Dödens hav skördar nya offer: Aldrig tidigare har så många varit på flykt

av Sigbritt Herbert // Artikel i Offensiv

Den 15 juni sjönk en båt överlastad med flyktingar utanför Greklands kust, där över 500 personer befaras ha drunknat. Det är den senaste drunkningstragedin på ”dödens hav”, Medelhavet.

Det visar att många är beredda att riskera sina egna och sina barns liv för en chans till ett anständigt liv. UNHCR släppte nyligen en rapport som visade att antalet flyktingar i världen är fler än någonsin. Förra året var det 110 miljoner, och antalet stiger för varje år.
De som flyr vet om att de riskerar livet, ändå ger de sig i väg. Varför? Krig som i Ukraina. Krig och naturkatastrofer som i Syrien och Afghanistan. Långvariga konflikter som i Kongo-Kinshasa. Strider och ökade matpriser som i Sudan. Listan på länder kan göras längre.
Anledningarna till flykten är alltså i de flesta fall krig eller naturkatastrofer, oftast torka eller översvämning, i Syrien också jordbävning, i Kongo-Kinshasa vulkanutbrott. I de allra flesta fall är naturkatastroferna skapade av människan eller snarare av vårt ekonomiska system. De som flyr är offer för det ekonomiska systemet, kapitalismen.

De flesta som flyr gör det till ett grannland. Anledningen är att man inte har råd att fly längre eller att man hoppas kunna återvända inom kort. En bekant till mig från före detta Jugoslavien berättade att de låste ytterdörren och räknade med att vara tillbaka inom en vecka. Det är många som resonerar så. Man vill inte gärna överge sitt hem.
De tre länder som flest flyr ifrån är Syrien, Ukraina och Afghanistan. I Turkiet finns många flyktingar från Syrien, i Iran och Pakistan många från Afghanistan, och vi vet att Polen och Ungern har tagit emot många från Ukraina. De flesta flyktingar kommer alltså inte till något av jordens rikaste länder.
Där ska vi tillägga att många flyr till en lugnare del av det egna landet. Syrien, Colombia, Ukraina och Kongo-Kinshasa har alla över fem miljoner internflyktingar. I samtliga fall är det fattiga, krigsdrabbade länder som försöker klara av att försörja ett stort antal flyktingar.

De rika länderna, inklusive Sverige, tycker att flyktingkrisen inte har med dem att göra, alltså behöver de inte ta ansvar utan kan med gott samvete stänga gränserna. Vi har till leda hört att ”Sverige tog så stort ansvar 2015”. Det är åtta år sedan! Hur länge ska man avsvära sig ansvar?
Torka och översvämningar beror till största delen på klimatförändringarna. Där bidrar Sverige i allra högsta grad. Folkomflyttningar till följd av klimatförändringarna bidrar till destabilisering av världen, vilket i sin tur skapar krig och oro.
Det är skandalöst att nationalstaterna i Väst försöker svära sig fria och överlåta till fattigare länder att ta hand om jordens flyktingar, när det är just dessa stater och dess politik som är roten till krig, förtryck och påtvingad fattigdom genom extrem exploatering.

EU:s politik med än mer hermetiskt slutna gränser kommer att leda till fler tragedier likt den senaste på Medelhavet. Människor kommer att söka sig till ett tryggare liv även om de sätter sina liv på spel. Det är hög tid att EU ändrar sin flyktingpolitik. Så räddar man liv, inte genom att bygga högre murar och anställa fler gränspoliser.