Den danska arbetsmarknadsmodellen ”flexicurity” har lovordats av etablissemanget runt om i Europa. Inte minst av högeralliansen i Sverige. Men det är allt annat än guld och gröna skogar med flexicurity.
Svenska LO analyserar flexicurity och jämför den svenska och
den danska arbetsmarknaden i rapporten ”Tryggare på andra
sidan sundet?” (maj 2006). Flexicurity är en kombination av
orden flexibility (flexibilitet) och security (säkerhet).
Modellen bygger på tre delar: Den första är en svag lagstiftning
när det gäller anställningsskyddet, utan turordningsregler
vid uppsägning. Den andra är en relativt hög arbetslöshetsersättning,
främst för lågavlönade, och den tredje är arbetsmarknadspolitik.
I borgerliga media talas det om hur mycket bättre den danska flexibiliteten är
jämfört med den svenska lagstiftningen, som anses trög
och oförmögen att skapa jobb. Men faktum är att det i
Danmark bara är en marginellt högre sysselsättning än
i Sverige. Precis som i Sverige står en stor del av befolkningen
utanför arbetsmarknaden. Enligt Enhetslistan, ett parti på vänsterkanten,
rör det sig om 800 000 människor.
Den största skillnaden mellan länderna finns vad gäller
sysselsättningsgrad bland ungdomar mellan 15-24 år: i Danmark
61,3 procent mot 42,8 procent i Sverige. En viktig förklaring till
den högre sysselsättningen bland unga i Danmark är att
fler ungdomar arbetar deltid parallellt med studierna och därmed
räknas som sysselsatta.
Mer piska än morot
En annan bidragande orsak är att det 1996 genomfördes en ”reform” som
innebär att unga under 25 år som går på a-kassa
efter sex månaders arbetslöshet tvingas gå en 18 månaders
utbildning med halverad a-kassa. Annars fråntas man a-kassan och
får istället ett reducerat socialbidrag.
Utvärderingar av ungdomsinsatsen visar att många ungdomar
valde att påbörja en vanlig utbildning eftersom den avskräckande
effekten av arbetsmarknadsåtgärden var så stor. Detta
har enligt LO-rapporten varit avgörande för att få ner
ungdomsarbetslösheten. En tredje anledning är troligen att
det saknas turordningsregler vid uppsägning, vilket ger företagen
möjlighet att avskeda äldre anställda med högre lön
till förmån för yngre (och billigare).
I Danmark är det en högre arbetslöshet i gruppen 55-64 år än
i Sverige. Speciellt bland kvinnor 55-64 år är sysselsättningen
låg – endast 54,2 procent i Danmark mot 67,4 procent i Sverige.
Sysselsättningen bland invandrare är också betydligt
lägre i Danmark än i Sverige.
Endast 50 procent av kvinnorna och 62 procent av männen med invandrarbakgrund
har något jobb, vilket är lägre än i Sverige som
också har en låg sysselsättningsgrad bland utlandsfödda.
Ej testad i kris
”Den låga arbetslösheten bland ungdomar beror inte på flexicurity.
Snarare bör man lyfta fram högkonjunkturen. Vi vet inte hur
dagens flexicurity fungerar i en lågkonjunktur”, säger
Thomas Bredgaard, assisterande professor på Ålborgs universitets
centrum för arbetsmarknadsforskning.
I år har den danska regeringen lagt fram en rad hårt kritiserade
förslag som försämrar för arbetslösa. Bland
annat vill man utöka ungdomsinsatsens villkor till att omfatta även
25- till 29-åringar, och sänka arbetslöshetsersättningen
för äldre arbetslösa mellan 55-60 år. Detta har
orsakat stora protester bland danska ungdomar och arbetare (se Danmark:
Största
protesten sedan 1985 ),
eftersom det skulle innebära lägre a-kassa och stor risk att
förlora jobbet.
Arbete åt alla
Sämre anställningsskydd är inte och kommer aldrig att vara en långvarig lösning för att få människor i arbete. De försämringar i villkoren för arbetslösa som nu föreslås är ett tecken på att den danska modellens dagar är räknade. För att uppnå full sysselsättning – arbete åt alla – i Danmark, Sverige och i övriga världen krävs en kamp för omfördelning av samhällets resurser genom att storföretag och banker överförs i samhällets ägo och ställs under demokratisk kontroll.
Davis Kaza
