FÖR DEMOKRATISKA OCH KÄMPANDE FACKFÖRENINGAR

I inget annat land är strejkaktiviteten så låg som i Sverige. ”Det fredliga Sverige står för ynka 1 procent av konfliktdagarna i Norden”, skrev LO:s tidning Arbetet i förra veckan. I årets stora avtalsrörelse var det bara Hamnarbetarförbundet som gick ut i strejk efter att medlemmarna röstat ja till strejk i en medlemsomröstning. I övrigt blev det inget av de konfliktvarsel som lades.

Av Per Olsson // Artikel i Offensiv

Den extremt låga strejkaktiviteten beror på att facktopparna hyser noll förtroende för såväl kampens möjligheter som medlemmarnas vilja att ta fajten.

I avsaknad av en självständig klasspolitik och kampberedskap har den fackliga ledningen inte bara sålt ut avtalskampen. Man har också varit med om att skriva nya lagar som inneburit ytterligare inskränkningar i strejkrätten och försämrat anställningssskyddet.

Jämsides med alla reträtter har medlemsdemokratin strypts och den fackliga organiseringsgraden minskat, särskilt bland arbetare.

Den 1 augusti 2019 infördes nya antistrejklagar. Texten till den nya antistrejklagen, som framför allt riktades mot Hamnarbetarförbundets kamp, hade skrivits av facken och Svenskt Näringsliv. På basplanet var kritiken mot den nya antistrejklagen omfattande och många varningar höjdes om att lagändringen skulle öppna för gula fack (arbetsgivarfack), med början på det lokala planet samt avtalsshopping (att arbetsgivare byter ut ett dyrare avtal mot ett billigare).

”Om jag varit kvar på golvet hade jag också varit emot det här”, erkände LO:s avtalssekreterare Torbjörn Johansson. Ett uttalande som visade att facktopparna ser det som naturligt att offra medlemmarnas – ”de på golvet” – intressen till förmån för klassamarbete och förlamande passivitet.

De varningar som riktades om gula fack 2018-19 avvisades helt av fackledningen. Men nu har det börjat dyka upp allt fler gula fack. Ett färskt exempel är det så kallade fack, Fackförbundet Samverkan, som bildats på ett teknikföretag i Borås. Det är ett gult fack som bildats av två sverigedemokrater, varav en är företagets vd, och som nu förhandlar om kollektivavtal.

Gula fack ”är definitivt en trend (…) Förutom samhällsförändringarna har strejkrättsförändringen 2019 gett arbetsgivare ett incitament och en ny frestelse att skapa utökad fredsplikt genom att själva skapa fackföreningar som kan ingå kollektivavtal”, säger Niklas Selberg, arbetsrättsexpert och professor i civilrätt till TCO:s tidning Arbetsvärlden.

Efter att ha försämrat strejkrätten var de fackliga ledarna med om att försämra LAS (lagen om anställningsskydd). Den nya sämre LAS, som trädde i kraft 2022, var ett historiskt svek som försvagade fackets ställning på arbetsplatsen.

Medlemmarna har fått betala dyrt för facktopparnas svek och oförmågan att ta den fajt som krävs för att förbättra arbetsvillkor och förhindra att arbetarnas löner fortsätter att halka efter. Det var i kamp, inte minst strejker, som fackföreningarna byggdes upp och en återgång till den kamptraditionen är en förutsättning för att vinna nya segrar.

Fackens framtid avgörs av i vilken mån som de kan återerövras av medlemmarna och omstöpas till demokratiska och kämpande organisationer, med en ny politik och ledning.

Det går dock inte att vänta på att den fackliga ledningen ska vakna. Kampen mot de blåbruna behöver därför organiseras underifrån, i tvärfackliga nätverk och kampanjer som förenar de som vill kämpa.

• Slut på fackliga eftergifter – kamp och mobiliseringar, inklusive protestdagar och strejker, för att fälla den blåbruna regeringen och arbetsgivarnas attacker.

• Riv upp antistrejklagarna. Lokal strejkrätt och avtalet ut på omröstning.

• För demokratiska och kämpande fackföreningar med en ny politik och ledning som inte tjänar mer än medlemmarna och som är beredda att ta den nödvändiga fajten.