| FILM |
| Titel: Svarta nejlikan. Regi: Åsa Faringer, Ulf Hultberg. I rollerna: Michael Nyqvist, Lumi Cavazos, Kate Del Castillo, Lisa Werlinder m fl. |
Kapitalet, bankerna och storföretagen fruktade att sociala revolutioner skulle bryta ut runt om i Latinamerika och med stöd av CIA finansierade de en militärkupp som förde general Pinochet till makten. Detta blev början på en blodig utgång, ett svart kapitel i Chiles historia.
Resultatet blev tiotusentals fängslade, mördade, torterade och försvunna socialister, fackföreningsaktivister och människorättskämpar.
År 1972 blev Harald Edelstam svensk ambassadör i Chile. Han kritiserades ofta av svenska kollegor för att öppet stödja den socialistiske Allende.
Detta är bakgrunden till höstens internationella dramafilm Svarta nejlikan.
Mikael Nykvist gestaltar Harald Edelstam på ett utmärkt sätt. Han spelar denna svenske ambassadör i Chile under 1970-talet när juntan tagit makten, som med risk för sitt eget liv spelade en heroisk roll i historien då han räddade livet på över tusen chilenare, uruguayaner och andra vänsteraktivister som jagades av diktaturen.
Efter Allendes valseger blev Chile en fristad för politiska flyktingar från diktaturerna i grannländerna. Dessa tillsammans med inhemska arbetarkämpar blev sedan måltavlor för den chilenska militärdiktaturen under general Pinochets ledning.
Chile under järnhälen
I filmen får vi följa Edelstam som ”Svarta nejlikan”, ett namn han fick under andra världskriget när han tjänstgjorde i Norge och räddade norska motståndsmän som stred mot nazisterna.Filmen är otroligt bra och man lever sig in i situationen och får en känsla av att befinna sig på plats. Att filmen blir så verklig kan bero på att mycket är inspelat på plats i Chile på Nationalstadion, som militären under diktaturen använde som tortyrkammare och fängelsehåla för tiotusentals politiska motståndare.
Filmen inleds med att Allende tar sitt liv i direktsänd radio vid militärkuppen den 11 september 1973. All kubansk personal tvingas lämna Chile efter att militären angripit ambassaden.
Edelstams mod
Totalt flydde 149 kubaner landet. Edelstam sätter den kubanska ambassaden under svenskt beskydd, vilket innebär att förvalta den kubanska egendomen och representera Kuba på plats. Den svenska flaggan hissas utanför. Ambassaden används sedan som skyddsplats för politiska flyktingar som sedan hjälps ut ur landet. Edelstam gömde, smugglade och räddade människor som stod på militärens dödslistor.Edelstam färdas mellan hemliga möten med vänsteraktivister, ambassaden och den av militären övertagna Nationalstadion. Han tvingas spela dubbelspel genom informella möten med höga militärer och politiker, men till sist inser även de vad Edelstam egentligen gör.
Under sin tid i Chile räddade Edelstam omkring 1 300 personer som fanns i diktaturens våld. Att han agerade på egen hand kan ses av den kritik han fick av Utrikesdepartementet (UD).
Även andra ambassadörer gav honom kritik, bland annat Wilhelm Wachtmeister, Sveriges USA-ambassadör under tidsperioden 1974-1989, som skrev att ”Edelstam var föga mottaglig för instruktioner från UD. Han drevs av egna humanitära passioner och en ivrig hejaklack inom radikala kretsar”.
Man kan säga att Chiles makthavare gjorde det svenska UD en tjänst när man utvisade honom ur landet, på såt sätt slapp den svenska regeringen kalla hem honom.
Edelstam fortsatte sedan att vara en stark förespråkare för Chiles befrielse. År 1974 talade han på 1 maj i Stockholm tillsammans med Beatrice Allende, dotter till den döde presidenten.
1974 besökte han även Kuba och tackades av Fidel Castro för att ha förvaltat den kubanska egendomen i Santiago. Kritikerna rasade och menade att han deltog i kommunistpropaganda. Han fortsatte med att turnera i USA för ett fritt Chile.
Filmen visas i en viktig tid, då militärdiktaturerna och USA har tappat sitt grepp om Latinamerika och nya vänstervindar blåser.
Svarta nejlikan visar dock inte bara vilken otrolig roll en ambassadör har spelat, utan också vilken fara som finns idag för Venezuela och Bolivia så länge inte kapitalismen ersätts med genuin socialism.
Kristofer Lundberg
