EU-valet en varning – svara med kamp och socialistisk politik

FOTO: SAV, ISA i Tyskland.

Av Per Olsson // Artikel i Offensiv

Utgången av EU-valet skärper Europas redan djupa politiska kris. I EU:s två dominerande stater – Tyskland och Frankrike – blev valet en katastrof för de regerande partierna och en varnande framgång för extremhögern. Valfiaskot för regeringspartiet, president Macrons Renaissanceparti, följs nu av nyval i Frankrike där valets första omgång hålls den 30 juni och den andra omgången den 7 juli.

Det är EU-regeringarnas hårda åtstramningspolitik, rasism och skuldbeläggning som har spelat de högerextrema i händerna.

I Frankrike blev högerextrema Nationell samling (RN) största parti med över 31 procent av rösterna, mot 14,5 procent för den valkoalition som presidentens parti tillhör. Ett annat högerextremt och flyktingfientligt parti, Reconquête, fick drygt 5 procent av rösterna. Det kommande franska valet hotar att bli till en stor framgång för extremhögern.

I Tyskland blev valet en katastrof för inte minst det regerande socialdemokratiska SPD, som endast fick 13,9 procent. Högerextrema AfD, Alternativ för Tyskland, blev näst största parti, i landets östra del blev AfD största parti. Den traditionella högern CDU/CSU fick flest röster i det tyska EU-valet. I Österrike och Italien vanns valet av de högerextrema partierna FPÖ och Italiens bröder, ett parti med fascistiska rötter.

Även om EU-valet i än mindre grad än vanliga val ger en bild av det stämningsläge som råder är resultatet ett uttryck för djupet i den europeiska kapitalismens kris och att det inte finns någon återgång till någon slags jämvikt och stabilitet.

Liksom tidigare EU-val blev årets val i många fall en misstroendeförklaring mot de sittande regeringarna. Men till skillnad mot förra EU-valet år 2019 tog detta sig inte uttryck i en ”grön våg”, där de påstått gröna partierna vann framgångar som en följd av att de globala klimatstrejkerna satte fokus på klimat- och miljökrisen. Sedan dess har de ”gröna” partierna avslöjats och inte visat sig vara någon utmaning av det system som fortsätter föröda planeten. Sveken mot klimat- och fredskampen (antimilitarismen) har varit många, vilket straffade sig i EU-valet.

De ”gröna” partiernas tillbakagång och svek har skapat ett ännu större politiskt tomrum samt bidragit till ökad politisk vilsenhet och förvirring, särskilt bland yngre.

I det växande politiska tomrummet och i avsaknad av en stark socialistisk vänster som kan ge arbetarna och kampen en politisk röst har högerextrema rasistpartier kunnat parasitera på det missnöje som finns. Men också lyckats konsolidera sin ställning bland sina anhängare.

Bilden är dock inte enhetlig. I de nordiska länderna blåste det åtminstone en vänsterbris och i exempelvis Ungern gjorde det regerande högerextrema Fidesz, premiärminister Orbáns parti, sitt sämsta val sedan 2010. I Polen backade nationalistiska och antifeministiska Lag och rättvisa (PiS) med nästan 10 procentenheter jämfört med förra EU-valet.

I EU-valet blev den så kallade mitten, där liberalerna men också de ”gröna” och Socialdemokraterna vill placera sig, de stora förlorarna. I Tyskland och Danmark gjorde Socialdemokraterna sitt sämsta val någonsin. Allra sämst i EU som helhet gick det för de liberala och ”gröna partierna”. Den liberala gruppen RE i Europaparlamentet förlorade flest mandat av alla grupper – minus 19 mandat – tätt följd av den miljöpartistiska De gröna/ EFA som förlorade 18 mandat.

EU-valet sänder en varning som måste få ett svar i form av kamp, inte minst från fackföreningarna och den antikapitalistiska vänstern. De högerextremas framgångar tenderar att förgifta samhällsklimatet, resa ytterligare komplikationer för kampen och spä på den politiska förvirringen. Samtidigt som det blir en ursäkt för regeringarna att skärpa högerpolitiken med nya attacker mot arbetarklassen och gå vidare i bygget av ett Fort Europa. Det sker dock från impopulära regeringar vars position ständig undermineras av kapitalismens alla kriser i ett försvagat EU som förlorar mark till de konkurrerande kapitalistklasserna i Nordamerika och Kina/Asien.

