”Kongo på rätt väg efter helgens val”, skrev t ex folkpartiet i Sverige efter valet i Kongo-Kinshasa den 31 juli. Detta var precis vad Västmakterna vill säga, för att kunna fortsätta utplundringen och för att förhindra ytterligare flyktingströmmmar ut ur landet.Men istället har situationen förvärrats. Det skriver Flyktingar från Kongo-Kinshasa i ett tillägg till det PM om läget som lämnades över till Migrationsverket den 2 juni. Här är ett utdrag ur tillägget:
”Blodig valupptakt i Kongo”, rapporterade Svenska Dagbladet i en notis 1 juli. Detta sedan polisen skjutit ett tiotal till döds vid en demonstration i staden Matadi drygt fyra veckor innan presidentvalet. Tidningens korrespondent Ola Säll rapporterade på plats den 30 juli, dagen innan valet, under rubriken ”Valet idag kan utlösa våldet” att: ”Våldet finns alltid nära i Kongo-Kinshasa. Trots att landet genomför sitt första flerpartival på 40 år finns de politiska motsättningarna kvar. Misstänksamheten och fientligheten kan när som helst leda till nya våldsamheter”.
Inom regimen finns starka spänningar. ”När bilkonvojerna med president Joseph Kabila och vicepresident Azarias Ruberwa råkade mötas på vägen till flygplatsen i fredags kväll utbröt skottlossning. En av Ruberwas vakter dödades och två skadades. Det visar hur instabilt det politiska läget är och hur nära det är till våldet.”
Det officiella valresultatet gav flest röster för den sittande presidenten, Joseph Kabila, men då han inte nådde 50 procent ska en andra omgång hållas den 29 oktober mellan Kabila och Jean-Pierre Bemba, en av vicepresidenterna. Detta har ytterligare spätt på instabiliteten.
Tredje veckan i augusti utbröt regelrätta strider i huvudstaden Kinshasa, mellan trupper lojala tillKabila respektive Bemba.
Den 20 augusti tvingades FN-trupper i pansarbilar evakuera diplomater från Bembas hem, under skottlossning när Kabilas soldater omringade huset.
FN:s kontor för humanitära frågor, OCHA, skrev i sin senaste rapport att ”den humanitära situationen är fortfarande kritisk i ett land där 50 människor dör varje timme” (OCHA Humanitarian Crisis Watch: Democratic Republic of Congo, september 2006).
I rapporten anses risken för våld kvarstå i städerna jämsides med att landsbygden präglas av en ständigt pågående humanitär kris.
Enligt Belgiens utrikesminister Karel De Gucht har mer än 50 personer dödats i de strider som nyligen ägt rum i Kinshasa. Han säger vidare att valets andra omgång blir en ”svår tid eftersom både Kabila och Bemba är beredda att tillgripa våld” (Le Soir 29 augusti).
Läkare Utan Gränser listar Kongo-Kinshasa högst i sin årliga rapport ”Tio i topp 2005: Kriserna som världen glömde”. I rapporten heter det att: ”De extrema svårigheter och våld som miljoner kongoleser utstår går resten av världen obemärkt förbi. Flera väpnade grupper strider för kontroll av naturtillgångar. De attackerar civilbefolkningen bland annat genom de mest vidriga sexuella övergrepp mot kvinnor” (Glömda kriser 2005, 24 mars i år, www.lakareutangranser.org)
Utvecklingen bekräftar den analys som Flyktingar från Kongo gjorde i vårt PM den 2 juni. Under de nuvarande omständigheterna i Kongo-Kinshasa har valen ingen möjlighet att etablera ens skuggan av demokrati. Uppsplittringen och de väpnade striderna kommer under överskådlig framtid att öka.
Flyktingar från Kongo
