Har djuren några rättigheter i ett kapitalistiskt samhälle?

Höns hålls i små burar utan chans att röra sig för massproduktion av ägg och kött – blott ett av många exempel på hur hemsk den svenska djurhållningen är (Foto: Roee Shpernik / CC BY-SA 4.0).

av Robert Bielecki // Artikel i Offensiv

Den senaste tiden har nya skandaler gällande djurhållningen i Sverige uppdagats. Storföretaget Kronfågel skållar sina kycklingar levande och mejeribolaget Arla menade att deras vanvårdade kor nu hade fått det bra – i själva verket självdog de under svåra förhållanden på en annan gård. Samtidigt utplånas ekosystem i en oemotsvarad takt, som drabbar allt liv – djur, växter och människan.
Allt detta reser frågan om hur djupt lidandet är för djur under kapitalismens maniska vinstjakt?

Djurförtryck är inte exakt samma som exempelvis sexism, homofobi och rasism i sin funktion för kapitalismen. Förtryck av människor har som en av funktionerna att splittra arbetarklassen med en slags söndra- och härskataktik för att en liten minoritet – kapitalistklassen – kan hålla sig kvar i makten och öka sin utsugning. 
Förtryck av djur är mer kopplat till rovdrift av miljön och för att tillägna sig djurens resurser (ägg, mjölk, kött, päls med mera), även om konsekvensen är förtryck av djur som levande varelser, med sina drifter, känslor och så vidare.

Hur har det historiskt sett ut vad gäller förhållandet kring människor, produktion, mat, djur och miljö? De mer primitiva samhällena, innan människan bosatte sig och klassamhället upprättades, vilket Engels benämnde som ”urkommunismen”, hade en närmare koppling till naturen och även till djuren. Även om de åt djur var det inte samma rovdrift som kom med senare samhällen. 
Ett klassiskt exempel är de nordamerikanska ursprungsfolken och bisonoxarna, som i tusentals år var en del av deras föda. När européerna koloniserade Amerika utrotades dessa snabbt.
I Sverige har vi förhållandet mellan samer och renar, där de lever i symbios med varandra och naturen, vilket skiljer sig helt från animalieindustrins industrialiserade förtryck och utnyttjande av djur.
För hundratals år sedan var det vanligt att man hade mindre gårdar med djurhållning och grödor. Även om det runt om i världen finns mindre gårdar där bönderna har ett förhållande med djuren som tillåter att dessa behåller mer av sina naturliga beteenden är de dock försvinnande få, och de flesta kan inte köpa produkter från dessa småskaliga gårdar. 
De allra flesta processade produkter – din choklad, din fryspizza med mera – innehåller animalieprodukter som kommer från de mest brutala förhållanden, då detta är billigast för producenten.
Med kapitalismens införande och att all produktion industrialiserades från 1750 och framåt har det ägt rum en stor omvandling, då även djurhållningen och matproduktionen industrialiserades. Förtrycket har blivit storskaligare och brutalare, och gett än mer vinster för storföretagen.

Djurens rätt till ett liv är under kapitalismen kraftigt begränsad, och livsmedelsindustrin är den mest utbredda och omfattande formen av djurförtryck. Bara i Sverige slaktas årligen över 100 miljoner landlevande djur för att bli olika köttvaror (år 2018 var det 107 miljoner enligt Jordbruksverkets siffror). 
Långt fler dödas dock i produktionskedjan – nästan 100 miljoner kycklingar och höns dödas årligen i Sverige via slakt (80 miljoner), via transporter (hundratusentals) eller direkt vid födseln. 15,000 tuppkycklingar dödas varje dag i Sverige då de inte har något ”marknadsvärde” eftersom de varken kan lägga ägg eller är snabbväxande nog för köttproduktion (de mals levande ner i kvarnar efter kläckning).
Kor hålls i stora gårdar för att producera mjölk och tvångsinsemineras för att hålla produktionen uppe. Deras kalvar tas ifrån dem efter endast ett dygn och mjölkkorna skickas omgående till slakt så fort de inte kan producera mer mjölk (som mest får de leva i fem år). 
65 procent av nötköttet kommer från mjölkkossor, medan övriga 35 procent kommer från nötdjur specifikt uppfödda för det ändamålet. Tjurkalvar lever sina korta liv inomhus och blir efter drygt 18 månader tagna till slakteriet. Omkring 5,000 kor slaktas varje år i Sverige.
Höns hålls i små burar utan chans att röra sig för massproduktion av ägg och kött. De så kallade frigående hönsen trängs i tusental på en liten yta där chansen till fritt gående är minimal. När hönsen inte längre har något produktivvärde gasas de ihjäl och blir till mat för minkar eller till värme. 
Kycklingarna inom kycklingindustrin har framavlats för att bli så stora som möjligt på så kort tid som möjligt med så lite foder som möjligt. Det innebär att de efter 35 dygn är två kilo tunga och ofta är framtunga, deformerade och/eller sjuka. De lever ihoppackade, där 20,000-120,000 kycklingar delar på samma golv.
Grisar hålls på rad i långa ledder ihopträngda. Standard brukar vara att 10 slaktsvin delar på 9 kvadratmeter betonggolv. Inom industrin vill de att suggorna ska föda så många ungar som möjligt, eftersom fler ungar innebär mer produktion och ökad profit. Vanligtvis, i det naturliga, har suggor åtta spenar och får 4-5 ungar, men inom industrin har de ofta 16 spenar och får 10-15 ungar. Många av dessa kultingar föds underutvecklade och omkring en femtedel av dem dör innan fem veckors ålder, ett ”normalt svinn” inom industrin.

