av Robert Bielecki // Artikel i Offensiv
”Kärnkraft är klimatsmart”, menar Moderaterna på sin hemsida där de påstår att kärnkraften ”är avgörande för svensk elförsörjning, klimatet och den gröna omställningen”. Det är svårt att ha mer fel än vad Moderaterna har.
Moderaterna vill tillsammans med de övriga blåbruna partierna bygga ut och satsa kraftigt på kärnkraften. Bland förslagen finns en utökning av statliga kreditgarantier – subventioner – till hisnande 400 miljarder kronor öronmärkta för kärnkraften till ”mer fördelaktiga lån”.
Som RS och Offensiv tidigare har uppmärksammat är kärnkraften varken grön eller smart för klimatet. Snarare är det dyrt och miljövidrigt – samt innebär katastrofala konsekvenser vid allvarliga olyckor som härdsmältor. Hela ekosystem påverkas av radioaktiva ämnen vid katastrofer – se på Tjernobyl eller Fukushima.
Kärnkraftverk är en dyr affär, omkring tre gånger dyrare än sol- och vindkraftverk per producerad kilowattimme, som dessutom tar väldigt lång tid att konstruera – uppåt 20 år i vissa fall – och kräver enorma mängder material i såväl bygge som drift. Det är tid vi inte har, oavsett vilka utsläpp kärnkraft står för.
Slutförvaret av uttjänt kärnbränsle och radioaktiva ämnen har inga bra lösningar. De kopparkapslar som ska förvara detta 500 meter under jord har kritiserats av forskare då kopparen riskerar att korrodera, vilket innebär att sprickor kan uppstå redan efter 100 år (när kapslarna måste hålla i minst 100 000 år!). Det betyder i sin tur att radioaktivt material kan hamna i grundvattnet.
Gruvor är en stor miljöbov, men kanske extra mycket när det kommer till uranbrytning, som behövs för kärnkraftverk. Naturskyddsföreningen skriver att:
”När uranmalm bryts frigörs radioaktiva gaser och radioaktivt damm. Radioaktiva sönderfallsprodukter blir också kvar i gruvavfallet och riskerar att läcka ut.”
De tre svenska kärnkraftverken behöver idag 1 500 ton naturligt uran om året för att upprätthålla driften, vilket blir till 200 ton anrikat uran. Det är uran som importeras från hela världen till Sverige, framför allt Kanada, Australien och Namibia. En giftig och radioaktiv tungmetall vars transporter allena står för betydande utsläpp.
Att anrika uran kräver också mycket energi. Som Strålsäkerhetsmyndigheten skriver på sin hemsida: ”Anrikning av uran är en svår och energikrävande process eftersom de två isotoperna 235U och 238U nästan har identiska egenskaper. 235U är aningen lättare än 238U och därför används huvudsakligen centrifuger för att separera de två isotoperna åt. Allt uran som används i Sverige anrikas utanför Sverige.”
Det Moderaterna och de övriga blåbruna helt undviker att nämna är att hela produktionskedjan för kärnkraft – från gruvbrytning till anrikning, från kärnkraftsdrift till slutförvar och alla transporter däremellan – står för stora utsläpp och/eller potentiella katastrofala miljökonsekvenser, som påskyndar den globala uppvärmningen.
Som rapporten Calculating the environmental cost of uranium mining från EU-kommissionen 2008 visade:
”Det krävs omkring 200 ton U3O8 [det är gulkaka, ett koncentrat som skapas i anrikningen av uran] per år för att hålla ett stort kärnkraftverk (1000 MWe) i drift; att bryta och mala uran för ett sånt kraftverk skulle därmed släppa ut
2 000-50 000 ton koldioxid per år”.
Klimatkrisen är akut och det behövs snabba åtgärder för verkligt gröna energikällor. Det behövs satsningar på sol- och vindkraft, som snabbt kan vara på plats och kräver mycket mindre resurser än vad kärnkraft gör.
Det största problemet är dock att produktionen av allting under det kapitalistiska systemet ständigt ska öka. Elproduktionen beräknas öka explosionsartat de kommande årtiondena i Sverige – från dagens 140 TWh till 310 TWh 2045. Det är el som krävs för vätgas till stålindustrin, elbilar, dataservrar, batterifabriker med mera, som alla är beroende av stor gruvdrift. Det är ohållbart.
Vad som faktiskt krävs är en demokratisk planering av produktion och distribution av energi, varor, tjänster och service, där storföretag, energibolag och banker ställs under demokratisk kontroll och styre underifrån för att faktiskt kunna påbörja en verkligt grön omställning i enlighet med behoven.
Då måste en enad kamp av arbetare, fack, miljörörelser, gräsrötter med flera komma till stånd för en grön omställning, fungerande välfärd och trygga jobb. Frågor som hänger ihop, och som högern och dagens makthavare inte har några svar på (som gynnar vanligt folk åtminstone).
Kampen måste få ett slut på den orkan av elände och farsoter som kapitalismen innebär för natur, klimat, djur och människor och istället ersättas av ett socialistiskt, demokratiskt samhälle där behoven styr.
Du måste vara inloggad för att kunna skicka en kommentar.