Hemlig avlyssning är repressivt, inte preventivt

av Amer Mohammed Ali // Artikel i Offensiv

Regeringen har genom Mikael Damberg (S) nu presenterat att de har tillsatt en utredning för att möjliggöra hemlig avlyssning och husrannsakan utan brottsmisstanke. Det uttalade syftet för detta är att stoppa gängvåldet, men i själva verket är det ytterligare ett steg för fler befogenheter till polis och rättsväsende mot allmänheten.

Kameror på torgen i förorts­områden har nu funnits i några år. Polisen har även fått tillstånd att sätta upp ljudövervakning i Stockholmsorten Järva men inte hunnit (!) med detta. 
Och nu kommer de eventuellt få övervaka människors datorer och telefoner i hemlighet. Detta kommer drygt ett år efter att polisen och Säpo genom lagändring har fått ökade befogenheter att genomföra hemlig avlyssning på teknisk utrustning. 
Syftet med alla dessa ökade befogenheter ska vara att stoppa våldet innan det händer. Med ordet preventivt skrivs det i media hur ”preventiva avlyssningar” samt ”preventiv husrannsakan” kommer kunna användas för att komma åt den organiserade brottsligheten och våldet. 

Det är bisarrt hur ordet preventivt ens används i det sammanhanget då preventivt är att bygga bort bostadsbristen, välfärd och jobb. 
De föreslagna åtgärderna om avlyssningar och husrannsakan handlar om att utöka den repressiva delen av staten, det vill säga ingripanden av staten mot kriminella element eller situationer som ses som problematiska från rådande status quo. 
Vad innebär det i praktiken? När ett förfarande normaliserats är det lätt att både sprida det gentemot andra grupper och/eller ta ytterligare steg med än värre eller hårdare metoder för att nå det önskade resultatet.
Att polisen nu får sätta upp kameror mot människor för att sen få tillstånd att sätta upp ljudövervakning är en sådan eskalering. Att sedan Damberg uppger till Aftonbladet att de gjort det enklare med hemlig avlyssning och nya tvångsmedel blir en gamechanger.

Medialt säger regeringen och polisen att dessa verktyg kommer att användas för att få bukt med den organiserade kriminaliteten och gängvåldet. Men faktum är att det är inget som hindrar polis och rättsväsende att rikta strålkastarljuset mot fackföreningar, arbetare och unga i kamp, antirasister eller flyktingaktivister. Men även andra.
Enligt Bahnhof, en internetleverantör, kunde advokatbyråer anställda av de stora mediaföretagen få ut uppemot 100,000 IP-adresser, tillhörande misstänkta fildelare, tack vare Ipred-lagen.

En annan sak som ter sig märklig är frågan om husrannsakan. Möjligheterna för en husrannsakan är betydligt lättare för svensk polis än vad det är för exempelvis amerikansk polis. I USA krävs det domstolsbeslut för att få till en husrannsakan, men i Sverige kan förundersökningsledare (ansvarig polis för specifik utredning), åklagare eller domstol besluta om husrannsakan. I vissa fall kan enskild polis besluta om detta.
Så frågan är: vad exakt efterfrågas gällande husrannsakan, vad mer vill polis och regering ha? Det är också bisarrt att såväl Göteborgs-Posten som Sveriges Radio (båda den 2 november) får det att framstå som att lagstiftningen i Sverige är som i USA. Om det är en medveten felaktighet eller okunskap är omöjligt att svara på, men det är felaktigt.

Det finns en stor fara med den här utvecklingen. Det handlar om gängen nu, men nästa gång är det din telefon de söker igenom. Ipred besegrades av en massrörelse och EU tvingades till slut att backa. Nu behövs detta mot de nya övervakningslagarna och den utredning som har tillsatts.