Kapitalismens rovdrift på miljön och förtrycket av djur är sammankopplade. 

Exemplen på de horribla förhållandena för djur inom animalieindustrin kan göras längre, många och otaliga i ett land med ”världens bästa djurskyddslagstiftning”. Ovan är blott några axplock.
Den 1 december 2017 trädde också Jordbruksverkets beslut om ändrade djurskyddsregler för djuren inom livsmedelsindustrin i kraft, vilken innebar markanta försämringar för djuren och tillkom trots massiv kritik från djurrättsorganisationer, djurskyddsexperter, Veterinärförbundet med flera.
Bland annat tillåts griskultingar att tas från mamman redan vid 21 dagars ålder mot tidigare 28 dagar, och för kycklingar tas kravet på insläpp av dagsljus från fönster bort. Även kravet på sittpinnar för avelsdjuren tas bort, med motiveringen att de har orsakat fallskador – men det är för att djuren har blivit så sönderavlade att de är för stora och tunga för sittpinnarna. Man inför dessa nya beslut då man vill öka den svenska produktionen av livsmedel och ”ge en ökad flexibilitet och lönsamhet”, alltså maximera profiten.
Den enormt intensiva industriella djuruppfödningen i Sverige och globalt bidrar också till att epidemier och pandemier utvecklas (trängseln innebär höga risker för snabb spridning av olika bakterier och virus – mellan djur, men också mellan djur och människa, samt nya mutationer av olika virus). 
Enligt Vetenskapsradion kommer 60 procent av alla infektionssjukdomar från början från djur. Av de infektionssjukdomar som har upptäckts de senaste tio åren har 75 procent kommit från djur. 

Animalieindustrin är en mångmiljardindustri. Enligt Livsmedelsföretagens statistik över omsättningen för år 2014 hade slakt- och köttföretag en nettoomsättning på 39,6 miljarder kronor, mejeri- och glassföretag en nettoomsättning på 25 miljarder kronor och fiskföretag en nettoomsättning på 4,5 miljarder kronor. Omsättningen i livsmedelsindustrin totalt sett uppgick 2019 till cirka 187 miljarder kronor.
För att odla mat till djuren krävs det också enorma arealer åkermark. Enligt rapporten Vegan, vegetarian, allätare från Sveriges Lantbruksuniversitet kräver en blandkost 2,300 m2 per person och år, medan en vegetarisk kost behöver 1,500 m2 per person. Minst mark behövs för den veganska kosten som endast kräver 1,000 m2 åker per person.
Animaliska produkter i olika former kräver dessutom mycket mer energi än vegetabilier i produktionsledet.

Men det är inte bara inom animalieindustrin som djurens rättigheter inskränks och deras liv hotas. Hela ekosystem hotas av att slås ut och många djur har drivits till utrotningens brant när deras naturliga habitat skövlas eller påverkas så kraftigt av miljöförstöring att det inte längre går att leva där.
Rapporten Living Planet Report från Världsnaturfonden som utkom under år 2016 visade att populationerna av däggdjur, fisk, fåglar, groddjur och reptiler hade minskat med 58 procent från år 1970 fram till år 2012 och är i takt att uppnå 67 procent fram till år 2020. Sötvattenarter har minskat med otroliga 81 procent under samma tidsperiod. Orsakerna som nämns i rapporten är miljöförstöring, skövling och exploatering av naturliga habitat samt tjuvjakt.
Dessutom pågår det en ”insektocid” på många håll i världen. Den drastiskt minskande populationen av insekter och bin globalt hotar växtlivet då de inte pollineras och rubbar hela ekosystem. När insekter dör ut på massiv skala påverkar det naturen mer än på krypnivå. Växterna slutar reproducera sig när insekter försvinner, och hela näringskedjor faller samman. 
En internationell studie från Tyskland hösten 2017 visade att populationen insekter där hade minskat med 80 procent de senaste 30 åren, och att det med största sannolikhet ser likadant ut i jämförbara länder som Frankrike. Orsaken som nämns är ett utökat och intensifierat jordbruk tillsammans med klimatförändringar. 90 till 95 procent av alla skadeinsekter blir dessutom bekämpade av andra insekter. 

