Från vapenvila till nya strider

2006-07-28 15:42:13




I november 2005 hölls presidentval i Sri Lanka och Mahinda Rajapakse valdes till ny president.

För att vinna majoritet i valet ingick Mahinda Rajapakses parti, det regerande SLFP (Sri Lankas frihetsparti, ett borgerligt parti) en allians med ultranationalistiska partier (singalesiska chauvinister) som exempelvis JVP (folkets frihetsfront) som kallar sig marxistiska, men i själva verket är ett extremt nationalistiskt parti och de buddistiska munkarnas parti JHU.
En av valalliansens huvudparoller var att det då existerande vapenstilleståndet, som undertecknades av Sri Lankas regering och de tamilska tigrarnas befrielsefront (LTTE) 2002, skulle upphävas. Mahinda Rajapakse och JVP/JHU betecknade avtalet, som kom till stånd efter nära 20 år av blodigt inbördeskrig, som ”ett förräderi mot nationen”.

Samtal i Genève

Omedelbart efter valet, sattes emellertid Rajapakse under hårt tryck av imperialistiska länder för att återuppta samtalen med de tamilska tigrarna LTTE. Många trodde att LTTE skulle säga nej till att förhandla med den nya presidenten. Men LTTE sade ja och den första rundan genomfördes i Genève 22 och 23 februari i år. Samtalen i Schweiz slutade i en viktig överenskommelse. Båda parter sade sig vara beredda att upprätthålla vapenvilan och Sri Lankas regering förband sig att avväpna alla paramilitära styrkor (väpnade grupper).
Att den lankesiska regeringen accepterade avtalet om vapenstillestånd var en stor framgång för LTTE och gick helt emot vad Rajapakse sagt i valet.
Att regeringen gick med på att avväpna de paramilitära styrkor som opererar i regeringskontrollerade områden, särskilt utbrytargruppen ur LTTE (Karunagruppen) i östra Sri Lanka, var också en stor framgång för LTTE (överste Karuna Amman var militär ledare för tigrarnas östra område men bröt med LTTE för två år sedan). Regeringssidan har direkta kopplingar till Karunagruppen och har använt dem i attacker mot LTTE.
Men snart stod det klart att den lankesiska regeringen inte var beredd att hålla sin del av överenskommelsen. Inget gjordes för att avväpna exempelvis Karunagruppen. LTTE fullföljde inte heller sina åtaganden från samtalen i Genève i februari utan fortsatte att exempelvis rekrytera barnsoldater.
Men det är framför allt regeringens brott mot överenskommelsen som bär ansvaret för det upptrappade våldet och för att februari hittills blivit en slutpunkt och inte en start för fortsatta förhandlingar.

500 har dödats

Sedan början av april har mer än 500 dödats och utvecklingen glider alltmer tillbaka till det blodiga inbördeskrigets dagar. Striderna har trappats upp och regeringen har bombat tamilska områden. Tiotusentals i östra och norra delarna av ön har tvingats på flykt igen.
Razzior och trakasserier mot tamilerna sker dagligen i Colombo och i andra städer. Enskilda tamiler har kidnappats och mördats och deras huvudlösa kroppar har dumpats i stadens utkanter.
Glidningen mot fullskaligt krig tycks oundviklig, men trycket mot båda sidor för att detta inte ska ske är enormt.
I skuggan av våldet har lokalval ägt rum. I kommunalvalen 30 mars segrade presidentens parti stort, men denna gång utan stöd från JVP och JHU. Inte nog med det. JVP och JHU fick inte många röster utan förpassades till åskådarplats.
Det enda partiet som lyckades öka antalet röster var United Socialist Party (USP) som för första gången kom in i ett fullmäktige – i Eheliyagoda.
Den 20 maj kunde kommunalval hållas i huvudstaden Colombo och i några kommuner i östra Sri Lanka. Till följd av de krigsliknande stämningarna, sjönk valdeltagandet kraftigt till mellan 50 och 55 procent och alla stora partier tappade röster jämfört med november.
Valutgången den 20 maj visade emellertid att Mahinda Rajapakses nationalistiska politik fortfarande har stöd bland singaleserna i södra Sri Lanka. Men i områden med blandad befolkning förlorade Rajapakse och hans parti. (I öster där det finns en stor muslimsk befolkning förlorade de partier som stöder regeringen stort till Sri Lankas Muslim Congress.)

Siritunga Jayasuriya

USP:s ordförande

Vill du hjälpa till? Offensiv och Socialistiskt Alternativ behöver ditt stöd!

 

Med reaktionär blåbrun högerregering och otaliga kapitalistiska kriser behövs mer än någonsin en röst som försvarar arbetares rättigheter, bekämpar rasism och sexism, kräver upprustning av välfärden och tryggare jobb istället för försämrad anställningstrygghet, fortsatta nedskärningar och marknadshyra. Som ger ett socialistiskt alternativ till kapitalismens orättvisor, klimatkris, krig och flyktingkatastrofer.

Stöd vårt arbete: Swisha valfritt belopp till 123 311 40 48. Om du vill engagera dig mer finns mer info här!