av Per Olsson
Massprotesterna i Algeriet har gått in på sin femte vecka och regimen är i sönderfall. I tisdag genomfördes nya stora demonstrationer med krav på att den styrande klicken, med den svårt sjuke president Abdelaziz Bouteflika som galjonsfigur, ska bort.
Kravet på en genomgripande politisk förändring har om möjligt bara blivit mer bestämt efter att president Bouteflika för drygt två veckor sedan tvingades dra tillbaka sin kandidatur i det presidentval som skulle hållas i april. Det var en manöver från regimen i syfte att vinna tid och avleda kampen. Presidenten blev kvar och valet sköts upp.
Sedan dess har protesterna vuxit i styrka och regimen har blivit allt mer isolerad.
– Vi vill ha bort hela systemet, som en av tisdagens demonstranter sa till nyhetsbyrån Reuters.
Det styrande partiet FLN, som inte har något gemensamt med det FLN som ledde befrielsekampen mot Frankrike fram till landets självständighet 1962, är i sönderfall. Kampen, som har tenderat att bli mer organiserad, har även splittrat den högsta arméledningen.
Den enhet som finns på gatorna väntar dock fortfarande på att uttryckas i bildandet av nya självständiga arbetarorganisationer som kan bli spjutspetsen i den avgörande kamp mot regimen som stundar. Men som också kan utgöra ett politiskt alternativ till de i huvudsak borgerliga oppositionsgrupper som nu förbereder sig för att styra efter att dagens regim tvingats bort.
Även det angränsande Marocko skakas av historiska protester, om än ännu inte i samma omfattning som i Algeriet.
I flera veckor har Marockos lärare varit ute i strejk mot osäkra anställningsvillkor med urusla pensionsvillkor och mot regimens försök att sänka lärarnas och andra offentliganställdas löner.
