
Han manar nu sina arbetskamrater till facklig kamp för jobben.
Vad är din kommentar till varslen?
– De visar hur kortsiktigt Volvo PV styrs. För ett år sedan beordrade man övertid. Vissa jobbade 6 av 8 lördagar under juni och juli 2007. Nu är det storvarsel. Situationen är likadan på Lastvagnar. Var finns vinsterna vi arbetare slet ihop?
– De som gått på visstidskontrakt och de anställda i bemanningsföretag märks inte i varslen. Så egentligen minskar den totala arbetsstyrkan mer än de 6 000 varslade på Volvo. Hos underleverantörerna har min arbetsgivare IAC varslat 280, Lear 250, Semcon 100, och Finnveden Metal Structures 136 stycken. Företagen försöker dessutom få oss att betala ytterligare. Volvo vill att löntagarna ska ta ut komptimmar och semester de dagar man ställer in produktionen.
Vad tycker du om fackens agerande hittills?
– För passivt och defensivt! I facktidningen kunde vi läsa att fackliga företrädare som träffat Volvo PV:s nya VD tyckte att ”han var för diskussioner där man gick ut som två vinnare, i stället för konfrontation”. Dagarna efter gick samma VD ut med ett varsel på 3 300 personer!
– Det verkar som att facket passivt accepterar företagets ramar. ”Nu ska vi koncentrera oss på förhandlingsarbetet”, säger Olle Ludvigsson, Metallklubbens ordförande.
Vad borde facket ställa för krav?
– Att de senaste årens vinster används för att rädda kvar kunnig personal i företagen. Lönekostnaden för de 1 400 varslade på Volvo Lastvagnar motsvarar mindre än 7 procent av företagets vinst under kvartal två i år.
– Istället för varsel borde man under en period minska arbetstiderna. Flera av förslagen som Metallklubben på Umeverken har lagt fram är bra. Man kräver att företaget ska erbjuda utbildning när produktionen är mindre.
– Avtalspension till anställda över 60 år är ett annat bra förslag. Och företagen ska betala! De har gett miljarder till aktieägarna. Nu är det dags med några miljoner till oss som arbetat ihop vinsterna.
– När Fords agerande hotar fabriken i Torslanda måste facket kräva att staten tar över produktionen. Allt annat vore att acceptera ett dråpslag mot hela Västsverige.
Vad kan göras för att rädda jobben?
– Det är självklart att facket måste förhandla för att minska varslens effekter. Men allvaret gör att facket också måste försöka mobilisera kraften hos sina medlemmar. På mitt företag har jag och några arbetskamra- ter agerat för ett fackligt stormöte för att ge alla anställda möjlighet att tillsammans diskutera situationen.
– Jag tycker också att Metall i Göteborg borde ordna ett stormöte för medlemmarna i regionen. Metall skulle sedan kunna organisera en demonstration till försvar av jobben och bjuda in bilarbetare från hela Västsverige. Det skulle få otrolig uppmärksamhet över hela Sverige och sätta tryck på regering och företagsledning. Fackets styrka är dess medlemmar.
– Facket måste också vägra att ställa arbetare i olika länder mot varandra. I Göteborg, Umeå, Trollhättan och Gent har vi gemensamma fiender – företag som gör kortsiktiga vinster och inte tänker på sina anställda. Det behövs kontakter mellan fackligt aktiva runt om i Europa.
– I mitten på 1990-talet gick Renaultarbetare på fabriker i Belgien, Frankrike, Spanien och Slovenien ut i en gemensam strejk mot stora nedskärningsprogram.
– Vi måste kämpa tillsammans för att rädda jobben.
Patrik Brännberg