Barnen värda mer än pressat läge

Det är fortfarande ett pressat läge inom förskolan, och #pressatläge 2026 är också namnet på den vittnesmålskampanj som nu har startats, där kollegor inom förskolan kan berätta om situationen på sina respektive förskolor. Återigen mobiliserar Förskoleupproret till protester i Stockholm mot den ohållbara situationen för förskollärare och barnskötare i landets förskolor.

Artikel av Robert Bielecki

Enligt Skolverkets riktlinjer ska det vara max 12 barn på tre pedagoger på yngrebarnsavdelningar och max 15 barn på tre pedagoger på äldrebarnsavdelningar. Oftast är det dock 15-16 barn i yngrebarnsavdelningar och uppemot 21-22 på äldrebarnsavdelningar. 

Av de 175 av landets 290 kommuner som har svarat på radioprogrammet Kalibers undersökning har drygt hälften av kommunerna för stora barngrupper. Det kan handla om uppemot 8 barn över Skolverkets gränser.

Till Sveriges Radio den 9 mars kommenterar förskolläraren Sofie Arvidsson att:

– Jag vet att jag hade kunnat göra mer, ge dem mera, lära dem mera eller få dem att uppleva mera om jag hade haft färre barn. (…) Om man har en myndighet som Skolverket som ger tydliga direktiv, då är det för mig lite svårt att förstå varför man väljer att ignorera det.

Anledningen till att det ignoreras är förstås ekonomin: man ”har inte råd” eller det ”finns inte pengar”; det finns det aldrig till sånt som faktiskt behövs i samhället. Men bara en bråkdel av de hundratals miljarder kronor som årligen delas ut i aktieutdelningar hade räckt för att stärka upp förskolan med ökad personaltäthet och mindre barngrupper.

De senaste två-tre åren har många förskolor lagts ner runtom i landet på grund av minskade barnkullar, där man hänvisar till ekonomin. Men här hade det varit guldläge att faktiskt minska barngrupperna och samtidigt behålla kompetent personal och få till stånd en ökad personaltäthet, något som inte minst vi som jobbar i förskolan länge har behövt.

Trender inom barnafödande visar också att en dipp ofta följs av en uppgång.

Trender inom barnafödande visar också att en dipp ofta följs av en uppgång. Vad händer då, när man har lagt ner förskolor och gjort sig av med kompetent personal? Ännu större barngrupper skulle allvarligt riskera barnsäkerheten, för att inte tala om arbetsmiljön för personalen, och det skulle bli ännu svårare att ge barnen ett lekfullt lärande, olika upplevelser och främja skapandelust, nyfikenhet, med mera. Dessutom är förskolans lokaler naturligtvis inte anpassade till att trycka in hur många barn som helst.

Det hade varit ett botemedel mot den höga långtidssjukskrivningsgrad som anställda inom förskolan har. Förskollärare och barnskötare har under många år toppat den listan, och många som varit långtidssjukskrivna har dessutom svårt att komma tillbaka till yrket.

Att situationen är så ansträngd är inget plötsligt fenomen eller något som bara hänt från ingenstans. Hela välfärden har satts på svältkur i snart 40 år, med nedskärningar, privatiseringar och ”effektiviseringar” (det vill säga, att profiten ska vara mer lönsam på bekostnad av brukare och anställda).

Såväl Socialdemokraterna som de traditionella högerpartierna är alla ansvariga för att välfärdsanställda går på knäna. Och situationen förändras därmed inte vid valurnorna, utan endast gemensam kamp och protester underifrån kan få till stånd en förändring. I slutändan måste man ta till strejkvapnet om man verkligen vill få makthavare att skaka.

Den 9 maj kl 14.00 samlar Förskoleupproret till protest på Raoul Wallenbergs torg i Stockholm. De skriver i eventet på Facebook att: ”Vi fortsätter kampen för att personalen i förskolan skall få en hållbar arbetsmiljö och rätt förutsättningar för att kunna utföra sitt uppdrag enligt skollagen, läroplanen och barnkonventionen. Vi kämpar för att varje barn skall få det hen har rätt till!”.

I samband med det kan anställda inom förskolan – lärare, barnskötare, rektorer med mera – skicka in vittnesmål via #pressatläge 2026, för att sätta ytterligare press på makthavare.