Förtrycket i Xinjiang brutalt uttryck för Kina-diktaturen

En stor väggmålning i Shenzhen som hyllar Xi Jinping-eran. En era fylld av förtryck, diktatur, orättvisa och massövervakning (Foto: CC).

av Per-Åke Westerlund // Artikel i Offensiv

Trehundra läger med mer än en miljon uiguriska muslimer i Xinjiang är förmodligen det mest brutala uttrycket för diktaturen i Kina. I Darren Bylers nya bok In the Camps: China’s High-Tech Penal Colony får vi ta del av Vera Zhou, Qelbinur, Erbaqyt, Gulzira och andras berättelser från lägren. Byler understryker också kopplingen mellan global högteknologisk kapitalism och ökat förtryck.

För Xinjiang signalerade ökad exploatering och ett stort inflöde av han-kinesiska bosät­tare Kinas återgång till kapitalismen på 1990-talet. Omfattande råvaror och resurser, utmärkta förutsätt­ningar för visst jordbruk och det viktiga geostrategiska läget gjorde det till en nyckelregion för Peking. Med marknadsekonomin försvann den tidigare relativa autonomin. Han-befolkningen som 1949 var sex procent har idag ökat till över 40 procent, medan uigurerna nu utgör mindre än 50 procent.
Den process i vilken uigurer blev beskrivna som ”opålitliga”, falska (”two-faced”) och ”terrorister” sammanföll med kapitalistisk globalisering, ny teknik, diskriminering och förtryck. Med Sovjetunionens kollaps började regimen i Peking frukta krav på självständighet och ett ökat intresse för muslimsk kultur och religion i Xinjiang.
Efter den 11 september 2001 och USA-imperialismens ”krig mot terror” följde KKP samma spår. De två makterna samarbetade med antiterroråtgärder. Kina uppmanade USA att gripa uigurer i Pakistan och Afghanistan och föra dem till det
ökända lägret på Guantanamo. Ing­en av de 22 fängslade uigurerna hade varit inblandad i jihadistiska krig.

År 2014 förklarade Peking sitt eget ”Folkets krig mot terrorismen” och kriminaliserade därmed alla 15 miljoner muslimer i Xinjiang. Byler beskriver bakgrunden. År 2009 ledde den rasistiska lynchningen av två uiguriska fabriksarbetare som hade tvingats flytta till Guandongprovinsen i sydöstra Kina till massprotester i Xinjiang. Polisen sköt rakt in i folkmassan och dödade demonstranter, vilket orsakade upplopp där 130 han-kineser dödades.
Detta följdes av en militarisering av samhället riktad mot befolkning­en, vilket ökade den redan starka stämningen mot diskriminering, jordkonfiskering med mera. Åren 2013-14 skedde också våldsamma attacker mot civila han-kineser av uiguriska individer.
Under denna period kom sociala medier och smartphones till Xin­jiang. Många, särskilt de unga, började ta reda på mer om resten av världen, inte minst om sin historia och kultur. Muslimska imamer på nätet nådde en ny publik.

Läckt bild från ett ”omskolningsläger” i Xinjiang.

”Folkets krig mot terrorismen” omvandlade Xinjiang. Byler sammanfattar:
”Inom loppet av ett halvt decennium byggde staten upp ett system av checkpoints, först mellan länen och sedan inom stadsområden. De upprättade ett passerkortsystem som begränsade uigurers rörlighet inom regionen och konfiskerade pass från de få uigurer och kazaker som hade fått dem. 1,1 miljoner stats­anställda skickades till uiguriska och kazakiska landsbygdssamhällen för att göra bedömningar av de ’opålitliga’ muslimerna. De anställde över nittiotusen extra biträdande poliser som hade till uppgift att skanna muslimska telefoner och ID-handlingar, vilket gav en polistäthet som konkurrerade med Östtyskland före Berlinmurens fall.
De började också bygga upp ett nätverk av interneringsläger med högsta säkerhet, vilka som mest skulle rymma mellan 10 och 20 procent av den vuxna befolkningen – den andel av befolkningen som de regionala myndigheterna ansåg ha utvecklat ’tumörer’ av religiös extremism. Samtidigt började det statliga civilministeriet att tillämpa en ’noll­politik för olagliga födslar’ som, tillsammans med den endemiska familje­separationen som orsakades av interneringarna, ledde till en minskning av födelsetalen med 50-80 procent.”

