Tero Puutio, branschombudsman inom PRO (liknande Unionen) i Oulu, Finland.
Just nu strejkar 1 500 tjänstemän anslutna till PRO (liknande Unionen) vid de finska pappersbruken. Sedan ett år saknar de lönesystem och arbetsgivarna vägrar att komma till förhandlingsbordet.– Arbetsgivarna vill bestämma ensidigt, precis som i andra frågor som t ex arbetstider. I det stora hela ser vi det som att de vill komma bort ifrån kollektivavtalen, säger Tero Puutio, branschombudsman inom PRO i Oulu.
Det tidigare lönesystemsavtalet sades upp av PRO 2008 sedan det visat sig att den lokala lönebildningen inte alls fungerat.
– Vi vill ha ett liknande lönesystem som inom andra branscher. Där är huvuddelen av lönen uppgiftsbaserad, d v s baserat på uppgifter och ansvar. Sen finns en mindre personlig del, berättar Tero Puutio.
Utan lönesystem kan arbetsgivarna i nuläget betala ut den lokala lönepotten precis hur de vill.
– Vi vill ha ett rättvist lönesystem. Idag upplevs det som helt godtyckligt, där arbetsgivarens ”favoriter” får mera. Vi vill istället ha tydliga strukturer.
I Sverige upplever många fackliga aktivister lokala löneförhandlingar som väldigt svåra att nå något resultat i, eftersom de sker under fredsplikt. Hur är det i Finland?
– Även i Finland kan lokala strejker vara ”olagliga”, men om medlemmarna beslutar att gå ut i strejk så blir det så. Då får facket ta ”smällen” i form av eventuella böter om arbetsgivaren går till domstol. Vi hade ett antal sådana strejker under förra året inom ICT (IT-sektorn), berättar Tero Puutio.
Tero menar att konflikten handlar mycket om arbetsmarknadspolitiken som helhet, där arbetsgivarnas linje har blivit mycket mer aggressiv efter 2006.
– De vill bara ha lokala löneförhandlingar, utan några garantier. De vill fördela löneutrymmet ensidigt. Egentligen vill de bestämma alla villkor ensidigt, även arbetstider etc. Som jag ser det, vill de bort från kollektivavtalen.
I svenska media har det rapporterats om att arbetsgivarna har använt strejkbrytare, stämmer det?
– Ja, de har använt oorganiserade och andra personalgrupper för att göra våra medlemmars jobb. På Stora Enso här i Oulu tidigarelade vi vår strejk på grund av en sådan incident. Nu har vi strejkvakter som påpekar att man är strejkbrytare om man gör våra medlemmars arbetsuppgifter. Även om vi inte stoppar folk från att gå in så blir pressen stor när arbetskamraterna står utanför. Man ska ju arbeta på samma arbetsplats efter strejken också.
Som det är nu genomför ni en stafettstrejk, med två veckors strejk åt gången hos olika arbetsgivare. Vad gör ni om arbetsgivarna inte kommer till förhandlingsbordet?
– Vi tror det löser sig snart, men om inte så kan vi ta ut fler och även andra branscher. Samtidigt får vi tänka på att arbetsgivarna kan vidta motåtgärder, som när de gjorde storlockouten mot arbetarna på pappersbruken 2005, avslutar Tero Puutio.
För finska socialister är striden betydelsefull.
– Det pågår en smutskastningskampanj från etablissemanget och i media mot fackföreningar och strejker i synnerhet. Det handlar förstås om att försöka undergräva fackens stöd och på så sätt få dem att ge vika inför de väldigt allvarliga attacker på arbetares rättigheter som arbetsgivarna nu försöker genomföra. Därför är det extra viktigt att ge fullt stöd till PRO:s strejk, säger Jari-Pekka Maninkka från Sosialistinen Vaihtoehto (CWI-anhängare i Finland).
Jonas Brännberg
