I den 50-sidiga nya handboken visar TCO bland annat upp olika situationer då arbetare, främst kvinnor, blir utsatta för olika former av sexuella trakasserier samt hur dessa kan hanteras.
En rapport från Arbetsmiljöverket visar att var sjätte kvinna har blivit sexuellt trakasserad på arbetsplatsen, då handlar det om allt från fysiskt tafsande till sexistiska verbala kommentarer.
I TCO:s handbok berättas om vilka lagliga rättigheter som de anställda har och vilka skyldigheter arbetsgivarna har när det gäller att åtgärda trakasserierna.
Att facken belyser detta bör ses som positivt.
Facken måste envist bekämpa sexism, rasism och annan diskriminering. Däremot finns i frågan om hur sexismen ska bekämpas ett stort tomrum i handboken.
Det talas mycket om att individen som blir utsatt för sexuella trakasserier ska våga säga ifrån och anmäla till sin chef, vilket denne definitivt ska göra, men detta bör också vara en ytterst facklig fråga, med den kollektiva kampen för att på arbetsplatsen bekämpa sexismen och grogrunden till den.
När det dessutom vid flera tillfällen är chefen som är den som trakasserar en anställd, räcker det inte med att ”anmäla till chefen”.
Det är ett helt system bakom som håller den sexistiska kollegan bakom ryggen.
Det handlar om att kvinnor får mindre i lön än männen, att kvinnor är de som oftast jobbar deltid när de vill jobba heltid, att kvinnor är de som drabbas hårdast av högerpolitikens nedskärningar.
Det är detta system som ligger till grund för sexuella trakasserier och det är detta som facken också bör ta strid mot.
Rättvisepartiet Socialisterna kräver lika lön för lika arbete, rätt till heltid och en upprustning av offentlig sektor för bättre arbetsmiljö och arbetsvillkor. Temadagar på arbetsplatsen med fokus på frågan om sexuella trakasserier är även det en behövlig åtgärd. För detta krävs en kämpande och aktiv fackförening på varje arbetsplats som tar strid för dessa krav.
Minela Mahmutovic