Halvledarkris är en systemkris

Nu stänger bilfabriker i världen ner produktionen, tillfälligt, på grund av bristen på halvledarkomponenter. Det visar återigen hur kapitalismen innebär ryckvis och miljöfarlig produktion, istället för den planerade och hållbara produktion som människor och natur är i behov av.

ELIN GAUFFIN

I mitten av augusti stoppade Volvo Cars i Torslanda, Göteborg, produktionen av bilar och Volvo i Olofström drog ner produktionen. I veckan beslöt lastbilstillverkaren Scania att stoppa produktionen i Södertälje, Oskarshamn och Luleå. 9 000 anställda får ledigt i en vecka. I världen har bland annat Volkswagen minskat produktionen och Toyota har gjort det med 40 procent. 

Halvledare är komponenter i datachip, vanligtvis tillverkade av kisel, som används i nästan all elektronik. Det råder en halvledarbrist i hela världen som speciellt har drabbat fordonsindustrin. Denna tvärbromsade förra året när corona bröt ut och biltillverkningen stängdes ner. Då sades beställningar på halvledare upp varpå halvledartillverkningen sögs upp av kommunikationsindustrin som gick på högvarv på grund av allt distansarbete. 

Olika delar av chipen är tillverkade i olika länder så branschen är väldigt känslig för störningar. Mycket produceras i Taiwan men många av företagen är amerikanska, europeiska, sydkoreanska eller japanska. Det har också blivit en guldrusch på hemtillverkning av halvledare i Kina, utan att det alls kunnat täcka behovet.

Utbrott av covid-19 i Asien i sommar har stört produktionen av halvledare. En annan orsak är att kapitalismen i vanlig ordning hamstrar och spekulerar när det är kris vilket förvärrar krisen. Ovanpå detta kommer det pågående handelskriget mellan USA och Kina. Den kinesiska telekomjätten Huawei är svartlistad från att köpa chip som är producerade med amerikansk teknologi. 

Så vad har vi för samhällskomponenter här? En bilindustri som stoppar produktionen. Världsmakter som handelskrigar. Chiptillverkning som är globaliserad. Och en ekonomi som är inriktad på att ”digitalisera allt”. Samtidigt: klimatkrisen är redan här med snabbt stigande temperaturer och tilltagande naturkatastrofer. En massarbetslöshet som förvärras av att bilarbetare blir utan jobb. Humanitära katastrofer såsom i Afghanistan, förorsakade av imperialismens oduglighet baserad på krigsindustri istället för mat- och välfärdsproduktion.

En samhällsägd och demokratiskt planerad ekonomi med syfte att skapa välfärd och ett ekologiskt hållbart system – det vill säga en socialistisk ekonomi – skulle istället fråga sig: behöver allt digitaliseras? Är det inte bättre med fler anställda i äldreomsorg och i all välfärd istället för fler robotar? Räcker jordens metaller för att digitalisera allt? Kan vi ta stoppet inom bilindustrin som tillfälle att ställa om produktionen till andra färdmedel såsom tåg och segelfartyg? Eftersom all biltillverkning – även av elbilar – är skadlig för miljön. Hur samarbetar vi för att så snabbt som möjligt få in mat och medicin till Afghanistans svältande befolkning?

Eftersom vi behöver hushålla med jordens resurser så är största möjliga standardisering nödvändigt – det vill säga att komponenter ser likadana ut över hela världen så de kan användas så effektivt som möjligt. Det behövs också för att minska transporterna. Dagens konkurrenskapitalism, som blir ännu mer slösaktig i och med handelskriget, är motsatsen till det. Ibland går det inte ens att använda komponenterna mellan olika modeller av samma märke! Där Iphones väcker åtlöje med sina laddsladdar som inte går att dela mellan modellerna och appar som inte går att uppdatera efter något år. 

Halvledarkrisen ger med andra ord mycket argument för att kapitalismen är ett system som fungerar dåligt och som behöver bytas ut. ■