Förskoleupproret: “Vi ger inte upp – aldrig”

Foto: Stephen Rigney


Ungefär 400 personer samlades av Förskoleupproret på en demonstration under parollen #pressatläge i Stockholm den 9 maj. Flera av deltagarna hade åkt från andra delar av Sverige för att vara med. Demonstrationen var en livlig sådan (Det märktes att det var förskollärare!) som visade en stor kampvillighet, trots de stora utmaningar som förskolepersonal upplever varje dag.

Stephen Rigney (stephen.rigney@socialisterna.org)

Sedan Förskoleupproret lanserades år 2013 har kampanjen kämpat för att lyfta fram den extrema arbetsmiljön som finns inom förskolan och har anordnat bland annat flera demonstrationer.

Offensiv frågade Rebecka, en förskollärare i Stockholmsområdet, om varför hon demonstrerade:

– Jag märker att allt mer tid går åt annat än det viktigaste, alltså barnen. Vi försöker göra vad vi kan, men vi hinner inte då vi är för få för en så stor grupp. På min avdelning har vi också flera barn med stora hjälpbehov så om någon blir sjuk och vi inte kan få in en vikarie blir det extra svårt att hinna med allt. Förskolan ska inte bara vara barnpassning, vi ska jobba med barnens utveckling men det finns många dagar där det bara inte går.

Just frågan om bristen på tid och känslan av att inte kunna göra allt som behövs togs upp av såväl flera av talarna, men även på de plakat som bars under marschen: ”Vi vill räcka till men vi går sönder”.

Det är en följd av den resursbrist som finns inom förskolevärlden med stora barngrupper, personalbrist – både på grund av nedskärningar, men också sjukskrivningar relaterade till arbetsstress – och även en ökande trend mot nedläggningar av mindre förskolor med mindre barnaskaror som ursäkt. Det blir således färre barn i förskolan, men större barngrupper.

antalet barn i förskolan förväntas öka igen från och med år 2029

Detta är både kortsiktigt (antalet barn i förskolan förväntas öka igen från och med år 2029 enligt SCB), men också ett missat tillfälle att kunna skapa mindre barngrupper där alla barn får det stöd som de behöver och som de har rätt till. I stället används det av kommunerna som en anledning att spara in pengar.

Men trots fler löften av politiker – som alltid menar att förskolan är viktig – har ingenting förändrats och läget har bara blivit sämre. Därför var behovet av att organisera sig och kamp återkommande teman – särskilt då det finns en tystnadskultur som innebär att många inte vågar säga ifrån.

Som en del av det har Förskoleupproret i flera år samlat in vittnesmål från förskollärare, barnskötare och rektorer om sina dagliga upplevelser inom förskolan. Alla talar om ett läge som nått bristningsgränsen trots de enorma insatser och uppoffringar som personalen gör för att ge barnen de bästa möjliga förutsättningarna. Årets första 1 000 vittnesmål släpptes i samband med demonstrationen och de kan nu läsas på Facebooksidan Förskoleupproret – Information (https://www.facebook.com/forskoleupproret).

Det som kanske var allra mest tydligt var att Förskoleupproret inte tänker ge sig, trots utmaningarna. ”Vi ger inte upp – aldrig”, som det ropades på demonstrationen.