Varje år avverkas uppemot 150,000 kvadratkilometer regnskog globalt, och hälften av planetens växt- och djurarter lever i regnskogarna.
Uppskattningar från biologer menar att hela 50,000 arter utrotas varje år på grund av att regnskogen skövlas. Detta görs framför allt för jordbrukssyften, särskilt soja.
Naturskyddsföreningens rapport Soja som foder och livsmedel i Sverige visar att hela 90 procent av produktionen av soja går till foder åt boskapsdjur inom kött- och mejeriindustrin. Det finns alltså en direkt länk mellan avverkningen av planetens regnskogar och animalieindustrin globalt. 
Av världens totala utsläpp av växthusgaser står animalieproduktionen för nästan en femtedel, enligt Jordbruksverket. Den främsta anledningen till de höga växthusgasutsläppen från produktionen av kött är just på grund av att det går åt väldigt mycket mark för att producera foder. Även transport av animalieprodukter och foder kors och tvärs över världen bidrar; exempelvis skickas en stor andel av den uppfångade fisken över halva världen för att fileas innan den transporteras tillbaka (på grund av den billiga arbetskraften).
I Sverige hotas många gammelskogar, strandskyddsområden och nyckelbiotoper, där en mängd rödlistade arter finns, av avverkning för vinstintressets skull eller för lyxområden för de rika, ofta nära vattendrag. 

Skövlingen av regnskogen utrotar uppskattningsvis 50,000 arter om året, då omkring 150,000 kvadratkilometer regnskog avverkas årligen. Sådan är kapitalismen (Foto: Felipe Werneck/Ibama/ Flickr CC).

Även de stora världshaven, sjöar och mindre vattendrag drabbas av kapitalismens exploatering. Östersjön benämns ofta som ett dött hav på grund av omfattande överfiske, utsläpp av miljöfarligt avfall och övergödning.
Ett annat exempel är Stora barriärrevet vid Australiens östra kust vars koraller har blekts sönder, och forskare uppskattar att åtminstone 50 procent av revet är ”dött eller döende”. Orsaken till det är de stora klimatförändringarna och den globala uppvärmningen. Växt- och djurriket har där lidit stora förluster som ett resultat. 
Den 22 juni i år larmade också FN:s organisation för utbildning, vetenskap och kultur (Unesco) om den allvarliga situationen där, och menar att Stora barriärrevet behöver föras upp på listan över hotade världsarv. Australiens regering har rasat mot Unesco, då de fruktar att turismen kring revet kommer att hotas.
Det är bara en liten återspegling i hur stat och kapital ser på frågan; turism innebär intäkter, men att rädda Stora barriärrevet kräver stora insatser, vilket innebär utgifter.

En annan produkt av detta samhälle är användningen och utnyttjandet av djur för det egna nöjets skull. Det tar sig i Sverige uttryck i bland annat jakt och cirkus. 
Ett av de största problemen med djur på cirkus är att de sällan eller aldrig får utlopp för sina naturliga beteenden och att de blir tränade och tvingade att utföra konster som är emot deras natur. Deras verksamhet bygger på att djur är föremål som kan användas i underhållning för att roa publiken (och ytterst att dra in pengar åt cirkusen).
Jakt på djur är nästan alltid utförd på grund av ”nöjet” i det. En äldre undersökning från Näringsdepartementet år 1997 om varför jägare jagar, Jaktens villkor – en utredning om vissa jaktfrågor, visade att det viktigaste för dem i första hand var naturupplevelsen, i andra hand kamratskap, i tredje avkopplingen och i fjärde spänningen. Allt detta kan man få genom skogsvandringar utan att behöva skjuta ihjäl djur.
Varje år dödas en miljon djur i Sverige på grund av jakt, enligt Jägareförbundets statistik – i snitt 3 000 per dag. 50 olika arter jagas i Sverige: rävar, minkar, harar, hjortar, älgar, rådjur, olika fåglar med mera, enligt Viltdatas avskjutningsstatistik. Vanligast är att invänta djuren i jakttorn och sedan skjuta dem, där vanligtvis hundar används – som ofta utsätts för faror av andra djur, trafik eller människor.
Att jaga djur med fällor är också vanligt, med ett stort lidande för djuren. De flesta fällor som används godkändes under 1980- och 90-talet och saknar vetenskapligt underlag. 
Det utförs flera andra brett kritiserade former av jakt i Sverige, som godsjakt. Den innebär att fåglar föds upp bara för att jagas och skjutas. Licensjakt på varg är en annan, som har fått kritik av naturskyddsorganisationer eftersom vargen är starkt hotad. 

