Många röstade för en kursändring när den tidigare danska högerregeringen föll den 15 september.Men som Offensiv varnade för har den nya regeringen med Socialdemokraterna, Socialistiskt Folkeparti och Radikale (nyliberalt parti), med få undantag fortsatt i den gamla regeringens spår.
Inom S och SF har missnöjet bubblat och ledningen anklagas för att sålt ut sig för alliansen med liberala Radikala Venstre. ”Drömmeri”, svarade SF:s partiledare Villy Sövndal till S- och SF-medlemmar när de i Jyllands-Posten krävde att nästa regeringsbildning måste vara helt röd och utan RV.
En av SF:s största profiler och veteraner, Pernille Frahm, som fick mest personkryss efter partiledaren, lämnade partiet i protest och menade att partiet ”gjort avkall på så mycket att man borde låtit S och RV bilda regering själva”.
Den nya regeringen sviker på
en rad viktiga områden: efterlönen återinförs inte; a-kassan varken förbättras eller förlängs; fortsatt fritt fram för spekulanter att plundra allmännyttiga bostäder; ’lymmelpaketet’ (polisens rätt att inskränka i mötesfriheten och massarrestera demonstranter) rivs inte upp; deltagandet i krigsinsatser runt om i världen fortsätter; förslaget att införa en skatt för miljonärer skrotas och inga skatter för varken banker eller multinationella företag höjs.
Ingen verkar kunna svara på exakt hur skattekraven försvann ur regeringförklaringen. Många skribenter har också uppmärksammat hur RV är det parti som årligen får stora ekonomiska bidrag av en ”Finansförening för ett sunt och konkurrenskraftigt näringsliv”.
Den nya regeringen ger inga extra pengar till den kommunala omsorgen och servicen. Budgeten sätter dessutom ett tak för kommunernas och regionernas utgifter – ett sätt för regeringen att försöka göra dem mindre lyhörda för protester och eventuellt backa på nedskärningar.
Samtidigt ökar kommunerna jakten på arbetslösa med påtvingade låglönejobb och Dansk Arbejdsgiverforening aviserar den lägsta löneutvecklingen sedan 1930-talet.
175 000 jobb har försvunnit på bara tre år och kapitalisterna har höjt rösterna för ökad arbetskraftsinvandring för att få ner lönekostnaderna ytterligare. Ett utspel av högerpartierna om att underlätta lönedumpning fick genast ett positivt svar av Socialdemokraterna. På alla punkter har det visat sig att den nya regeringens krispolitik är som den föregående – att ge arbetsgivarna större möjlighet att vinstmaximera på bekostnad av arbetare och offentlig välfärd.
Även inom Enhedslisten, det parti som har utgjort motståndet mot nedskärningar och rasism i folketinget, pågår diskussioner om partiets riktning. Under valet gick Enhedslisten kraftigt åt höger, tonade ner kritiken mot S, SF och RV samt lade stora delar av sitt program åt sidan: parollen om att de rika ska betala ersattes med krav på återställda skatter, och kravet på att förstatliga bankerna ersattes med formuleringar mot nya stödpaket. Kritiska grupper inom Enhedslisten konstaterar att maningar till utomparlamentariska aktioner varit som bortblåsta och talar om att valfixeringen måste brytas och ersättas med konkreta kampanjer.
Den korta känslan av smekmånad vissa kanske har upplevt i Enhedslisten såväl som i Danmark i stort är över.
Den nya regeringen har visat färg och hårda strider väntas, inte minst i den kommande avtalsrörelsen, där S-ledaren Helle Thorning-Schmidts uppmaningar om låga lönekrav redan bemöts med hot om strejk från flera fack. För Enhedslistens del måste de sista resterna av ’stödpartimentaliteten’ ersättas av en tydlig socialistisk politik samt motstånd och kampanjer underifrån, för att ge ett alternativ till högerpolitiken.
Mattias Bernhardsson
