foto: Mattias Bernhardsson
På Sergels torg den 15 juli var förarna trötta på Busslink.
Strejken gav bussförarna ett nytt avtal med förbättringar vad gäller arbetstider och anställningsformen. Men lönemässigt så var det arbetsgivarna som drog vinstlotten. De vann konkurrensfördel gentemot de kommunala arbetsgivarna.
Kommunal kallar avtalet en stor framgång på sin hemsida. Nu får bussförare nattvila på 11 timmar och ramtid på 13 timmar. Detta kommer att ge många förare mer vila och här har strejken givit effekt. I tidigare avtal och även i de senaste buden innan och under strejken har arbetsgivarna hävdat rätten att sänka nattvilan flera gånger i veckan.
Men i det nya avtalet finns undantag. Tidsreglerna gäller
bara för sträckor kortare än
Kommunal har helt släppt på lönekravet. Man krävde avtal på 22 månader och fick tre år. Man krävde översatt till tre år 2400 kronor men fick 2080 kronor. Det är exakt samma krontal som det bud Kommunal ratade när strejken återupptogs den 7 juli. Det nya avtalet ger 10,4 i procent ökning vilket är skrattretande 0,2 procent mer än medlarbudet och t o m lägre än inflationen! Dessutom har förarna inte fått löneökning på 18 månader men det nya avtalet gäller först från 1 juli- alltså inget retroaktivt! Självklart borde strejken ha givit betydligt mer.
Omräknat till tre år så skiljer det nu 320 kronor i löneökning mellan de kommunala och de privata bussförarna. De privata bussföretagen har därmed fått det systemskifte som de gapat efter, för att sluka hela marknaden.
Konfliktens resultat ligger långt under förväntningarna bland förarna och mycket under vad som hade varit möjligt.
Fick kämpa ensamma
Bussförarna fick kämpa ensamma. Var fanns det politiska stödet? Trots att politikerveckan i Almedalen och strejken pågick samtidigt så var det skiljda världar mellan makten och de strejkande arbetarna. Endast en politiker berörde strejken, Lars Ohly. Ändå handlade den om ett viktigt politikområde.
Ska klimathotet tas på allvar borde en massiv utbyggnad av kollektivtrafiken startas med nyrekryteringar till ett attraktivt framtidsjobb. Men förarbrist, utsliten arbetskraft och säkerhetsluckor är verkligheten när marknaden får råda. Politikerna har sålt ut kollektivtrafiken och anser sig inte längre ha något ansvar.
Frågetecken måste resas kring LO:s roll. Den 9 juli ville inte avtalssekreteraren Per Bardh uttala sitt stöd till strejken i Kommunalarbetaren. Den 12 juli sa han i Dagens Nyheter ”Om strejken blir för långvarig kan LO komma att ingripa för att lösa knutarna. På grund av strejkens omfattning måste parterna ta sitt ansvar”. Man kan fråga sig om LO gick in och tryckte på för ett snabbt slut.
Kommunalledningen själv uppvisar precis som 2003 en svag taktik; ursprungskravens låga nivå, strejk under semestertider, frysningen av strejken, begränsningen till bara delar av landet, avsaknaden av demonstrationer, appeller till allmänheten och andra fack samt utebliven mediastrategi. Mer hade behövts mot arbetsgivarnas offensiv. Dessa brister visar på behovet av en gräsrotsopposition som verkar för kämpande och demokratiska fackföreningar.
Elin Gauffin
RÖSTER OM AVTALET
Tommy Olsson, Söderhallen– Avtalet är ok för oss i innerstan men de borde ha uppnått samma för alla. Lite grann var strejken ett spel för gallerierna eftersom de ändå inte fick något rent lönemässigt. Strejken reser frågan om varför vi håller på med den där konkurrensutsättningen.
Petri Myllykoski, Nacka
– Jag är besviken på att vi inte fick samma avtal som de kommunala vilket var målet. Det var modesta krav från början, utan prutmån. Vi har en inflation på 4,3 procent så detta innebär en de facto lönesänkning.
– Arbetstiderna är väldigt viktigt och vi har fått något förbättrat. Men det finns mycket mer att göra. Det borde vara max 8 timmars arbetsdag. På tunnelbanan har de avskaffat de delade turerna så det går ju.
Abdulmecit Ekici, Hornsberg
– 11 timmars vilotid är kanonbra! Men kommunal hade fyra krav. Varför skriva på när bara två är uppnådda, jag känner mig blåst. Kring anställningsformen har jag mycket stora frågetecken. Företaget utnyttjar oss invandrare då vi har en svagare ställning. De vet att vi inte kan säga nej till arbete så de ger oss sämre anställningsformer. Man får gå som timanställd alldeles för länge. Det kan innebära situationer där du kommer hem från ett arbetspass kl 01 på natten och de ringer kl 06 och ber dig ta ett nytt. Jag har många gånger kört efter bara fyra timmars sömn.
