om i världen hotar inte bara miljontals liv, utan utgör också ett hot mot hbtq+-rättigheter.
När Socialist Alternative är ute och kampanjar mot kriget i Iran eller mot folkmordet i Gaza, utmanar krigsförespråkarna oss genom att fråga ”Vad tror du att de skulle göra mot dig i ett sådant land?”. Men sanningen är, som läget ser ut just nu, att om jag vore en hbtq+-person i antingen Gaza eller Iran, skulle det största hotet för mig, min familj och mina vänner vara israeliska och amerikanska bomber.
Socialister motsätter sig den brutala, repressiva iranska regimen och dess attacker mot minoriteter. Men den enda vägen till frihet går genom den iranska arbetarklassens egen masskamp – inte genom imperialismens bombningar av oskyldiga civila.
När vi går in i Pridesäsongen kommer tusentals hbtq+-personer att samlas för att fira kärlek och identitet. Nödvändigt och underbart som det är, räcker det helt enkelt inte att fira när våra rättigheter är under attack. Pride ger oss också en möjlighet att samlas och organisera oss. Det kan och bör vara en radikal händelse.
I Huddersfield har medlemmar i Socialist Alternative hjälpt till att organisera en alternativ Pride, där den kommersiella karaktären hos den vanliga Pride ersätts av en anda av motstånd. Vi kan skapa vår egen Pride själva, utan stöd från storföretagen. Vi kan anordna massmöten, engagera fackföreningsrörelsen och slå tillbaka – inte bara mot angrepp på hbtq+-rättigheter, utan också mot krig och imperialism, för bostäder, jobb, hälso- och sjukvård och mer.
Vi måste rikta in oss på det kapitalistiska systemet. Kapitalismen är beroende av splittring. Oavsett om det handlar om etnicitet, kön, sexuell läggning eller religion, försöker de splittra vår klass för att försvaga oss. Endast genom att samlas och förena våra kamper i en arbetarklassens motståndskamp kan vi besegra allt förtryck och exploatering.
Du måste vara inloggad för att kunna skicka en kommentar.