När Darren Byler för den här boken återvände till Xinjiang, där han har bedrivit akademisk forskning i perioder sedan 2010, hade 40 av hans studenter och vänner försvunnit. De befann sig i läger.
Checkpoints och teknik använ­des för massarresteringar, vilket Vera Zhou, en student från University of Washington som besökte sin pojkvän, berättade: ”Polisen skannade Veras ansikte och iris, spelade in hennes röstsignal och samlade in hennes blod, fingeravtryck och DNA.” Hon skickades till ett läger för att ha använt en VPN och besökt utländska webbplatser. Hon släpp­tes senare för att hon hade blivit helt ”omskolad”, kunde återvända till Seattle och därmed berätta sin historia.
De flesta i lägren har ingen aning om varför de fängslats; de antar att det beror på att de hade besökt en moské, burit slöja eller haft långt skägg, besökt Kazakstan eller använt WeChat på sina mobiler.
En av de viktigaste orsakerna till att uigurer hålls i lägren är att de bryter mot reglerna för familjeplanering. Pekings politik, bakom paroller om att stödja kvinnor mot en primitiv kultur, syftade till en kraftig minskning av födelsetalen bland uigurer. Till och med stats­anställda tvingas sätta in spiraler.
I systemet ingår lokala spioner som i fascistiska och stalinistiska diktaturer. ”Vem som helst kan vara en informatör, ingen är en garanterad allierad och algoritmerna för kameror och skannrar är alltid igång.”

De flesta fångar betraktas som ”förkriminella” och sätts i fängel­ser som kallas skolor. I boken beskrivs hur det går till: överfulla celler med kameror och högtalare, det är för­bjudet att tala uiguriska eller kazakiska, fångarna beordras att begå självbekännelser, titta på tv och lära sig att citera Xi Jinping och patriotiska kinesiska sånger, inte tillåtas lämna cellen bortsett från några sekunders dusch en gång i veckan.
Varje rörelse eller samtal i cellerna ledde omedelbart till bestraff­ningar. Vakterna använde sig av både klubbor och elektriska batonger samt skrik. För att få mat krävdes upprepade sånger och skanderande att maten tillhandahölls av Xi.

Att bekämpa det koloniala, rasistiska förtrycket i Xinjiang går hand i hand med att bekämpa amerikanska multinationella storföretag och staten.

KKP:s regionala sekreterare Chen Quanguo sammanfattade lägrens karaktär: ”Undervisa som en skola, ledarskap som inom militären och försvar som ett fängelse”.
Siffran 300 läger bygger på officiella kontrakt för byggande, satellitbilder och intervjuer med före detta fångar och lägerarbetare. Officiell statistik visar också att 533,000 personer åtalades i Xinjiang under 2017-2020, vilket är sex gånger högre än det nationella genomsnittet, och mer än 500,000 barn skickades till internatskolor.
”Kriget mot terrorismen”, som kriminaliserar hela den muslimska befolkningen i Xinjiang, är nära kopp­lat till tunga investeringar i infrastruktur och industrier. Peking är starkt beroende av olja, gas, bomull och tomater från Xinjiang, både på hemmaplan och för export. Det pågår en operation för att flytta en miljon textiljobb till regionen, för att utnyttja dess låga löner och slav­arbete.
Det mesta av den enkla textiltillverkningen har lämnat andra provinser i Kina eftersom den inte längre är lönsam. Staten subventionerar de företag som flyttar till Xin­jiang.
Arbetare rekryteras med tvång. De som friges från lägren får veta att de måste välja mellan fabriken och att skickas tillbaka till lägren. Lönerna är extremt låga och dess­utom gör cheferna slumpmässiga avdrag. Arbetarna placeras i sov­salar och skiljs från sina familjer.
Privata teknik- och övervak­ningsföretag har gjort enorma vinster och utvecklat världsledande teknik för ansiktsigenkänning och ”smarta städer”. Så även under pandemin.
Byler berättar hur Amazon köpte kinesiska värmekartläggnings­system för att kontrollera kroppstemperaturen på arbetsplatserna.