Det är helt uppenbart att den nuvarande överkonsumtionen och framför allt överproduktionen av animaliska produkter är ohållbar om vi ska värna djuren och vår planet. Men hur ska vi nå en förändring?
Många djurrättsgrupper och -aktivister pratar om enskilda personers moral och behovet av personlig förändring (det vill säga konsumera djuretiskt), och försöker övertyga medmänniskor om att välja bort animalieprodukter och ur ett djurperspektiv oetiska varor genom att anspela på folks känslor. 
Även om det inte är fel att välja exempelvis en vegansk livsstil – det är något väldigt bra – är det otillräckligt i längden om man vill avskaffa djurförtrycket. Man kan inte via konsumentmakt eller genom att ”välja rätt” rubba ett sånt enormt maskineri som det kapitalistiska systemet är. För att alla ska ”välja rätt” måste själva maskineriet krossas och ersättas av ett helt annat system på global skala – ett socialistiskt, demokratiskt system.
Kapitalismen är oförmögen att möta de grundläggande behov som människor, djur och vår planet har. Djur är inget annat än en vara i det nuvarande systemet – för mat eller för nöje. Det krävs aktiv kamp från gräsrötterna – fackföreningar, arbetarorganisationer, djurrättsorganisationer, klimatföreningar, arbetare, vänstern och alla de av klassamhället förtryckta grupperna – för en socialistisk samhällsomvandling på global skala. 
Endast en demokratiskt organiserad och planerad ekonomi skulle kunna få till stånd ett socialistiskt samhälle där alla behov tillgodoses och förtrycken successivt raderas ut, där alla deltar i den demokratiska, gröna, djurvänliga omställningsprocessen.

RÄTTVISEPARTIET SOCIALISTERNA & OFFENSIV STÅR FÖR:
• Närproducerad, småskalig och grön produktion av mat – ställ om produktionen från animalier till vegetabilier. Ställ samtidigt krav på bättre arbetsmiljö och -förhållanden för anställda inom animalie- och vegetabilieindustrier.
• Kontroll över djurens situation – transparens inom exempelvis animalieindustrin. Pappren på borden.
• Stoppa alla djurförsök – satsa resurser på att ersätta så många former av djurförsök som möjligt med djurfria metoder.
• Nej till djur inom nöjesindustrin, som på cirkus och liknande. Djur ska inte lida för människans underhållning – det gäller även jakt av djur som sport.
• Kamp för en grön omställning av all produktion och distribution av varor, energi, service och tjänster i samhället.
• Stoppa skövlingen av artrik och biologiskt värdefull natur för privata företags och de rikas intressen.
• Bevara och främja mångfald och artrikedom – nej till sönderavling. Stoppa jakten på djur – värna naturlivet och de naturliga habitaten.
• Förstatliga livsmedelsindustrierna och storföretagen under demokratisk kontroll och styre underifrån.
• Nej till pälsprodukter – djur är inte kläder för de rikas lyx.

Vill du hjälpa till? Offensiv och Rättvisepartiet Socialisterna behöver ditt stöd!

Coronaviruskrisen har slagit till hårt med både en hälsokris och ekonomisk kris. Hundratusentals kastas ut i arbetslöshet och osäkerhet, samtidigt som högerpolitiken har lämnat vården, äldreomsorgen och hela samhället extremt sårbart för en pandemi.

Nu mer än någonsin behövs en röst som försvarar arbetares rättigheter, kräver upprustning av välfärden och tryggare jobb istället för försämrad anställningstrygghet, fortsatta nedskärningar och marknadshyra. Som ger ett socialistiskt alternativ till kapitalismens orättvisor, klimatkris, krig och flyktingkatastrofer.

Stöd vårt arbete: Swisha valfritt belopp till 123 311 40 48. Om du vill engagera dig mer finns mer info här!