
Regeringens försök till balansgång är en farlig politik, då en stegvis statskupp håller på att genomföras av högern med sin rörelse för autonomi.
Tålamodet slut
– Jag har stått ut sedan 2006, fått information om att detta företag ständigt konspirerat mot den nationella regeringen och demokratin (…) tålamodet har en gräns och vi kommer inte att tillåta att andra företag konspirerar som Enron och Ashmore, sa president Evo Morales i bolivianska Bolpress den 2 juni.Måndagen den 2 juni, en månad efter att president Morales den 1 maj i år meddelat att fyra gasbolag och telebolaget Entel skulle förstatligas, togs gasbolaget Transreds över.
När Morales den 1 maj år 2006 deklarerade ”nationaliseringen av gasen och oljan” innebar detta endast nya kontrakt med de multinationella företagen där de tvingades till en väsentligt högre beskattning.
Köper sig aktiemajoritet
Förra veckans förstatligande av Transreds var, om än med tvång, dock inget mindre än ett återköp av aktier från brittiska Shell och Ashmore för 240 miljoner USA-dollar (1,4 miljarder kronor), vilket för ett land som Bolivia är fruktansvärt mycket pengar. För att få aktiemajoritet i gasbolaget Andina krävdes ”bara” ett uppköp av 1,08 procent av aktierna av spansk-argentinska Repsol-YPF för en summa på 6 miljoner USA-dollar (36 miljoner kronor) som båda parter var överens om.De senaste förstatligandena kritiseras givetvis av högeroppositionen för att avskräcka från nyinvesteringar och försämra Bolivias ekonomi.
Trots en progressiv regering som kallar sig socialistisk finns de gamla maktstrukturerna fortfarande kvar, högern innehar fortfarande den ekonomiska makten i landet och har kontrollen över den mest produktiva jorden.
I Bolivia är 87 procent av den brukade jorden i händerna på 7 procent av befolkningen.
I delstaten Santa Cruz äger 15 familjer en halv miljon hektar jord, i Beni kontrollerar endast 9 familjer en halv miljon hektar och i Pando dominerar 9 familjer över hela 800 000 hektar! Dessa tre delstater, samt Tarija, utgör tillsammans den låglänta östra delen, så kallade ”La Media Luna” – halvmånen – där högeroppositionen är som starkast. Genom en rörelse för autonomi med autonoma stadgar och lagar gällande handelsavtal, egendomsrätt, distribution och administration av jorden med mera vill oligarkerna försvara sina privilegier och undergräva MAS-regeringens makt.
Den illegala omröstningen om autonomi i Santa Cruz 4 maj och prefekten Ruben Costas utnämning av delstaten som autonom och av sig själv till guvernör den 15 maj är inget mindre än en stegvis statskupp.
När folkomröstningar sedan månaden därpå hölls i delstaterna Beni och Pando med liknande utgångar – 89 samt 85 procent för autonomi – var det under lika illegala och odemokratiska förhållanden utan några som helst opartiska observatörer, samt med lika stort antal som bojkottade omröstningen.
Vänstern och de sociala rörelserna är fortfarande i majoritet, men det är inte tillräckligt. Genom den borgerliga pressen kan oppositionen propagera fritt, ge ett ”legitimt” sken över sina olagliga utspel som folkomröstningarna om autonomi och göra sig större än vad de är.
Dessutom används våldsamma högerextrema grupper för försöka pressa tillbaka olika vänsterrörelser, som halvt om halvt tvingats till att arbeta underjordiskt.
Ingen medelväg
Den politiska situationen i Bolivia just nu är en fråga om revolution och kontrarevolution. Det finns ingen medelväg. President Evo Morales har ett massivt stöd och ett progressivt politiskt program, men de politiska och sociala rörelserna, arbetare, bönder, urinvånare och fattiga måste omedelbart organiseras till ett väpnat motstånd mot högeroppositionen och ta kamp för ett socialistiskt samhälle. Det är det enda som kan slå tillbaka högern och det kontrarevolutionära hotet.Lina Westerlund