Covid-19 fördjupar den politiska krisen för Bolsonaro

Bolsonaros kris blir allt djupare, och coronakrisen förtydligar också hur misslyckat det kapitalistiska systemet är (Foto: Wikimedia Commons / Victormferreira).

av Marcus Kollbrunner, LSR (ISA Brasilien) // Artikel i Offensiv

Med drygt 22 000 bekräftade smittfall och 1 200 dödsfall har Brasilien gått in i den snabbare fasen i covid-19-pandemin. Hälsovårdsministeriet konstaterade förra veckan att fyra delstater, inklusive den folkrikaste, São Paulo, och huvudstaden Brasília, gått in i en fas av ”okontrollerad acceleration”.

Många städer och delstater var relativt tidiga med att deklarera behovet av social distans. Skolor och handel har stängts. Det har haft en viss effekt i att bromsa spridningen av sjukdomen. Men det är många faktorer som försvårar situationen. 

1) Den sociala situationen, där en stor del av befolkningen inte har tillgång till vatten och avlopp. Miljoner bor i tätbefolkad slum, där ”social distans” är en praktisk omöjlighet. Drygt 40 procent av befolkningen jobbar i den informella sektorn. Många av dem har inga marginaler, så maten tar slut efter ett par dagar utan inkomst. Många tvingas fortsätta att färdas tätt ihop i bussar och tåg till sina jobb.
De sociala orättvisorna var tydliga från första dagen. Det första dödsoffret i Rio de Janeiro var en 63-årig kvinna som jobbade som hushållerska åt en medelklassfamilj. Kvinnan i familjen hade kommit hem från Italien och var hemma i karantän, men sa inget till hushållerskan, som förutom åldern hade diabetes och högt blodtryck. Först dagen efter att hon började må dåligt och tvingades uppsöka sjukhus fick hon veta att hennes chef var sjuk.
2) Situationen är långt värre än vad man kan veta, då det tas alltför få prover. Tiotusentals prover står i kö för att testas, inklusive hundratals misstänkta dödsoffer.
3) Den offentliga sjukvården lider av kronisk underfinansiering. Överbelastning och avsaknaden av skyddsutrustning gör att sjukvården, tillsammans med kollektivtrafiken, är en stor smitthärd.
4) Sist, men absolut inte minst, president Bolsonaros totalt irrationella linje, som lägger ständiga krokben för alla initiativ.

Ända från början av pandemin har Bolsonaro försökt tona ned riskerna. Han har kallat det ”massmediahysteri”, ”en liten förkylning” och även sagt att ”brasilianare är ett märkligt folk som borde studeras, du kan se folk som hoppar in i avlopp och inget händer”. Det är otroligt cyniskt, då hundratusentals insjuknar varje år på grund av avsaknad av rent vatten och avlopp.
Bolsonaro har försvagats och isolerats på grund av sin ställning, som lett till att han ständigt hamnar i kollisionskurs med kongressen, domstolsväsendet och till och med sina egna ministrar. Det gör att han ständigt vacklar mellan konfrontation och försoning.
Redan innan krisen var han tvungen att stärka militärens ställning inom regeringen, då han redan hade blivit alltmer isolerad. Men samtidigt som har försöker knyta nya band varvar han det med reaktionära uttalanden för att stimulera sin väljarbas, som ännu är betydande på drygt 30 procent. Han har tappat stöd inom medelklassen, men försöker kompensera genom att vända sig till fattigare skikt, speciellt hos de evangeliska frikyrkorna.
Det gör han genom att tala om hur hotet från arbetslösheten är större än från viruset och att fattiga människor inte kan stanna hemma. Han försöker lasta skulden för de sociala konsekvenserna på de guvernörer och borgmästare som säger till folk att stanna hemma och att handeln måste vara stängd.

