Folk och Försvar – maktelitens tävlan i militarism

I dagarna samlades etablissemanget i Folk och Försvar för sin årliga Rikskonferens uppe på högfjällshotellet i Sälen. Möjlighet till skidtur på förmiddagarna, tal och seminarier på eftermiddagarna. De 350 deltagarna samlade som vanligt gräddan av landets politiker, militära befälhavare samt myndighetschefer och akademiker på området. Där fanns förstås även vapenindustrin representerad, Säpo, ärkebiskopen, Sveriges radio med flera. Några NGO-organisationer som Rädda Barnen, Röda Korset, Civil Right Defenders hade också bjudits in.

Stefan Lundqvist

Invigning av Rikskonferensen av ”Ers kungliga höghet” Carl XVI Gustaf, följdes i talarstolen av statsminister Ulf Kristersson, oppositionsledaren Magdalena Andersson och Ukrainas ambassadör i Sverige, Svitlana Zalishchuk. Sedan fick de församlade och TV-tittarna för första gången möta Supreme Allied Commander Europe Nato, Alexus G. Grynkewich. En man i brun kamouflageuniform med stadig blick och sedan sex månader Natos högsta befäl i Europa, ”Boots on the ground”! Grynkewich var imponerad av de svenska jägarsoldaterna och berömde även, liksom alla andra, varandra på Folk och Försvar. Han underströk också den betydelse svenska Natosoldater kommer att ha i norr och Arktis. 

Initiativet till det som skulle bli Folk och Försvar togs 1940 av SSU. Drivande var ordföranden Torsten Nilsson, som sedan blev försvarsminister, och Folke Thunborg. Syftet var att inför krigshotet uppnå en folklig samling bakom försvaret. Arbetarrörelsens folk hade nära i tiden bistra erfarenheter av militären och ”borgerligt försvar” (Ådalen 1931 och andra gånger som det skjutits skarpt mot arbetarprotester). Organisationens första namn blev Centralkommittén för det frivilliga försvarsarbetet (CFF) och Thunborg dess första generalsekreterare. Efter krigsslutet bytte CFF namn till Folk och Försvar. Medlemmar var organisationer som skulle överbrygga klasserna. LO och SSU, Svenska Arbetsgivarföreningen (SAF), Kooperativa förbundet, Idrottsrörelsen och  de politiska ungdomsförbunden från vänster till höger.

Krigsslut och fred i Europa.

I Sverige som sluppit andra världskrigets massförstörelse stod vapenindustrin oskadd. Staten gjorde stora beställningar på både egna stridsflygplan, stridsvagnar, ubåtar, granatgevär, bomber och ammunition. Saab, Bofors, Kockums med flera växte sig starka. Den socialdemokratiska ledningen var till och med på väg att skaffa egna atombomber men stoppades av ett starkt motstånd inom partiet, framför allt från kvinnoförbundet. De internationella diplomatiska freds- och nedrustningsinsatser som därefter gjordes av socialdemokratiska ministrar som Alva Myrdal och Inga Thorsson saknas helt i dagens socialdemokrati.

Rikskonferensen 2026

Även om Stockholms internationella fredsforskningsinstitut (SIPRI) fick talartid  och försökte ge något slags hopp om idag tröstlösa försök till nya START-avtal (transparens och nedrustning mellan kärnvapenmakterna) och Civil Rights Defenders om hur många liv som faktiskt räddats i arbetet mot landminor var det inte precis nedrustning som stod på dagordningen i Sälen. 

Temat för konferensen var ”Handlingskraft, leverans, ökad motståndskraft” och blev bland mycket annat ett kapprustningsrace mellan Moderaterna och Socialdemokraterna. Efter att i sina tal beskrivit och varnat för ”dagens allvarliga världsläge”, Rysslands angreppskrig på Ukraina, det oroväckande brottet av den så kallade ”transantlantiska länken” mellan USA och Europa, USA:s folkrättsbrott mot Venezuela följt av Trumpadministrationens upprepade uttalade avsikt att erövra Grönland. Kritiken av det USA-relaterade behandlades av både Ulf Kristersson och Magdalena Persson med de tjockaste silkesvantarna på. En ny imperialistisk världsordning bryter fram, ja. 

Att Israels svält- och folkmordskrig i Gaza samtidigt inte nämndes med ett ord i deras tal var både verklighetsfrämmande och talande.

Nu manade både moderater och socialdemokrater till försvarsvilja och nationell samling bakom fortsatt upprustning i Sverige och Europa. Det är bråttom, var budskapet och signalen att tuffa krav nu ställs på vapenindustrin att producera mer och snabbare.

Pengar eller prioriteringar verkar inte vara några problem.

Att det är valår spelar stor roll och såväl Moderaterna som Socialdemokraterna utnyttjade förstås detta extremt mediebevakade evenemang för att övertyga väljare om att just deras regeringsalternativ rustar mest och bäst för att avskräcka och ge alla oroliga medborgare skydd mot ”den lede fi”.

Pengar eller prioriteringar verkar inte vara några problem. Den debatten fanns inte i Sälen och vapenindustrins aktieägare kan fortsätta att gnugga händerna för nya vinstrekord.

Saabs aktier rusade med 4 procent i början av denna månad och var uppe 23 procent sedan årsskiftet. Stora KPA Pension har nu till exempel också öppnat för att placera i försvarsindustrin från och med årsskiftet 2026.

Sedan 2022 har anslaget till militären ökat från 75 miljarder kronor till 175 miljarder kronor (motsvarande 2,8 procent av BNP) i år. 

I juni förra året slöts en uppgörelse mellan alla riksdagspartier om att militären ska få ytterligare 250 miljarder kronor under de kommande åren för att nå Natos nya mål: att medlemsländerna ska lägga minst 3,5 procent av BNP på det militära försvaret och 1,5 procent av BNP på andra försvarssatsningar. 

M och S nya kapprustningsutspel från fjället.

Moderaterna:

– 4 miljarder kronor till tusentals nya drönare.

– 1,3 miljarder kronor till militära satelliter i rymden.

Socialdemokraterna:

– Multinationell styrka på Gotland.

– Två nya armébrigader.

– Ytterligare en ubåt.