CWI: ”Den globala kampen ger en glimt av vad som är möjligt”

2012-05-13 00:50:56




Den kamp vi nu ser från Grekland till Chile, från Nigeria till Tunisien – ger signaler om att det håller på att utvecklas en kraft som kan grusa den internationella härskande klassens försök att pressa ned arbetare och ungdomar i fattigdom. Den organiserade arbetarklassen kan förändra hela samhället, när den mobiliseras till kamp för ett verkligt socialistiskt alternativ.

Europa förblir den globala kapitalistiska krisens epicentrum. De upprepade, desperata försöken från europeiska regeringar och ekonomiska eliter att sätta punkt för det kaos som skuldkrisen in­om eurozonen har inneburit har gång på gång slagit om till nya kriser och misslyckanden.
De finansiella marknaderna och de internationella och europeiska institutionerna visar inget förbarmande. De kapitalistiska regeringarna försöker tillfredsställa dem genom att anta nedskärningsbudgetar och genomföra försämringar för arbetar­klassen. Trots detta, och trots att denna politik förstärker den ekonomiska nedgången, håller hela det politiska etablissemanget in­om kapitalismen fast vid att ”Det finns inget alternativ”.
Men detta bekväma samförstånd har gång på gång brutits av det som hänt på gatorna och arbetsplatserna i Europa.
Hittills i år har generalstrejker genomförts i Belgien, Portugal, Spanien och Grekland. Miljoner människor har gått ut på gatorna och lamslagit samhället. De har gett en glimt av den kraft som arbetarklassen besitter.
Portugal och Spanien skakades av generalstrejker under samma vecka, mellan den 22 och 29 mars. Förutsättningarna fanns för ett gemensamt och kraftfullt uttryck för arbetarnas styrka över gränserna, men de fackliga gjorde inga försök att samordna dessa strejker.
Återupprepande protester som till stor del är symboliska från de europeiska fackföreningsledarnas sida är otillräckligt. CWI fortsätter att kräva och kämpa för samordnade protester, som ett steg i riktning mot en alleuropeisk generalstrejk.

I de flesta länderna möter arbetarnas kamp ett hinder i form av högerinriktade ”gula” byråkratiska fackliga ledare. Deras strategi går ut på att demobilisera och bara i någon mån begränsa de nedskärningar som genomförs. Det är av avgörande betydelse att bygga upp en opposition underifrån mot dessa ledningar. Viktiga krav är att fackliga ledare ska väljas och att de ska leva på en genomsnittlig arbetarlön.
National Shop Stewards Network [ett brett nätverk som samlar fackliga vänsteraktivister] i Storbritannien, är ett inspirerande exempel på hur en kämpande arbetarorganisation kan byggas upp. Den spelade en nyckelroll för att driva igenom generalstrejken 30 november i fjol – den viktigaste och största fackliga aktio­nen sedan 1926 och något som en fortsatt kamp kan bygga vida­re från.

Revolutionerna 2011 i Mellanös­tern och Nordafrika samt Indignados-/Occupyrörelsen visar på förutsättningarna att sprida kampen i internationell skala.
I en närmast förbluffande grad är det samma frågor som ställs globalt: Kamp mot försämringarna, behovet av generalstrejk som del av en strategi för att vinna och behovet av ett hållbart alternativ till kapitalismen.
I Tunisien och Egypten har revolutionernas ofullbordade karaktär lett till en växande stämning för behovet av en ”andra revolution”, som ska svepa undan det ekonomiska och politiska system som bär ansvaret för misä­ren i regionen.
Bygget av marxismens ­styrkor i dessa länder för en organisering kring ett program som klarar uppgiften att fullborda revolutionen, är en nyckeluppgift som CWI arbetar med.
I en sådan situation är den organiserade arbetarklassen och de fattiga runt om i världen den enda pålitliga kraften på planeten.

I Syrien, liksom i Libyen, är det bara mobiliseringen av massorna, inte en imperialistisk intervention, som kan visa vägen bort från Assadregimens blodbad och imperialismens intressen. Imperialismen påstår sig vara det syriska folkets ”vän”. Men hyckleriet i detta visas genom att deras allierade Bahrein bara fick en mild tillsägelse när den krossade proteströrelsen för demokrati förra året. De upprätthåller också vänskapliga relationer med Nazarbajevs mördarregim i Kazakstan. Kamrater inom CWI står i spetsen för oppositionen mot denna regim.
I Asien har det statliga förtrycket också tilltagit. I Sri Lanka har ledande socialistiska aktivister ”försvunnit”, en våg av arresteringar har genomförts. I Kina har kamrater från CWI tvingats att gå i exil. Denna utveckling sker mot bakgrund av en tilltagande kamp.
I februari förra året genomfördes en generalstrejk i Indien, där mer än 100 miljoner arbetare deltog. Den avslöjade lögnerna om det glimrande Indien som gynnar majoriteten av befolkningen.

I Afrika har det också genomförts generalstrejker – i Sydafrika och Nigeria. I Nigeria, efter gene­ralstrejken i januari som var den största i landets historia, går CWI nu vidare med att bygga upp ett nytt brett socialistiskt parti.
I Latinamerka visar de amerikanska ländernas toppmöte som genomfördes nyligen på den väx-ande splittringen och instabiliteten. Detta trots att Obama & Co gjorde sitt bästa för att dölja detta. I massrörelserna i Chile har vi sett en glimt av vad som väntar över hela kontinenten.
I USA, där Occupyrörelsen föddes, har starka antikapitalistis­ka stämningar börjat göra sig gällande. Under ett år som domine­ras av presidentvalsdebatten – där det inte finns någon kandidat som tar upp arbetar­klassens och de arbetslösas problem – fortsätter Occupyrörelsen i USA att spela en viktig roll.

Indignados och Occupyrörelsen uppmanar till internationella mobiliseringar den 12 och 15 maj.
I samband med dessa kommer CWI att fortsätta att understryka behovet av att ”ena gene­rationerna” i en klassmässig rörelse mot kapitalismen.
Bara bygget av politiska masspartier som tar kamp för ett socialistiskt alternativ – ett förstatligande under demokratisk arbetarkontroll och en demokratisk planerad ekonomi i världsskala – kan garantera detta.
En nyckeluppgift idag är att återpopularisera den revolutionära socialismens verkliga idéer – Marx, Engels, Lenin och ­Trotskij och den ryska revolutionen (innan den stalinistiska kontrarevolutionen tog över).
Detta är en uppgift som CWI tar sig an med entusiasm.

CWI uppmanar arbetare, arbets­lösa, ungdomar och fattiga runt om i världen att ansluta sig till kampen för att bygga socialistis­ka massorganisationer och därmed börja skapa förutsättningar­na för en socialistisk värld.

CWI, maj 2012

Uttalandet i sin helhet kan läsas på CWI:s hemsida