Men han har aldrig brytt sig om fattiga och hans förslag om att rädda jobben är att göra det lättare för arbetsgivare att sänka lönen under krisen och att anställa med färre rättigheter. Medan regeringen föreslog att folk inom den informella sektorn som har förlorat sina inkomster skulle kunna få ett bidrag på löjligt låga 440 kronor, hamnade kongressens beslut på ett bidrag på mellan 1 320 och 2 640 kronor. Det är inte tillräckligt, men långt bättre, och kom efter ett starkt tryck.
Bolsonaro försöker dessutom skapa illusioner kring medicinen klorokin som en mirakelkur, trots att det saknas medicinska bevis på att det är effektivt. Det ledde till att medicinen tog slut i apoteken, vilket drabbar de som verkligen behöver den mot malaria, lupus och vissa former av reumatism.

Motsättningarna inom regeringen har stegrats till en ny nivå.

Den senaste veckan var dramatisk, då motsättningarna inom regeringen har stegrats till en ny nivå. Opinionsundersökningarna har visat att majoriteten, 76 procent stödjer åtgärderna för social isolering, även om Bolsonaros eget stöd fallit i mindre drag. Samtidigt har stödet för  hälsovårdsministern, Mandetta, ökat kraftigt och är dubbelt så stort som Bolsonaros. Mandetta är en högerpolitiker som har förespråkat privatiseringar inom sjukvården, men har under denna kris förespråkat WHO:s riktlinjer, vilket gjort att han ständigt hamnat i konflikt med Bolsonaro.
Förra veckan var Bolsonaro på väg att sparka Mandetta, men backade efter att nyckelfigurer från armén inom regeringen pressat honom. Bolsonaro lät honom sitta kvar, hade något slags försoningsmöte, för att sedan under flera dagar i rad ta promenader bland folk, där han tog folk i hand med mera för att visa ”styrka” inför sin bas.

Det är tydligt att Bolsonaro inte kommer att nöja sig med att bli en slags galjonsfigur, där andra har den verkliga makten; det kommer att fortsätta vara ständiga kriser. Den politiska krisen, där det saknas ett starkt vänsteralternativ, gör att den mer traditionella högern kan stärkas på nytt. Bolsonaro polemiserar mer mot de högerguvernörer som styr i exempelvis São Paulo och Rio de Janeiro än mot socialdemokratiska PT för närvarande. Hans bas har även kallat till en del demonstrationer mot dessa högerpolitiker, som de nu kallar för ”kommunister” i sociala medier.
Den sociala krisen kommer att förvärras de närmaste veckorna. Pandemin har fått ett fotfäste inom Rios slumområden. Miljoner har redan stora svårigheter med maten. I miljonstaden Manaus, huvudstaden i delstaten Amazonas, har det viktigaste sjukhuset redan gått in i en kollaps, med alla intensivvårdsplatser upptagna. Den ekonomiska krisen fördjupas också. Världsbankens prognos är att Brasiliens BNP kommer att rasa 5 procent i år, vilket kommer att innebära miljoner nya arbetslösa och fattiga.

För vänstern är det viktigt att ta upp de brännande omedelbara frågorna, som rätt till skyddsutrustning till sjukvårdspersonal, rätt till att stanna hemma utan löneavdrag för de som inte har essentiella jobb, utdelning av mat, vatten och tvål i de fattiga områdena med mera. Detta måste kopplas ihop med behovet av att beskatta rika och storföretag, ställa in betalningarna på statsskulden och att ta över banker, privatsjukvård och läkemedelsindustrin i offentlig ägo. Vi är för att fälla Bolsonaro, men hela regeringen och den nyliberala agendan måste väck, inklusive militären Mourão som är vice president och den ultraliberala finansministern Paulo Guedes. Det kommer bara att vara möjligt genom att bygga ett socialistiskt alternativ och masskamp. 
Denna kris gör det allt tydligare för varje dag som går hur misslyckat det kapitalistiska systemet är. Samtidigt visas dagligen hur folk bara överlever tack varje solidaritet från vanliga människor, vilket kan vara fröet till ett annat samhälle, där det är folkets behov och inte vinsten som styr.