Ett av åtta barn i fattigdom

Av Stephen Rigney // Artikel i Offensiv

Rädda Barnens nyutgivna Barnfattigdomsrapport visar att 276 000 barn i Sverige –mer än vart åttonde barn – levde i ekonomisk utsatthet år 2023. Det är en ökning med 100 000 sedan Rädda Barnens tidigare rapport, efter att de reviderat det tidigare måttet på barnfattigdom för att bättre förstå dagens faktiska levnadsvillkor.

Utsattheten är dock inte jämnt utspridd. Bland ensamstående mödrar är risken att barnen lever i utsatthet (39,3 procent) nästan fyra gånger högre än för sammanboende föräldrar. Risken för barn med sammanboende föräldrar som båda är födda i Sverige är ännu längre, på 1,2 procent, medan det ligger på hela 52,1 procent – fler än hälften! – för barn som har en ensamstående mamma född utomlands.

Även geografiskt är det stora skillnader både mellan kommuner, men också inom kommuner – i Malmö skiljer det sig exempelvis mellan 59,4 procent (Rosengård) och 10,9 procent (Limhamn-Bunkeflo).

Att pandemin och sedan levnadskostnadskrisen – med chockartade pris- och hyresökningar samt reallönesänkningar – slagit särskilt hårt mot de som har de lägsta inkomsterna säger sig självt. Det är särskilt kostnader för mat, el och boende som rusat i väg under de senaste åren – just de saker som är de största utgifterna för låginkomsthushåll som redan haft knappa eller icke-befintliga marginaler.

Men vad rapporten visar tydligt är att dagens läge inte bara är en produkt av samhällskriser, utan en långvarig urholkning av samhällets trygghetssystem. Sedan sekelskiftet har andelen av BNP som går till den ekonomiska familjepolitiken sjunkit från 2 till 1,5 procent. Om andelen skulle ha varit oförändrad hade det inneburit att 132 miljarder kronor betalades ut år 2023 – i stället var det 91 miljarder.

Särskilt barnbidrag, bostadsbidrag och underhållsstöd – bland de ersättningar som har störst betydelse för låginkomsthushåll, men som inte följer någon prisutveckling – har värdesänkningen varit påtaglig. Sedan barnbidraget höjdes år 2018 har dess värde minskat med 20 procent. Ett liknande tapp har skett för underhållsstöd sedan början av 1990-talet, medan bostadsbidraget skulle behövt nästan tredubblas om det hade följt den allmänna ekonomiska utvecklingen.

Samtidigt har det så kallade yttersta skyddsnätet – ekonomiskt bistånd – också kraftigt urholkats under de senaste 25 åren. Under de första åren efter dess införande år 1998 följde ökningarna prisutvecklingen någorlunda utifrån Konsumentverkets kostnadsberäkningar. Men sedan Reinfeldts högerregering – och under de regeringar som därefter styrt – har beräkningar gjorts utifrån det mer begränsade konsumentprisindexet. Den ändringen innebär att läget för familjer med ekonomiskt bistånd i princip stått stilla i 20 år, även om det skett en relativ ökning i levnadsstandarden för de flesta.

Men trots det är det de redan utsatta familjerna med ekonomiskt bistånd som den blåbruna regeringen nu siktar på. Rädda Barnens

rapport tar slut år 2023, men det är uppenbart att regeringens rasistiska och ”gör de fattiga fattigare”-politik bara kommer att piska på denna skrämmande utveckling, där ett av åtta barn – och i vissa familjekonstellationer varannat barn – lever i fattigdom.■