
Det finns en röd tråd i socialdemokraternas politik under Karl Petersens ledning: Intressen hos det politiska och ekonomiska etablissemanget gynnas i stort och i smått. Fastighetsbolag erbjuds attraktiva tomter för att bygga bostäder till framförallt redan välbärgade. Inga motprestationer krävs i form av gestaltning, miljöhänsyn eller stadsmiljön. Exempel på detta är de nya höghusen utan kollektivtrafik på Lulsundsberget (som vi skrivit om tidigare i Offensiv) och rivningen av det gamla och säregna Fritz Olssonhuset för att ge plats för en galleria och hotell. Luleå ska göras attraktivt för ”gubbar i slips”. Kulturnämndens ordförande vill ha ”kavajavstånd” från hotellet i Fritz Olssonkvarteret till Kulturens hus och kommunen ska sponsra bygget av barer, restauranger och 18 direktörsloger i Coop Arena, innan arenan skänks bort till Luleå Hockey.
Samtidigt slår socialdemokraternas politik hårt mot låginkomsttagare. Hyresgäster har drabbats när det allmännyttiga bostadsbolaget Lulebo sålt/ombildat lägenheter och Lulebo har nu getts utrymme för fortsatta utförsäljningar. Lågavlönade kvinnor pressas ännu hårdare när tempot ska skruvas upp genom privatiseringen av lokalvården. Trygga jobb försvinner när personalpoolen inom socialförvaltningen läggs ned. Barn med föräldrar utan akademisk bakgrund drabbas mer av skolnedskärningar. Nu senast beslutades det att Kvarnåskolan i Niemisel ska läggas ned, vilket innebär att barn från förskoleklass och uppåt får minst 14 km till skola och fritids. Överhuvudtaget är det lågavlönade som får utstå privatiseringar, nedskärningar, tyngre jobb etc.
S vann valet i Luleå på sloganen ”Alla ska med”, inte ”Alla direktörer ska med”. Inte heller vann de på löften om en stor privatiseringskampanj. Trots det tar Karl Petersen valresultatet som en intäkt för stöd för högerpolitiken. Faktum är att opinionen mot högerpolitik är väldigt stark. Den politik s i Luleå kopierar är enormt illa omtyckt, det visar varje ny opinionsundersökning om regeringens väljarstöd.
Lägstalön på 18 000 kronor, kamratstödjare på alla skolor, stopp för nedskärningar och privatiseringar, avskaffade politikerprivilegier är exempel på åtgärder som Rättvisepartiet Socialisterna skulle vilja ”marknadsföra” Luleå med.
För att stoppa politik som ökar klassklyftorna, som gynnar de välbeställda på arbetares bekostnad, så måste det missnöje som finns underifrån ta sig uttryck i gemensamma protester, både lokalt och nationellt. Det är dags att privatiseringsvågen får ett svar redan i vår, från anställda, allmänhet och de fack som hittills har varit alldeles för tama. Samtidigt måste frågan ställas om bygget av ett nytt politiskt alternativ för arbetare, ungdomar, fackligt aktiva, pensionärer etc. Socialdemokraterna har med all tydlighet visat vilken sida de har placerat sig på i kampen om hur samhällets resurser ska fördelas.
Jonas Brännberg
Gruppledare för RS i Luleå kommunfullmäktige