”Hedersdoktoratet är ett erkännande av hans exceptionella bidrag till kritisk kunskapsutveckling och folkbildning i samhällsfrågor av stor vikt för vår tid”, skriver Umeå universitet med anledning av att författaren och journalisten Arne Müller utsetts till hedersdoktor vid universitetet.
Per Olsson (per.olsson@socialisterna.org)
Arne Müller är välkänd för Offensivs läsare och han har deltagit på många möten som Socialistiskt Alternativ varit med om att arrangera, som exempelvis Septemberupprorets Motståndsforum i Husby i början av året.
Arne Müller tillsammans med Björn Forsberg har nyligen varit ute på första delen av en Inlandsbaneturné vars andra del börjar efter midsommarhelgen.
Att bli utsedd till hedersdoktor med sådana lovord. Det var väl knappast något du förväntade dig. När får du din doktorshatt?
– Beskedet från universitetet kom verkligen som en stor överraskning. När jag började skriva böcker om ämnen som gruvbranschen, klimatomställning och de regionala klyftorna i Sverige hade jag inte en tanke på att det jag skrev kunde vara av intresse för människor som jobbar i universitetsvärlden. Jag tar den här utmärkelsen som en uppmaning att fortsätta att jobba vidare med dessa frågor framöver. – Just nu är jag på hemväg efter en vecka med möten längs Inlandsbanan tillsammans med författaren/forskaren Björn Forsberg. Vi har pratat om varför mer tågtrafik är helt avgörande för klimatomställningen och om den roll som Inlandsbanan kan spela i detta sammanhang. Under många år har banan kämpat i motvind, men när militära önskemål kom med i bilden finns det nu plötsligt åtskilliga miljarder för att rusta upp banan. Vi har tagit fram underlag som visar att det finns stora möjligheter både för mer godstrafik och en väl fungerande persontrafik längs hela banan från Kristinehamn till Gällivare.
Hur har reaktionerna varit under Inlandsbaneturné, och vad väntar under turnéns andra del?
– Det har varit fullsatta möteslokaler i både Kristinehamn och Mora. Vi har också fått träffa kursdeltagare och lärare vid Bäckedals folkhögskola (Sveg) och har pratat med lokala medier längs resvägen.
– Diskussionerna har varit livliga. Det vi har märkt när vi delat ut foldrar längs resvägen är att det ännu är många som inte vet att banan kommer att rustas upp. Det finns mycket att göra för att sprida kunskap om detta och vilka möjligheter som finns. Det vi verkligen har betonat är att det kommer att krävas aktivitet och ett tryck från människor som bor längs banan för att det verkligen ska bli satsningar på persontrafik. Den serie av möten där vi pratar kan möjligen fungera som ett avstamp för detta.
– Efter midsommar ska vi ut på en andra vecka. Då startar vi i Gällivare och tar oss på fem dagar ner till Vilhelmina. Turisttrafiken på banan har startat i mitten på juni, så vi kommer att kunna åka på Inlandsbanan mellan mötena.
– En sak som vi också tar upp på turnén är försämringarna av nattågstrafiken i ett läge när allt fler vill åka med tåg. Björn har letat fram en sammanställning av de nattåg som har körts tidigare. Den visar att det tidigare fanns betydligt fler nattåg. Exempelvis kunde man åka nattåg till stationer längs Inlandsbanan som Sveg, Storuman och Porjus. Det ger en glimt av vad som skulle vara möjligt även idag, om den politiska viljan fanns.
Regeringen vill enligt egen utsago genomföra de största satsningarna någonsin på transportinfrastruktur. Bland annat ska Inlandsbanan rustas upp. Det talas om att merparten av de 30 miljarder kronor som ska satsas på ”transportinfrastruktur som är viktig för försvaret” kommer Inlandsbanan till del.
Men vilka satsningar är att vänta? Är målet mer persontrafik på räls och mindre lastbilstransporter på vägar? Har Tidöregeringen plötsligt blivit klimatvänlig?
– Nej, det finns inget som tyder på att satsningen på Inlandsbanan pekar mot en kursändring från regeringens sida. Det har bara talats om det militära intresset av en fungerande järnvägsförbindelse genom Inlandssverige. De övriga satsningar på järnvägen som finns med i den långsiktiga investeringsplan som regeringen står bakom är inte i närheten av det som skulle krävas för att på allvar göra det möjligt att öka godstransporter och resande med järnväg. Ovanpå detta kommer också de stora neddragningarna av nattågstrafiken under de senaste åren. Det är mot den bakgrunden vi betonar att det verkligen kommer att krävas högljudda krav från människor som bor längs banan för att den ska bli mer än en bana för militära ändamål och en viss godstrafik.
Den nuvarande energikrisen och de stigande priserna är ytterligare ett argument för satsningar på järnväg. Men regeringens åtgärder pekar i en annan riktning, med sänkta bränsleskatter och ytterligare en halv miljard kronor i subventioner till flyget. Men hur börja bryta beroendet av fossila bränslen, och järnvägens roll i detta?
