De senaste årens skolpolitiska debatt har präglats av en svartmålande, borgerlig, fotledssågning av Sveriges skolväsende och en riksdagsopposition som är oförmögen att peka på problemen. Skolutveckling med vetenskaplig förankring hotas när Björklunds pekpinnepedagogik plockas upp ur historiens skräphög. Studenter måste få veta orsaken till dagens skolproblem.Listan kan göras lång över reformistiska framsteg som omintetgörs genom regeringens förändringar. Att komvux bantas dramatiskt, att bokstavsmärkning av allt yngre barn får en än mer central plats i utbildningen och att pedagogiska arbetssätt brännmärks som flummiga är bara smakprov på vad som håller på att hända.
Att problem finns i landets skolor står utom allt tvivel. Allt färre lärare tvingas handskas med allt större elevgrupper och med den ökade sociala utslagningen växer antalet barn med behov av stödåtgärder. Hur är det möjligt att folkpartiet lyckas plocka politiska poänger på att förespråka fler betyg, större lärarauktoritet och andra lärometoder som för länge sedan underkänts av verkliga pedagoger? En stor del av svaret finns i Göran Perssons ”världsrekord i budgetåtstramningar”.
När socialdemokraterna 1994 tog över en vanskött ekonomi av den Bildtledda regeringen befann sig kapitalismen sedan några år tillbaka i en osedvanligt djup kris. Statens finanser visade röda siffror och socialdemokraterna valde att vältra över de ekonomiska pro- blemen på offentliga sektorn.
Personaltätheten minskade drastiskt. De första som fick ta smällen var elever med särskilt stöd som blev av med sina elevassistenter. Skolorna blev en radikalt otryggare miljö, där endast de som hade ett starkt stöd och starka förebilder hemifrån hade goda förutsättningar att lyckas. När Björklund säger att dagens skolmiljö är hotfull och många gånger skadlig har han rätt.
Så länge vi har en regering som prioriterar skattelättnader för förmögna framför kuratorer och lärare i tillräckligt antal är det omöjligt att skapa en trygg och stimulerande utbildningsmiljö för alla.
Den pedagogiska kontrarevolutionen knackar på universitetens dörrar och hotar med fler betygsteg, urholkade rättigheter för studenterna och avgifter på undervisningen. Utöver detta kommer framtidens universitet att befolkas av akademikerbarn med få undantag. Tidig betygsättning innebär att barn tidigare tvingas välja bana för resten av livet. Många väljer då att gå i sina föräldrars fotspår och klassamhället cementeras.
Studenter måste organisera sig och förbereda sig på kamp för sina och morgondagens studenters rättigheter. Varje steg mot studentinflytande har varit ett resultat av målmedveten kamp. Den ekonomiska krisen kommer att slå brett och studenter måste organisera sig på socialistisk basis för att kunna försvara våra rättigheter såväl som för att delta i kampen för ett samhälle byggt på solidariska principer.
//Sten Axelsson Fisk Socialistiska Studenter Göteborg
