Belgien: Generalstrejk den 9 november

Demonstrationerna den 21 september måste bli ett avstamp för en kampanj på varje arbetsplats för att generalstrejken i november blir en verklig kampdag (Foto: Liesbeth).

av LSP/PSL (ISA i Belgien) // Artikel i Offensiv

Efter en av de största demonstrationerna på mycket länge med 80 000 personer i slutet av juni meddelade ledningen för fackförbundet FGTB/ABVV (ledd av Socialdemokraterna) att en generalstrejk ska äga rum i november. Som ett led i förberedelsen för denna generalstrejk samlar facken till demonstrationer den 21 september. Samtidigt har den fackliga centralorganisationen CSC/ACV (den kristna) meddelat att datum för generalstrejken blir den 9 november.

”Lönekampen har bara börjat”, förklarade La Première (motsvarande Sveriges Radio i den fransktalande delen av Belgien) i juli. Några veckor tidigare hade 80 000 personer demonstrerat genom Bryssel i en enad facklig front mot prisökningarna och dessförinnan hade de offentligt anställda genomfört en storstrejk den 31 maj.
”Om arbetsgivarna och regeringen förblir döva kommer det att bli en generalstrejk i november”, sade FGTB/ABVV:s ordförande Thierry Bodson vid demonstrationen i juni och nu har ett datum satts för generalstrejken – den 9 november. För att göra generalstrejken till mer än en symbolisk engångsstrejk krävs det mobilisering underifrån.
Den här vintern kan energikostnaderna för en genomsnittlig familj öka med tiotusentals kronor. Vem har råd med det?
Lönelagen (ett lönetak) från 1996 är en tvångströja. Vad finns det för anledning att förhandla fram ett nytt nationellt löneavtal för de kommande två åren om det inte ger rejäla lönelyft?
Lönelagen är att vad vi fått ”i utbyte” mot att vi behåller indexet (det vill säga att lönerna skrivs upp i takt med en del av prisökningarna). Makteliten har länge försökt få bort indexeringen av lönerna, men insett att den inte har styrkan att göra det.

De höga priserna är kännbara för alla; bristen hopar sig överallt. Under de senaste åren har unga människor fått erfarenhet av att agera genom till exempel klimatstrejkerna. Idag belastas samma unga människor av enorma kostnader för studier.
Genom att förena sina krafter kan unga människor stärka de fackliga protesterna och fackföreningsmedlemmar kan ge substans åt den rättvisa gröna omställning som är nödvändig för vårt klimat.
Situationen är allvarlig och det måste även vårt svar vara. Vi behöver krav som utgår från behoven. I sitt upprop för den 21 september skriver FGTB följande: ”Vi kräver återigen: ett vägledande löneutrymme och förhandlingsfrihet samt bibehållen automatisk indexering av löner och förmåner”.
Det är ett steg framåt, men innebär inte att den fackliga ledningen står beredd att ta strid för att avskaffa lönelagen. För att bryta lönenormen måste lönelagen bort.

Det är absolut nödvändigt att behålla indexet. Tack vare indexet minskar vår köpkraft inte lika snabbt som i grannländerna. Den varukorg som indexet fastställer motsvarar dock inte de verkliga utgifterna för en genomsnittlig familj. Den omfattar till exempel inte bensin och underskattar den andel av inkomsten som går till bostaden.
Dessutom släpar indexeringen efter prisökningarna. Inom vissa sektorer sker endast en indexjustering per år. Det vore bättre att kräva ett fullständigt återställande av indexet med arbetarklassens kontroll över dess beräkning och sammansättning. När indexet överskrids bör alla löner och förmåner höjas omedelbart.
Levnadskostnadskrisen är särskilt brådskande, särskilt när det gäller låga löner. Förutom indexet och fria löneförhandlingar kan ett krav på en allmän löneökning på 2 euro (20 kronor) i timmen, vilket är ett krav som kan ena den fackliga rörelsen och löntagarna.
Löner på mindre än 15 euro i timmen, där minimilönen nu ligger, räcker inte längre för att leva på. Det är hög tid att också fokusera på kravet på en högre minimilön.

Skulle det inte finnas pengar för detta? Sedan 1996 har vinsterna ökat snabbt på lönernas och välfärdens bekostnad, och aktieutdelningen har ökat med 216 procent. Helt klart finns det tillräckligt med pengar.
FGTB kräver i sin kampanj ”Upp med lönerna” en permanent sänkning av momsen på el och naturgas till 6 procent och andra åtgärder, som till exempel att energibolagens övervinster ska dras in. Med det räcker inte. FGTB:s senaste kongress var mer ambitiös med en vädjan om att energibranschen ska övergå i offentlig ägo. Detta krav måste bli en verklig kampfråga.

Vi måste utgå från våra behov och förbereda den kamp som krävs för att genomdriva våra krav. Om kapitalismen inte kan erbjuda oss ens det har vi inte råd med kapitalismen.
Det räcker inte med att lansera datum och sedan inte göra så mycket av dem. Vi såg kraften i en eskalerande handlingsplan hösten 2014 när våra protester skakade regeringen – det var endast till följd av att fackens mobiliseringar inte fortsatte med till exempel en serie generalstrejker, i form av 24-, 48- eller 72-timmarsstrejker, som regeringen kunde sitta kvar.
Nu gäller det göra den 21 september till ett avstamp för en kampanj på varje arbetsplats för att göra generalstrejken i november till en verklig kampdag.

Vill du hjälpa till? Offensiv och Rättvisepartiet Socialisterna behöver ditt stöd!

Coronaviruskrisen har slagit till hårt med både en hälsokris och ekonomisk kris. Hundratusentals kastas ut i arbetslöshet och osäkerhet, samtidigt som högerpolitiken har lämnat vården, äldreomsorgen och hela samhället extremt sårbart för en pandemi.

Nu mer än någonsin behövs en röst som försvarar arbetares rättigheter, kräver upprustning av välfärden och tryggare jobb istället för försämrad anställningstrygghet, fortsatta nedskärningar och marknadshyra. Som ger ett socialistiskt alternativ till kapitalismens orättvisor, klimatkris, krig och flyktingkatastrofer.

Stöd vårt arbete: Swisha valfritt belopp till 123 311 40 48. Om du vill engagera dig mer finns mer info här!