Gängkrig tills alla dör?

av Arne Johansson // Artikel i Offensiv

Varken rånarligor eller stökiga och våldsamma killar är något nytt under solen. Förr var det MC-gängen som stack ut. Ändå vittnar de senaste årens blodiga vendettor mellan tungt beväpnade kriminella gäng som sprider rädsla i  landets mest utsatta områden om en makalöst negativ utveckling.
Tills alla dör heter årets lysande reportagebok i ämnet, där SVT:s kriminalreporter Diamant Salihu borrat djupare än någon annan för att försöka förstå det blodiga kriget mellan två gäng i Rinkeby, snart kända som Shottaz och Dödspatrullen och skildrade i otaliga hits av ortens så kallade gangsterrappare.

I skärningspunkten mellan en omfattande social nedrustning, fallerande skolor och ett stigande inflöde av narkotika har det länge funnits många varningssignaler om att allt fler socialt rotlösa unga killar börjat dras in i kriminalitet. 
Men Rinkebykonflikten mellan tidigare barndomsvänner som utvecklats till blodiga gängkrig har som Salihu visar i Tills alla dör ett tydligt startdatum: onsdagen den 22 juli 2015. Det var då den 19-årige Izzy och några av hans vänner som kommit över mer än två miljoner kronor i en kupp mot ett Forexkontor i Täby sköts ihjäl av några kränkta yngre kompisar som inte fått delta. Att 16-åringen Maslah erbjudits en andel på 100,000 kronor hade inte hjälpt. 
Oavsett vem som sköt Izzy var det Maslah som snabbt fick plikta med sitt eget liv. Den befogade rädslan för fortsatt blodshämnd innebar att unga tjuvar och drogförsäljare började beväpna sig och ta ställning mellan de rivaliserande gängen. 

I ett tidigt försök från imamen i Rinkebymoskén, några äldre svensk-somaliska män och föräldrarna att avvärja fortsatt våld begravdes de två tidigare vännerna Izzy och Maslah samtidigt på den muslimska delen av Strandkyrkogården i Tyresö. En tid av lugn följde också innan det visade sig att de kriminella ungdomarna varken lät sig tämjas av föräldrar, somalisk tradition eller av polisens fängelsestraff för andra brott (morden är fortfarande ouppklarade).
Snart skärptes åter konflikten mellan den mördade Izzys vänner, som började kallas Shottaz, och den mördade Maslahs vänner Makalele, Musse, Shobra och Talang. Dessa kallade själva sitt gäng 3MST, men kom snart att kallas Dödspatrullen. 
Den 2 december 2016 tog lugnet slut när Indiana, en känd profil i Shottaz, och hans storebror sköts ihjäl med maskingevär av två maskerade män som stormat in i Mynta Café i Rinkeby medan de anställda och ett tiotal skräckslagna gäster kastat sig ner på golvet. Att det var Dödspatrullen som slagit till tror sig alla begripa, men ingen kan eller vågar vittna. 
Myntamorden var bara början av en fortsatt ond spiral, där en allt tyngre brottslighet har kantats av dödshot och nya skjutningar, varav flera hänsynslösa skjutningar på allmän plats.

Många fler poliser har hittills inte löst några av morden på Järva (med ett undantag), även om många spärrats in för andra brott. Inte heller har hårdare straff haft någon avskräckande effekt. Efter den hittills blodigaste sommaren har till och med augusti i år 18 av 35 dödsoffer för 220 skjutningar i hela landet inträffat i Stockholm.
Det finns idag enligt Salihu ett femtiotal grupperingar av yrkeskriminella i Stockholm, samtidigt som stadsdelarna runt Järva har drabbats oproportionerligt hårt. ”När profilerade personer i nätverken åker in på fängelsestraff kliver andra fram och tar större ansvar för drogförsäljning, stölder och bedrägerier, som också är viktiga inkomstkällor. Någon tydlig struktur liknande den strikta hierarki som kännetecknar mc-gängen finns inte”.
Det finns inga ledare, bara vänner, säger en av de otaliga kriminella som han har intervjuat.
– Många gånger kallar de varandra för bröder. De kan tro att de är bästa vänner ena dagen, men kan nästa dag förvandlas till fiender, säger Diamant Salihu i en färsk kommentar.
Dödspatrullens mord på två i Shottazgänget som i juni 2019 lockats till en fälla i Köpenhamn är ett skrämmande exempel. Domen, som gav förövarna livstids respektive 20 års fängelse, innebar att Dödspatrullens ledare Makelele fälldes för att ha mördat sin nära barndomsvän Fayye.
Flertalet av det 50-tal killar och unga män som under de senaste åren har kopplats till Shottaz och Dödspatrullen är födda i Sverige. Att de flesta av dem har somaliska föräldrar speglar bara Rinkebys etniska sammansättning.

