Danmark: Valutgången skärper den politiska krisen

Det danska folketingsvalet (riksdagsvalet) blev en ny valkatastrof för det regerande socialdemokratiska partiet, Socialdemokratiet, som gjorde sitt sämsta val sedan 1903. Valet blev också ett historiskt bakslag för högerpartiet Venstre, som gjorde sitt sämsta val någonsin. Enligt danska radion straffade väljarna den sittande trepartikoalitionen – bestående av Socialdemokratiet, Venstre och Moderaterne – hårdare än någon dansk regering sedan valet 1973.

För vänsterpartiet Socialistisk Folkeparti blev valet däremot en stor framgång. Socialistisk Folkeparti blev tredje största parti. Även socialistiska Enhedslisten gick framåt i valet.

Av Nanna Hansen, ISA i Danmark

Det var en tumultartad affär med få resultat att visa upp, eftersom alla 14 partier lyckades klara spärren för minst ett mandat (minst 2 procent av rösterna) av de 179 mandaten i parlamentet och ingen regering har ännu utsetts. Diskussionerna om möjliga koalitioner inleddes omedelbart efter valet, men det kan ta tid innan en ny regering har bildats eftersom inget enskilt parti eller block har egen majoritet.

Detta är både en följd av en internationell trend, krisen för de etablerade partierna, och att  spärren för att ta sig in i folketinget är ovanligt låg (2 procent). 

Även om Socialdemokraterna fick flest mandat (38) och sannolikt kommer att bli ett av regeringspartierna, var det ändå deras sämsta valresultat på över 100 år. Den danske politiske kommentatorn och författaren Lars Olsen anser att det beror på att de ”sovit med fienden”, det vill säga anpassat sig till den så kallade politiska mitten genom att till exempel skära ned på förmåner och skärpa en redan mycket sträng invandringsprocess, vilket visar på bristande omsorg om de danska arbetarnas och deras anhörigas välbefinnande.

Socialistiska Enhedslisten gjorde ett bra val och ökade till 6,3 procent (plus drygt en procentenhet) och fick ytterligare två mandat, från 9 till 11. Deras politiska talesperson, Pelle Dragsted, mer än fördubblade antalet personröster i Köpenhamn (över 30 700) jämfört med förra valet, vilket gjorde honom till den kandidat som fick flest personröster i området. Han hoppas för närvarande på en regering inom det röda blocket, men det finns en viktig hake.

Även om minoritetsregeringar är vanliga i Danmark, vilket innebär att partierna måste bilda koalitioner för att få en majoritet av platserna i parlamentet, har årets val blivit något av ett matematiskt pussel.

För att bli en del av regeringen, eller betraktas som ett stödjande parti snarare än opposition, måste Enhedslisten naturligtvis bjudas in av Socialdemokratiet, men också själva acceptera en mycket bred koalition.

Socialdemokraterna har, som största parti i den förra regeringen, bedrivit en högerpolitik, inklusive en kraftig ökning av resurserna till militären. En ny koalition skulle också innebära samarbete med Alternativet (ett litet grönt parti, som också är väldigt EU-vänligt) och det liberala partiet (Radikale Vanstre), vilket inte skulle vara något nytt, men också samarbete med det svårfångade centerpartiet, Moderaterna.

Moderaterna leds av före detta statsminister Lars Løkke Rasmussen och har – trots att de fick färre mandat än i förra valet – med sina 14 mandat blivit det parti som i praktiken avgör utgången, eller är ”kungamakaren”.

Moderaterna går gärna med i en regering med vilket block som helst, även om de tydligt gick till val på att inte tillhöra något av dem när de först fick fart 2021 efter en splittring i Venstre.

Lars Løkke Rasmussen har upprepade gånger under valkampanjen sagt att han inte vill bilda en regering som inkluderar partier på den ”extrema” vänster- eller högerkanten. Detta kan göra dem till något av ett jokerkort, eftersom deras verkliga lojaliteter ännu inte har avslöjats.

Valet verkar följa trenden i de flesta andra västländer genom att rösterna är mer splittrade än någonsin. Detta kan tyda på att människor vill ha förändring och tydligare ståndpunkter i de frågor som är viktigast – att känna sig trygg och säker i en tid av global oro – men är osäkra på hur man ska kämpa.

Även om man kan tro att danskarna väntar med spänning på att en regering ska bildas, verkar många vara uttröttade. Danskarna kan känna sig särskilt sårbara och i behov av tydlighet och enighet med Trumps hot mot Grönland som hotar i bakgrunden, ryska ubåtar som korsar danska vatten och kriget mot Iran som splittrar det globala politiska landskapet.

Förhoppningen är, enligt Pelle Dragsted, att Enhedslisten kan påverka regeringen som ett stödjande parti genom att framhålla vikten av ett enat Danmark där arbetstagarnas rättigheter står i främsta rummet tillsammans med ökad social trygghet för arbetslösa, barn och unga vuxna i utbildning samt äldre.

Men oavsett om Enhedslisten går med i den nya regeringen eller fortsätter att agera som ett stödjande parti, kommer det att bära ett gemensamt ansvar för den kapitalistiska politik som regeringen kommer att driva, oavsett vem som blir nästa statsminister. Istället bör partiet sträva efter att etablera sig som en tydlig vänsteropposition och bygga upp kampen mot den nya regeringen och den hotande krisen.