Eurokris skuggar EU:s toppar

2010-02-17 16:16:06




Det var bara några veckor sedan högeralliansens partier med tyst instämmande från många socialdemokrater ansåg att det var dags att åter- uppliva kravet på en svensk euroanslutning. Folkpartiet lovade till och med att man skulle göra euron till en valfråga. ”En gemensam valuta skulle göra det lättare för svenska företag och människor att resa och verka öv­er de nationella gränserna i ett sammanhållet Europa”, menade exempel- vis företrädare för tre av fyra allians­partier på DN Debatt i mitten av januari i år.
Dagen efter hävdade ekonomen Lars Calmfors, som leder regeringens Finanspolitiska råd, att det nu ”finns ett övergripande värde i att ett svenskt deltagande i eurosamarbetet” och att den gemensamma valutan ”bidrar till ökad politisk integration i Europa”.
En månad senare skakas eurozonen av sin allvarligaste kris någonsin.
Den Ekonomiska och Monetära Unionen (EMU) och euron, den gemensamma valutan, ledde varken till att de ekonomiska skillnaderna mellan länderna minskade eller till ökad motståndskraft mot sociala och politiska kriser.
EU- och EMU-politiken har tvärt­om gjort ont värre.  EMU-politiken är ett vapen mot arbetarna som tvingar fram gigantiska interna devalveringar i form av nedskärningar och lönesänkningar.
I Lettland bär EU:s krispolitik tillsammans med koppling av landets valuta till euron ansvaret för ett ras utan motstycke.
När 2010 går mot sitt slut har den lettiska ekonomin krympt med 30 procent sedan början av 2008. Det är mer än i USA under den ekonomiska depressionen år 1929-33.

Grekland är nu satt under ett slags förmyndarskap av ett EU som kräver än större nedskärningar. ”Grekland måste göra betydligt mer för att få bukt med sitt bud- getunderskott, sa EU:s ekonomikommissionär Olli Rehn i måndags. Men det är nära nog politiskt omöjligt. Nya drastiska nedskärningar ovanpå de redan beslutade kan snabbt ge upphov till en kris av förrevolutionära proportioner i Grekland.
Det i sin tur betyder att EU och övriga euroländer oavsett vad som tidigare sagts motvilligt kan tvingas att ge ekonomiskt stöd till Grekland.
EU-topparnas desperation har ök­at i takt med att finanshajarna börjat spekulera i att den grekiska krisen kan bli inledning­en till en möjlig eurokollaps.
Det finns ”nu en växande skepsis i marknaden om Greklands möjligheter att minska budgetunderskottet – nu närmare 13 procent av BNP – till under 3 procent år 2012. I torsdags uppkom även viss politisk oro i Portugal, och en rapport från Standard & Poor’s underströk den vacklande kreditvärdigheten hos spanska motsvarigheten till kommuner och landsting. Vidare gick grekiska skatte- och tulltjänstemän ut i en tvådagarsstrejk. Som lök på laxen utlystes en generalstrejk i Grekland, de europeis­ka börsernas fall”, skrev den svenska storbanken SEB i en så kallad marknadsanalys i slutet av förra veckan.
Dessutom är det främst tyska och franska banker som lånat ut till Grekland. En eventuell räddningsinsats från EU är därför också stöd till Europas banker.
Krisen i Grekland är dock långt ifrån den enda som äventyrar eurons framtid. Nya krishärdar väntar när euroländerna glider isär – ekonomiskt, politiskt och socialt.
Portugal och Irland tyngs också med väldiga underskott och växande skuldbörda, och den spanska ekonomin – en av eurozonens större ekonomier – är på väg ned i ett svart hål jämsides med att den italienska kapitalismen fortsätter att tappa mark.

I längden kommer det heller inte vara möjligt för eurozonens två giganter – den tyska och franska kapitalismen – att lösa andra medlemsländers skulder.
Krisen för euron är en bekräftelse på den europeiska kapitalismens åt­ervändsgränd.
• Nej till EMU och EU – för ett demokratiskt och socialistiskt Europa.

Vill du hjälpa till? Offensiv och Rättvisepartiet Socialisterna behöver ditt stöd!

Coronaviruskrisen har slagit till hårt med både en hälsokris och ekonomisk kris. Hundratusentals kastas ut i arbetslöshet och osäkerhet, samtidigt som högerpolitiken har lämnat vården, äldreomsorgen och hela samhället extremt sårbart för en pandemi.

Nu mer än någonsin behövs en röst som försvarar arbetares rättigheter, kräver upprustning av välfärden och tryggare jobb istället för försämrad anställningstrygghet, fortsatta nedskärningar och marknadshyra. Som ger ett socialistiskt alternativ till kapitalismens orättvisor, klimatkris, krig och flyktingkatastrofer.

Stöd vårt arbete: Swisha valfritt belopp till 123 311 40 48. Om du vill engagera dig mer finns mer info här!