Världens aktiebörser har när detta skrivs tillfälligt hämtat andan efter den senaste veckans dramatiska börsras. Oron utlöstes av spridningseffekterna från krisen för USA:s osäkra bolån, sk subprimelån utan säkerhet. Den europeiska centralbanken (ECB) har tvingats till enorma injektioner av likviditet för att bla få igång dagsutlåningen mellan europeiska banker som nästan helt stannat upp pga galopperande kreditrisker. Detta visar hur djupt insyltad även Europas finansmarknad är i krisen för de amerikanska högrisklånen. ECB har sedan förra veckan pumpat ut 155 miljarder euro (1400 miljarder kronor), utöver stora dollarinjektioner från USA:s egen centralbank, Federal Reserve, och asiatiska centralbanker. Flera tyska storbanker, inklusive Deutsche Postbank, Deutsche Bank och Commerzbank, hör till dem som är djupt indragna i USA:s bolånekris. De har bla stora fordringar på amerikanska Homebank Corp., som står på konkursens rand. Även schweiziska UBS, världens största förmögenhetsförvaltare, varnar nu för risken av ”mycket svaga” resultat andra halvåret.
I ett försök att begränsa skadeverkningarna har investmentbanken Goldman Sachs, näst störst i världen på hedgefonder, satsat tre miljarder dollar för att lösa ut en av de tre hedgefonder, som hittills i år fallit med cirka 30 procent. Detta exempel är bara ett av många, då en hel rad av de största företagen inom den 1500 miljarder dollar stora så kallade hedgefondbranschen (som ironiskt nog syftar till att försäkra mot marknadens risker) drabbats av stora förluster bland sina datorstyrda så kallade ”kvantfonder”.
Krisen sprids globalt genom att de amerikanska bolåneinstitut, som under de senaste årens makalösa byggboom i USA lånat ut hejvilt även till husköpare utan jobb och säkerheter, i sin tur finansierat sin utlåning genom att ta upp stora och mycket osäkra lån även från de mest väletablerade bankerna. De ursprungliga långivarna har, som DN formulerar det, ”förpackat bolånen med andra, betydligt säkrare, skuldpapper och sedan sålt dem som så kallade strukturerade obligationer”.
Dessa har sedan spridits över hela världen på ett sätt som gjort det omöjligt att spåra de yttersta långivarna och vilka risker dessa tagit. Till oron bidrar osäkerheten om vilka som sitter med ”Svarte Petter” samt att även stora riskkapitalbolag får allt svårare att låna till svindlande affärer.
Men bolånekrisen är bara toppen av ett isberg. Den amerikanska byggboomen har sina rötter i de drastiska räntesänkningarna från USA:s centralbank efter IT-kraschen i slutet av 1990-talet, där gummisnodden tänjts ut ytterligare av lån utan säkerhet även till människor som annars aldrig skulle ha haft råd med ”den amerikanska drömmen” att köpa eller bygga ett eget hus.
Att pumpa ut likviditet är en tillfällig åtgärd. Kraven skärps nu på att först och främst USA:s centralbank ska inleda en ny omgång av räntesänkningar för att undvika omfattande tvångsförsäljningar, byggkris, rasande huspriser och hämmad privat konsumtion när bostäder inte längre kan belånas till låga räntor.
Problemen är dock ännu mycket större. USA:s riksrevisor (comptroller general) David Walker drar till och med drastiska jämförelser med Romarrikets fall och varnar för att USA står på en ”brinnande plattform av ohållbar politik” med budgetunderskott, underfinanansierad sjukvård, invandring, energioch miljökriser och militära åtaganden. Detta leder till ”en explosion av skulder” och ”oemotsvarade finansiella risker”.
Samtidigt behövs miljarder dollar till att modernisera allt från motorvägar och flygplatser till vatten- och avloppssystem. Kollapsen för en bro i Minneapolis var enligt David Walker en väckarklocka.
Än kan det dröja innan konjunkturen dyker, men det kan inte råda någon tvekan om allvaret i den globala kapitalismens kris.
