Arbetarna som kastas ut

Av Elin Gauffin // Artikel i Offensiv

Jag träffar Fereshte Javani i Farsta centrum. Det är jättetidigt på morgonen. Det finns ingen tid till närmare bekantskap för vi är båda aktivister och här ska det delas ut flyers. Det är den sista pushen att nå ut till folk och ikväll väntar vår stora gemensamma demonstration ”Nu är det nog”, som vi har kämpat för i månader.

Men för Fereshte är det bara en liten hållplats på en större och hårdare kamp. Fereshte Javani är administratör för Facebookgruppen Vi är 4 700 arbetare. Den 12 mars i år beslutade riksdagen att avskaffa möjligheten till spårbyte. Sedan 2008 har det varit möjligt för en flykting som fått avslag på sin asylansökan i högsta instans och som redan har etablerat sig på arbetsmarknaden att istället ansöka om arbetstillstånd utan att behöva lämna landet. Detta kallas spårbyte.

Det allra mest uppseendeväckande är att denna lag gäller retroaktivt. De 4 700 drabbade arbetarna har alltså etablerat sig här och helt och hållet följt den lagstiftning som gäller. Nu får väl etablerade människor tillvaron helt omkullkastad, och det gäller också deras barn som helt oskyldiga kastas ut ur landet.

– Vi får höra att vi kan åka till hemlandet och söka arbetstillstånd på nytt. Ett sådant påstående har ingenting med verkligheten att göra. För det första: jag kan inte åka till Iran, mitt liv är i fara. För det andra: vilken arbetsgivare är beredd att vänta i ett eller två år på en sådan process? Jag, som är personlig assistent, blev som så många andra i gruppen avskedade direkt. Arbetsgivaren vill inte ha anställda med en massa osäkerhetsfaktorer hängande över sig.

– Om man mot förmodan skulle klara av att resa till sitt hemland så måste ens arbetsgivare gå med på att ge en månadslön på 37 000 kronor, vilket är den nya nivån som kommer att gälla.

Jag tyckte att den här förändringen gick jättesnabbt. Hur upplevde ni det? Har ni fått stöd av några partier?

– Inget parti har sökt upp oss för att tillsammans med oss försöka driva en kamp och stoppa den här katastrofen. Jag tycker det är oklart hur partierna har röstat. Bara miljöpartiet ser man tydligt utåt att de tar ställning.

– Socialdemokraterna är skrämmande. De har röstat för 100 procent av regeringens försämringar. När vi besökte S-kongressen sade många delegater att de stöttade oss, men sen röstade de ändå för en restriktiv migrationspolitik.

Jag kontaktar Tony Haddou, som är Vänsterpartiets talesperson i migrationsfrågor i riksdagen. Han bekräftar att V, tillsammans med C och MP, röstade emot avskaffande av spårbyte. Han hänvisar till den motion som partiet skrev i frågan och några Facebookinlägg han gjort. Även mängden försämringar i migrationspolitiken kan vara en orsak, menar Haddou, till att avskaffandet av spårbyte upplevs ha gått under radarn. Han hänvisar till en helt färsk sammanställning från Sveriges Radio, som konstaterar att hittills har regeringen lagt fram minst elva propositioner med förslag om lagskärpningar inom migration och integration utifrån Tidöavtalet. Det allra mesta har redan hunnit bli lagar. Därutöver är det ett tiotal utredningar som pågår eller nyligen lanserats. Migrationsverkets rättschef Carl Bexelius säger att han aldrig varit med om så många förändringar på så kort tid. ”Det är ju förändringar på migrationsområdet inom samtliga ärendeslag” (Sveriges radio den 13 september 2025).

Absolut att den blåbruna regeringen har använt en chockdoktrin för att trumma igenom en så rasistisk lagstiftning att Sverige gått från att vara Europas mest generösa land till att hamna i bottenskiktet när det gäller asylrätt och solidaritet. Men det gör det bara ännu mer angeläget att gå samman på gator och torg – det vill säga bortom de parlamentariska församlingarna – och bedriva kamp och protester.

Hur har organiseringen gått för ”Vi är 4700 arbetare”?

– Först var vi bara några stycken och vi visste inte hur vi skulle få tag på varandra, alla vi drabbade. Nu har Facebookgruppen 2 100 medlemmar. Vi har möten varje vecka, vi har haft demonstrationer i flera stora städer och varje tisdag delar vi ut flygblad i Göteborg. Men nu är det uppgivet. Många har redan försvunnit. Lagen är beslutad och gäller retroaktivt, säger Fereshte.

– Jag har så många frågor. Har det någonsin funnits en lag i Sverige som tillämpats retroaktivt? Varför gäller detta bara för invandrare och utlandsfödda?

– Varför ska de som byggt sina liv här enligt lagen och uppfyllt alla villkor i dag så lätt kunna avvisas som om de vore en siffra? Var i världen – och i mänsklighetens namn – är det rätt att avskaffa en lag utan några övergångsregler?

– Vad händer med alla de liv som byggts upp enligt detta lands lagar – ska de i dag raderas ut?

– Barn som är födda här och har vuxit upp här… vad ska hända med dem? Tusentals oskyldiga barn omfattas av denna lag, och de finns inte ens i statistiken – de räknas som anhöriga.

– Vad händer med vårt gemensamma liv när jag omfattas av lagen, men inte min sambo – vårt liv riskerar att gå i kras? Vi måste skilja oss och förlora allt som vi byggt här.

Retroaktiva lagar är extrema undantag. När det gäller strafflagar ska det inte ske, enligt Sveriges grundlag, Europakonventionen och FN-konventionen för medborgerliga och politiska rättigheter. Att den här lagen dessutom drabbar människor som inte begått brott är helt förkastligt. Ovanpå denna svidande orättvisa drabbas asylaktivisterna av rasisternas ständiga trakasserier. Riksdagsmannen Ludvig Aspling från Sverigedemokraterna skriver giftiga inlägg i deras Facebookgrupp och påstår att det inte finns några läkare bland de 4 700 drabbade. Vilket bevisligen är fel. Men rasismen bygger ju på lögner som måste underhållas.

Det vi kan göra för Fereshte Javani och andra drabbade är att gå samman och bygga upp en starkare motståndsrörelse som drar ett streck. Nu får det vara nog med attacker på flyktingar. Genom massmobilisering måste nya attacker stoppas och den tidigare asylrätten måste vinnas tillbaka.