Blåbrun regering – SD får sista ordet

Samtidigt som de blåbruna regeringsförhandlar kommer allt fler varningar om att den kris som utvecklas kan bli den svåraste sedan 1990-talets början (Foto: Wilhelm1951 / Wikimedia Commons).

av Per Olsson // Artikel i Offensiv

I veckan ska M-ledaren Ulf Kristersson ge sin slutrapport till riksdagens talman om regeringsbildningen. När detta skrivs, tisdagen den 11 oktober, sitter de fyra blåbruna partierna ännu i förhandlingar om den nya regeringens program.

Men att Sverigedemokraterna har fått flest ordförandeposter i riksdagens utskott, en mer än S som är riksdagens största parti, ger en bild av det inflytande som partiet kommer att ha i ny högerregering ledd av Ulf Kristersson. Även om SD inte sitter med i regeringen får man sista ordet.
”Hårdare straff, mindre inslag av vård i kriminalvården, mer övervakning och fokus på att jaga kriminella i invandrartäta områden. Det är SD:s löften om brott och straff”, sammanfattade TCO:s tidning Arbetsvärlden och det var också budskapet från övriga blåbruna partier i valrörelsen. Även i Socialdemokraternas valrörelse var det dominerande budskapet en hårdare batongpolitik.

Blir Ulf Kristersson ny statsminister kommer den blåbruna regeringens första programförklaring sannolikt att domineras av krav och löften om en hårdare batongpolitik på alla områden, kraftig upprustning av polis och militär, mer övervakning och kontroll, en upptrappad statlig rasism och högre flyktingmurar samt en utbyggnad av kärnkraften. Bistånd, kultur och miljön blir troligen de områden som drabbas av de första stora nedskärningarna i väntan på kommande attacker på socialförsäkringarna, bidragstak med mera.
Men levnadskostnadskrisen kommer från första stund att sätta regeringen under stark press och stödet till de blåbruna kan mycket snabbt komma att rasa i opinionen, och detta även om det aktiva motståndet dröjer.
Den missnöjesvinter som norra halvklotet står inför gör inte halt vid Sveriges gränser. Verkligheten och stagflationskrisen (låg eller ingen tillväxt och samtidigt hög inflation), som valrörelsen inte handlade om, ”kan bli den stora utmaningen för en ny regering med svåra ekonomiska tider under uppsegling och skyhöga elpriser” (SVT den 19 september).

Motstånd behövs och det kan inte vänta.

Samtidigt som de blåbruna regeringsförhandlar kommer allt fler varningar om att den kris som utvecklas kan bli den svåraste sedan 1990-talets början. Redan innan krisen hade en femtedel av hushållen det väldigt tufft att få ekonomin att gå ihop, och nu har marginalerna raderats ut.
”På ett år har det ekonomiska klimatet förändrats drastiskt och hushållen står inför en tid som först och främst handlar om att övervintra”, larmade SEB Privatekonomi i måndags, och nyligen varnade åtta landshövdingar i södra Sverige för att tiden fram till nästa sommar riskerar att kantas av högre arbetslöshet, social oro, bristande samhällskritiska funktioner – och matbrist.
Storbritanniens nya högerregering svarade på levnadskostnadskrisen med nya skattesänkningar för de rika och dess dagar blev räknade.
”Lär av Liz Truss (den brittiska premiärministern) fiasko, vilket innebär att det inte är läge att rivstarta med skattesänkningar för Ulf Kristersson”, skriver Expressen i en ledare och manar M-ledaren och en blåbrun regering ”att skynda långsamt eftersom det är bättre än att tvingas riva upp beslut”.

Men också om de blåbruna väljer att skynda långsamt kommer de inte undan krisen och de snabbt ökade orättvisor och nyfattigdomen som följer i dess spår.
Mot den bakgrunden gör sig den fackliga ledningen skyldig till ett dubbelt svek när man signalerar att det trots de rekordstora reallönesänkningarna inte kan bli fråga om att ta fajten i avtalsrörelsen och samtidigt säger sig vara beredd att bidra till normalisering av Sverigedemokraterna, vilket är att ge de blåbruna likaväl som arbetsgivarna en utsträckt hand när det istället krävs knutna nävar och strejkförberedelser.

Motstånd behövs och det kan inte vänta, utan måste byggas underifrån runt krav på att vanliga människor inte ska betala den kris som kapitalismen har skapat, för reallönelyft och kompensation för pris- och räntechocker, med gemensam kamp mot rasism och skuldbeläggning.
Gräsrotskampanjens Nej till marknadshyras upprop mot chockartade hyreshöjningarna (läs mer på sid 3) är ett viktigt steg i att börja samla den motkraft som krävs.

Vill du hjälpa till? Offensiv och Rättvisepartiet Socialisterna behöver ditt stöd!

 

Med reaktionär blåbrun högerregering och otaliga kapitalistiska kriser behövs mer än någonsin en röst som försvarar arbetares rättigheter, bekämpar rasism och sexism, kräver upprustning av välfärden och tryggare jobb istället för försämrad anställningstrygghet, fortsatta nedskärningar och marknadshyra. Som ger ett socialistiskt alternativ till kapitalismens orättvisor, klimatkris, krig och flyktingkatastrofer.

Stöd vårt arbete: Swisha valfritt belopp till 123 311 40 48. Om du vill engagera dig mer finns mer info här!