Högerreaktionen, kontrarevolutionens piska, och polariseringen som nu mest märks till höger föder också en motreaktion – en vilja att samlas till aktivt motstånd mot extremhögern och dess splittrande rasism, vilket massdemonstrationerna i Tyskland mot AfD var ett uttryck för, men som den tyska vänstern, Die Linke, var politiskt oförmögen att dra vinning av.

För att bekämpa och slå tillbaka högerreaktionen krävs att kampen på gator och torg kopplas till arbetssplatserna och till bygget av den socialistiska revolutionära masskraft som krävs för att avskaffa den förtryckande kapitalismen, som föder och göder rasism och nationalistisk splittring Det är i avsaknad av en sådan kraft som det politiska tomrummet har kunnat börja fyllas till höger, men ännu inte till vänster.

Viljan till en förändring finns. Högerpolitiken och hotet från extremhögern föder en motreaktion med vänsterförtecken, vilket EU-valet i Danmark, Finland och Sverige gav åtminstone en liten glimt av.

Vänsterframgångar i Norden

I de nordiska länderna blev EU-valet en framgång för vänstern. I Finland och Sverige gick extremhögern tillbaka och i Danmark fortsatte Dansk Folkeparti att förlora väljarstöd. I Danmark backade dessutom Venstre, som är landets största traditionella borgerliga parti, med nära 9 procentenheter.

I Danmark blev Socialistisk Folkeparti (SF) största parti med 17,4 procent av rösterna, plus 4,2 procent jämfört med EU-valet 2019. Även vänsterpartiet Enhedslisten gick framåt i valet och fick totalt 7 procent. Nästan var fjärde väljare röstade alltså på partier som står till vänster om det regerande Socialdemokratiet (S), som gjorde sitt sämsta val på över 120 år. De två andra regeringspartierna Venstre och Moderaterne gick också tillbaka.

Högerextrema Dansk Folkeparti (DF), som blev landets största parti i EU-valet för tio år sedan med över 26 procent av rösterna, rasade i årets EU-val ned till 6,4 procent. Danmarksdemokraterne som är ett nytt rasistiskt parti fick dock över 7 procent av rösterna.

I Finland gav arbetarkampen mot högerregeringen, där rasistiska Sannfinländarna sitter med, draghjälp till Vänsterförbundet, som blev landets näst största parti med 17,3 procent (plus 10,4 procent) av rösterna. Störst blev högerns traditionella parti Samlingspartiet.

Vänsterförbundets röstandel var nära 3 procentenheter högre än Socialdemokraterna, som blev tredje största parti.

Den popularitet som Vänsterförbundets huvudkandidat i valet, partiledaren Li Anderson, åtnjuter, bidrog också till att partiet lyfte i valet, trots att man har gått högerut.

För högerextrema Sannfinnländarna, som bland annat har finansministerposten i den regering som Samlingspartiet leder, blev EU-valet en historisk förlust. Partiet minskade med 6,2 procentenheter jämfört med EU-valet 2019 och blev valets sjätte största parti.

Även i Sverige gick rasistiska Sverigedemokraterna tillbaka och Vänsterpartiet gjorde ett historiskt bra val. Till skillnad från andra länder gick också Miljöpartiet framåt i EU-valet (läs mer på sid 3). Den misstroendeförklaring som EU-valet gav till den blåbruna regeringen ger ett uppmuntrande besked till nya kampinitiativ mot rasism och militarism – för välfärden och klimatet, något som kan lägga grunden till en rörelse som får det blåbruna styret på fall.

Vill du hjälpa till? Offensiv och Socialistiskt Alternativ behöver ditt stöd!

 

Med reaktionär blåbrun högerregering och otaliga kapitalistiska kriser behövs mer än någonsin en röst som försvarar arbetares rättigheter, bekämpar rasism och sexism, kräver upprustning av välfärden och tryggare jobb istället för försämrad anställningstrygghet, fortsatta nedskärningar och marknadshyra. Som ger ett socialistiskt alternativ till kapitalismens orättvisor, klimatkris, krig och flyktingkatastrofer.

Stöd vårt arbete: Swisha valfritt belopp till 123 311 40 48. Om du vill engagera dig mer finns mer info här!