”Frige Ahmadreza Djalali!”

Av Vilgot Karlsson // Artikel i Offensiv

Tisdagen den 2 juli hölls en protest utanför Utrikesdepartementet med kravet att den politiska fången Ahmadreza Djalali skulle friges. Demonstrationen arrangerades av den Internationella Kommittén mot Avrättningar, och hölls i samband med att Djalalis fru, Vida Mehrannia, hade ett möte med utrikesminister Tobias Billström (M). 

Nyligen genomfördes förhandlingar mellan den svenska regeringen och den iranska regimen som ledde till att den folkbrottsdömde mördaren och massavrättaren Hamid Noury utlämnades till Iran mot att de svenska fångarna Johan Floderus och Saeed Azizi skickades tillbaka till Sverige. Aktivisterna på plats ifrågasatte bland annat varför andra fångar inte kunde släppas fria i utbyte mot Hamid Noury, och tog upp att det saknas information om hur förhandlingarna gick till. 

Flera demonstranter uppmärksammade att Djalali suttit fängslad och torterad i snart 3000 dagar. Djalali skickade nyligen en video adresserad till Ulf Kristersson, som SVT tagit del av, där han säger: ”Herr statsminister, ni beslutade er för att lämna mig här, där risken är stor att jag blir avrättad i Evinfängelset. Ni lämnade mig hjälplös här”. Vida Mehrannia sade i ett uttalande efter mötet med Billström att hon var ”besviken”. 

Kimia Pazoki från Internationella Kommittén mot Avrättningar höll megafonen varm när hon växlade talkörer som ”Billström shame on you!” och ”Frige Djalali!” med tal som krävde att förhandlingarna mellan den svenska regeringen och den iranska regimen offentliggörs och att Djalali ska friges. 

– Vi anser att Ahmadreza Djalali dömdes till dödsstraff två gånger. Första gången av det islamiska revolutionsgardet när han dömdes till döden för espionage, och andra gången när den svenska regeringen lämnade honom utanför förhandlingarna och lät honom sitta kvar i det iranska fängelset. Förhandlingarna dikterades av en diktatur. 

Offensiv talade med en demonstrant och medlem i ”Worker’s Party of Iran”:

– Vi vill att Ahmadreza Djalali friges omedelbart. Men jag vill också säga att världen måste också rikta sin uppmärksamhet mot alla de som fängslats, inte bara vissa särskilda personer.