Tills alla dör är undersökande journalistik av högsta klass baserat på otaliga rättegångshandlingar och Salihus 130 intervjuer med gängkriminella, familjemedlemmar, lärare, ungdomsledare, poliser och representanter för civilsamhället. Den skrämmande titeln är ett citat av en känd gangsterrappares svar på frågan när ”kriget” kan ta slut, inte förrän alla dör.
Vad som tecknas är en nattsvart bild av trasiga människoöden, där vi får följa ett skikt av rotlösa unga grabbars katastrofala utförsbacke från ljusa leenden på tidiga skolkort till förhärdade kriminella, samtidigt som boken vrider och vänder på varje sten för att försöka förstå varför. 
l boken berättas om hur några av de unga killar som börjat springa ärenden åt de något äldre kriminella till slut inget hellre vill än att klättra på stegen och bli ”hundragubbar” som är beredda att göra vad som helst för gänget. I extrema fall genom att ”brösta en 4:a” och ta fyra års sluten ungdomsvård för ett beställningsmord. Allt för att klättra i status med dyra bilar, kläder, guldkedjor och klockor sida vid sida med den kriminella eliten. 
Salihu drar en parallell mellan den ”radikalisering” som tidigare lockade ett skikt unga till IS i Syrien och den sorts radikalisering som sker i de kriminella gängen.

Den sociala nedrustningens makthavare bjuds på syndabockar för konsekvenserna av de skenande klassklyftor de själva har skapat. 

Utan att han själv drar parallellen vidare innebär den gangsterkultur som också förhärligas av rapparna verkligen en slags missriktad social revolt. Den visar ett blodigt finger mot det etablerade samhället, samtidigt som den ger ett eget kriminellt uttryck för det kapitalistiska tjuvsamhällets ”sköt dig själv och skit i andra”-kultur. Det är en revolt som dessvärre sparkar neråt och mot dem själva, samtidigt som den sociala nedrustningens makthavare bjuds på syndabockar för konsekvenserna av de skenande klassklyftor som de själva har skapat. 
”Ju fler människor jag pratar med, ju fler utredningar jag läser, desto tydligare framträder ett orsakssamband med förändringar i samhället, nedläggningar och dåliga skolresultat som resulterar i utanförskapet och den våldsvåg vi ser idag. Rappen, klädstilen, vapnen och lyxbilarna blir då ett desperat försök att skapa mening i kaoset”, kommenterar Salihu.
Vad vi ser är framför allt konsekvenserna av många unga killars förlorade hopp om ett bra och ordnat liv i ett segregerat och socialt nedrustat samhälle. 

Utan att Salihus bok serverar några lösningar illustreras ändå många av de verkliga problemen, och det pekas även på några ljuspunkter, som att fler mammor har börjat finna varandra för att gemensamt engagera sig mot de ungas kriminalitet. 
Även om få vill utsätta sig för risken att tala med polisen direkt kan en kontakt med bostadsbolagen vara en öppning. Utan att det nämns i boken är också den aktivitet som utvecklas kring Folkets Husby och Rinkeby Folkets hus andra ljuspunkter, liksom den gemenskap som inte minst i Husby föds i kampen mot exempelvis social nedrustning och bostadspekulation.
På en stor manifestation strax efter Myntamorden i Rinkeby i december 2016 reste unga arrangörer bakom det tyvärr kortlivade nätverket Förorten mot våld krav på en ”haverikommission” tillsammans med nationella åtgärder mot vapenhandeln, 300 praktikplatser åt unga vuxna och en utredning av stadsdelsförvaltningens insatser med mera. 
Fem år senare står det klart att förortsvåldet blir en av valårets mest centrala frågor. M-ledaren Ulf Kristersson har precis provocerat ytterligare genom att föreslå terroristlagar mot förorternas kriminalitet. Att mördare ska hittas och straffas är en självklarhet, men löser väldigt lite av den kriminalitet som skapats av mer än 30 år av social nedrustning. 
Allra värst var den gemensamma skolans avveckling. Bland det som först skars bort under 1990-talets nedskärningar var också den livsviktiga fritidssektor som gav unga en meningsfull fritid. Våren 2012 hade också som Salihu berättar den dåvarande chefen för den sociala omsorgen i Rinkeby-Kista slagit larm om att budgeten för barn och unga minskat med 31 procent sedan 2005.

Här och nu måste socialt stöd mobiliseras till de barn som riskerar att dras in i kriminalitet och deras familjer, en andra chans till de unga killar som den nyliberala skolan har misslyckats med och en rejäl avhopparverksamhet för redan kriminella.
Inget av detta kan lyckas utan en massiv social resning för gemensamma krav på en helt annan socialistisk omställning av samhället som snabbt återupprättar en gemensam och vinstfri skola och välfärd, bryter skenande klassklyftor och banar väg för ett socialt och ekologiskt hållbart samhälle.

Författare: Diamant Salihu
Förlag: Mondial 
Utgivningsår: 2021
Antal sidor: 354

Vill du hjälpa till? Offensiv och Rättvisepartiet Socialisterna behöver ditt stöd!

Coronaviruskrisen har slagit till hårt med både en hälsokris och ekonomisk kris. Hundratusentals kastas ut i arbetslöshet och osäkerhet, samtidigt som högerpolitiken har lämnat vården, äldreomsorgen och hela samhället extremt sårbart för en pandemi.

Nu mer än någonsin behövs en röst som försvarar arbetares rättigheter, kräver upprustning av välfärden och tryggare jobb istället för försämrad anställningstrygghet, fortsatta nedskärningar och marknadshyra. Som ger ett socialistiskt alternativ till kapitalismens orättvisor, klimatkris, krig och flyktingkatastrofer.

Stöd vårt arbete: Swisha valfritt belopp till 123 311 40 48. Om du vill engagera dig mer finns mer info här!