
Blockader genomfördes av vägar, flyg och transporter till övriga regioner, samt avspärrning av internationella vägar. Affärsverksamheten i provinsernas storstäder stannade av, medan livet på landsbygden däremot mest rullade på som vanligt. Under 24 timmar på tisdagen i förra veckan (den 19 augusti), paralyserades de fem provinserna Santa Cruz, Beni, Pando, Tarija och Chuquisaca.
”Generalstrejken” utlystes av El Conalde (”Nationella demokratiska rådet” – de fyra ”autonoma” Media Luna-provinsernas samlingsorgan) för att tvinga regeringen att gå med på deras krav. De kräver 220 miljoner bolivianos (nästan lika mycket i kronor) tillbaka från de direkta olje- och gasskatterna (IDH), som Morales använder på nationell nivå för att bekosta pensionsreformen.
I Santa Cruz marscherade högerns halvfascistiska Unión Juvenil Cruceñista (UJC, ”Ungcruzeñisterna”) med basebollträn, påkar och stenar för att försvara strejken. I området Plan 3 000 utbröt våldsamma konfrontationer mellan UJC och unga MAS-anhängare med mer än 15 skadade som följd, enligt den bolivianska tidningen La Prensa den 20 augusti.
I Tarija lyckades unga autonomianhängare ockupera statliga tullkontor (Aduana Nacional), varefter rege- ringen skickade ut militären att övervaka alla statliga företag och institutioner. Unión Juvenil Cruceñista har tidigare hotat med att ockupera flertalet statliga företag för att sedan lämna över dem i händerna på ”guvernören” i sin ”autonoma” provins.
”Generalstrejken” visar upp en skrämmande aggressivitet ifrån högeroppositionens sida. Samtidigt blev den mer ett misslyckande än en styrkedemonstration. Den uppnådde inte sitt mål och de två provinserna Tarija och Chuquisaca avbröt strejken medan de andra fortsatte. Våldsamma attacker från högergrupper har dock fortsatt. Den 21 augusti stormade runt 150 ungdomar från Unión Juvenil del departamento de Beni ett lokalt utbildningskontor (Seduca) i pro- vinsen och tre bönder blev allvarligt skadade. Efter angreppet varnade ordföranden i en högergrupp i Beni för att detta bara var ett smakprov på vad man ämnar genomföra i striden om olje- och gasskatterna (enlig den venezolanska nyhetssajten aporrea. com). I den nyligen genomförda folkomröstningen (en förtroendeomröstning) fick Evo Morales, Bolivias förs- ta president från ursprungsbefolkningen, mer än två tredjedelars stöd på löften om sociala förbättringar och fortsatta nationaliseringar. Trots detta trappar högern upp sina ekonomiska, politiska och fysiskt våldsamma attacker under skenheliga paroller om ”demokrati”.
Bolivias politiska historia präglas av en rad statskupper och militära interventioner. Det värsta Morales kan göra nu är att sträcka ut en hand till en opposition som inte tvekar att ta hela armen om de får tag på minsta finger.
Bolivias fattiga arbetar- och bondeklass, ursprungsbefolkning och sociala organisationer måste omedelbart förberedas politiskt och organiseras i försvarskommittéer mot högerns attacker.
Morales har tappat kontrollen över en del viktiga regionala områden på grund av att han aldrig brutit högeroligarkernas ekonomiska makt i landet. Dessa måste nu med största möjliga beslutsamhet återtas under arbetarnas, böndernas och urinvånarbefolkningens demokratiska kontroll för att kunna avancera på vägen mot socialism.
Lina Westerlund