| FILM |
| Titel: No Country for Old Men. Regi: Ethan Coen och Joel Coen. I rollerna: Tommy Lee Jones, Josh Brolin, Javier Bardem, Woody Harrelson, Kelly Macdonald, m fl. |
No Country for Old Men bygger på en roman av författaren Cormac McCarthy, och handlar om mycket pengar och ond, bråd död.
I filmens början är Llewelyn Moss, spelad av Josh Brolin, ute på en jakttur i ett öde landskap där solen gassar. När han träffar på en skadeskjuten hund som linkar iväg, börjar han ana att ett drama utspelat sig i närheten. Mycket riktigt hittar han ett antal lik, och så småningom en väska full med pengar. Den lägger han beslag på, fylld av onda aningar men samtidigt oförmögen att släppa denna chans till ett annat liv.
Precis som man kan vänta sig är dock pengarnas rättmätiga ägare inte beredda att släppa dem ifrån sig, och så kan jakten börja.
Jagad av psykopat
Denna gång är jägaren en sällsynt otrevlig psykopat, spelad på ett mästerligt sätt av Javier Bardem. Hans rollfigur formligen utstrålar ondska varthelst han befinner sig, och han behöver bara titta på offren med sitt vita, avlånga ansikte och döda ögon för att de ska förstå att loppet är kört. Denne mördare har dock även han en slags moral, och det är att vara konsekvent och hålla sina löften. Något han gör, in i det sista.Filmens berättarröst är sheriffen Ed Tom Bell, som spelas av Tommy Lee Jones, en skådespelare som bara blir bättre och bättre ju äldre han blir. Det är svårt att tänka sig att någon annan hade kunnat spela denne åldrade och fårade sheriff, som sorgset och resignerat konstaterar att han inte längre förstår sig på de brott som begås eller brottslingarna.
Tidlös
Filmen känns på något sätt tidlös, fastän den handlar just om hur tiden går och världen (enligt Ed Tom Bell) har förändrats till en mörkare och mer skoningslös plats, där det meningslösa våldet härskar.Eller är det bara Ed Tom Bell som har blivit gammal och trött?
Hur kan det komma sig att bröderna Coen återigen levererar ett nytt mästerverk?
Vad är hemligheten bakom filmer som denna och andra, som till exempel Arizona Junior, Fargo och The Big Lebowski?
En sak är klar; de har alltid en historia att berätta och de gör det på ett väldigt övertygande sätt. Dessutom verkar de alltid lyckas rollbesätta sina figurer på ett sällsynt begåvat sätt. Som tittare tror man på berättelsen, och man tror på personerna i filmen, ända ner till minsta biroll.
No Country for Old Men utgör här inget undantag.
Miljöerna och stämningen känns inpå bara skinnet, och ingen detalj är lämnad åt slumpen.
Är det en mörk film? Kanske. Ändå lämnar jag biografen och går ut i vårvinterkvällen, märkligt lätt om hjärtat.
Ingrid Eriksson