Dessutom kommer det att bli stora problem med tillgången på vissa metaller om de 1,5 miljarder bilar som rullar på vägarna runt om i världen ska ersättas med lika många elbilar.
– Järnvägens roll är verkligen helt avgörande. När de fossila bränslena fasas ut gäller det att använda energin så effektivt som möjligt. Det krävs ungefär tio gånger mer energi för att transportera gods och personer på landsväg jämfört med järnväg. När det gäller koldioxidutsläppen är skillnaden ännu mycket större. Dessutom kommer det att bli stora problem med tillgången på vissa metaller om de 1,5 miljarder bilar som rullar på vägarna runt om i världen ska ersättas med lika många elbilar. Det gäller särskilt eftersom bilindustrin vill sälja stora, tunga och därmed resursslukande bilar.
– Idag står bilarna för ungefär sju tiondelar av alla resor i Sverige. Trafiken på räls står för knappt en sjättedel. Det innebär att det kommer att krävas mycket omfattande satsningar på att rusta upp alla befintliga järnvägar och att öka kapaciteten. Sedan bör det förstås vara billigare att åka tåg jämfört med att ta bilen. Länder som Tyskland och Spanien har infört månadskort som för en ganska låg kostnad gör det möjligt att åka med all regional kollektivtrafik. I Estland är den mesta kollektivtrafiken gratis och Luxemburg har för något år sedan infört helt gratis kollektivtrafik.
– Det vi också har sett är att uppstyckningen av järnvägstrafiken mellan en rad olika bolag har drivit upp kostnader och gjort att det inte finns en helhetssyn på drift och underhåll av järnvägen. Det gäller att se järnvägen som ett sammanhängande system där alla delar ska samverka. Då behöver den drivas i samhällets regi och där det är samhällsnyttan och inte vinsten som är drivkraften.
”Smutsiga miljarder: den svenska gruvboomens baksida”, hette din första banbrytande bok. Den gruvboom som då synades har ersatts av en än större gruvboom, som förstärks av geopolitik och militära upprustningar. Näringsminister Ebba Busch (KD) beskriver Sverige som en ”gruvstormakt” och hävdar att fler gruvor kommer att öppnas? Vilka nya gruvor är på gång, och vilket motstånd finns? Såg att det blir en manifestation i Vittangi den 30 maj mot gruvorna i Nunasvaara
– Det är tydligt att svenska och internationella bolag har uppfattat signalerna från den svenska regeringen och EU:s målsättningar att öka produktionen på hemmaplan. De belopp som satsas på att leta efter nya fyndigheter har ökat i ett rasande tempo. För tio år sedan handlade det om cirka 500 miljoner kronor per år. För två år sedan passerades två miljarder för första gången.
– När jag har räknat kommer jag fram till att det finns omkring 30 projekt som skulle leda till att det startas gruvor inom de närmaste tio åren. Sedan är det förstås så att både ekonomiska skäl och det motstånd som finns gör att troligen bara en mindre del av dessa planer kommer att bli verklighet under den tidsperioden.
– Det som bidrar till att konflikterna kring en del gruvprojekt blir så skarpa är att det handlar om enormt stora projekt. Ett exempel är de planer på att utvinna vanadin, uran och andra metaller i alunskiffrarna vid Storsjön. De mineraltillgångar som de inblandade företagen har redovisat är flera gånger större än all järnmalm som brutits i samtliga järnmalmsgruvor i Malmfälten sedan 1890.
– De planer som finns för brytningen av LKAB:s nya fyndighet norr om Kiruna gör att den sista passagen för Gabna samebys renas skärs av. Det är bara ett av exemplen på konflikterna mellan renskötseln och de stora gruvprojekten.
– Det är framför allt under de senaste femton åren det har växt fram ett motstånd mot en del av gruvprojekten som är aktuella. Det grundar sig i en befogad oro för miljöeffekterna, de stora markanspråken och att det har visat sig att mycket lite av vinsterna stannar i närområdet kring gruvorna. Det kan verka som att det handlar om en Davids kamp mot Goliat när samebyar, lokala nätverk och föreningar ska ta strid mot bolag som har anställd personal och stora ekonomiska resurser. Men det har visat sig att motståndet i många fall haft stor betydelse för att stoppa eller i vart fall hejda planerna. Ännu finns det inget exempel på att en gruva har startats i Sverige på de platser där det har funnits ett lokalt motstånd.
Kan vi vänta oss en ny bok om dagens gruvboom och dess baksida?
– Jag ska inte lova för mycket, men om jag nu får vara hemma vid skrivbordet den närmaste tiden hoppas jag att det kapitel som återstår i en ny bok om den svenska gruvbranschen ska bli färdigt, avslutar Arne Müller.
Du måste vara inloggad för att kunna skicka en kommentar.