Säkerhetsinvesteringarna i Xinjiang har ökat med 50 procent sedan 2016, med 1,400 privata före­tag som konkurrerar om beställningar till ett värde av 8 miljarder dollar.
Konceptet smarta städer presenteras som att de ska hjälpa sina medborgare, sänka utsläppen och andra positiva åtgärder, men är i grunden ett system för ökad kontroll, övervakning och möjligt för­tryck. För politiker och kapitalister presenteras det som ett system för att skydda privat egendom. Det är en snabbt växande och mycket lönsam verksamhet.
Vid sidan av smarta städer är de tekniker som används i Xinjiang också vanliga i antiterrorpolitiken och i gränskontroller mot flykting­ar. Byler ger exempel på USA:s södra gränser och polisenheter i de
flesta städer. Han rapporterar också att brittiska experter på terrorismbekämpning bjöds in till Xinjiang 2017.

Byler jämför dagens globalisering med 1800-talet. Han citerar historikern Jason Moore som sade att ”Bak­om Manchester står Mississippi”. Detta baserades på Friedrich Engels analys av textilindustrin i Manchester som dominerade världen – och som möjliggjordes av slavsystemet i Mississippi.
Det ledande företaget i Kina bak­om 1984-övervakningen i Xinjiang och Kina, MegaVii (Megavision), har stått Microsoft och University of Washington i Seattle sär­skilt nära.
Microsofts vice ordförande Kai-Fu Lee investerade riskkapital i MegaVii som inrättade sitt amerikanska huvudkontor nära Microsofts och rekryterade ledande akademiker i USA. Det var modellerat efter Silicon Valley och den amerikanska teknikindustrin.
Med dessa resurser utvecklade MegaVii sitt system för ansikts­igenkänning, face++. Inklusive ett uigur-larm. I USA kan det användas mot svarta. ”På många sätt var omskolningsverktygen i Xinjiang en produkt” av tech-världen, skriver Byler, vilket innebär att ”världen, inte bara Kina, har ett problem med övervakning”.
Med utgångspunkt i Jason Moore och Engels hävdar han att Xinjiang står bakom Seattle. Andra globalt ledande företag som Amazon, Google och Adobe samt Samsung är också kopplade till MegaVii.
I Kina var en av huvudinvesterarna i MegaVii storföretaget Alibaba, som ville följa liknande investeringar från sina amerikanska mot­svarigheter, Amazon och Google. Den viktigaste kraften var dock staten. Under 2017 etablerade MegaVii ”djupgående partnerskap” med polisen i 256 städer och regioner i Kina.

Bylers bok, liksom hans andra skrifter om Xinjiang, är mycket informativ. Eventuella anklagelser från Peking om att han representerar USA-imperialismen saknar grund. Att bekämpa det koloniala rasistiska förtrycket i Xinjiang går hand i hand med att bekämpa amerikanska multinationella storföretag och staten. Lärdomar från kampen mot för­trycket bör delas av arbetare och ungdomar i hela världen.
De nödvändiga internationalistiska och socialistiska slutsatserna utvecklas i analyserna från chinaworker.info och International Socialist Alternative. Xinjiangs och uigurernas öde är kopplat till kampen i Kina. Som ett av vittnena i boken, Erbqyt, uttrycker det: ”Jag kan inte klandra det kinesiska folket för detta, de är också offer”.

Vill du hjälpa till? Offensiv och Rättvisepartiet Socialisterna behöver ditt stöd!

 

Med reaktionär blåbrun högerregering och otaliga kapitalistiska kriser behövs mer än någonsin en röst som försvarar arbetares rättigheter, bekämpar rasism och sexism, kräver upprustning av välfärden och tryggare jobb istället för försämrad anställningstrygghet, fortsatta nedskärningar och marknadshyra. Som ger ett socialistiskt alternativ till kapitalismens orättvisor, klimatkris, krig och flyktingkatastrofer.

Stöd vårt arbete: Swisha valfritt belopp till 123 311 40 48. Om du vill engagera dig mer finns mer info här!