Högern måste bjudas motstånd

Det är valår och inget är sig likt. Eller så är allt sig så likt att det blivit en parodi på sig självt. Här ställer Offensiv upp de viktigaste kampavsnitten inför valet.

av Elin Gauffin // Artikel i Offensiv

Tre år med en högerregering som styr med hjälp av rasistiska SD har omvandlat den svenska staten i grunden. En dold strukturell rasism har blivit öppna rasistiska lagar och hets och hat rakt ut från de mäktigaste politikerna. Arbetslösa mobbas och flyktingar förtalas. Tidölaget har öppet stött Israels folkmordskrig. De har tagit in Sverige i Nato och med DCA-avtalet bjudit in USA att fritt använda  17 militärbaser på svensk mark trots att USA-imperialismen är som Trump – makt, rofferi, kolonialism är det som styr. 

Välfärdsstat blir militariserad stat. Det kan gå hur långt som helst. Straff förhindrar inte barn från att begå brott. Tvärtom så innebär sänkt straffålder en direkt fara för barn eftersom gängkriminella då letar efter ännu yngre barn att fånga i sina nät. Bilden av Sverige idag är ett barn i fängelse. En stat av inskränkt yttrandefrihet, angiveri och vandellagar, nationalism och repression kommer att skapa ännu större klyftor, våld,  grupperingar och utanförskap. 

Tidö måste bort. Men hur?

Opinionsmässigt  leder oppositionen och har 53,1 procents väljarstöd idag mot 44,9 procent för Tidö. Historien talar dock för att Kristersson kan få en ny chans. De senaste 50 åren har alla regeringar, utom Carl Bildts regering 1991-94, suttit i minst två mandatperioder. Regeringen försöker uppenbarligen köpa röster. Efter tre år med skenande matpriser, ökad fattigdom, reallönesänkningar, skattesänkningar för de rika och så vidare kommer nu lämpligt till valet tröstgodis som sänkt matmoms, fritidskort, ytterligare ett jobbskatteavdrag, tandvårdsstöd till pensionärer (på bekostnad av unga vuxna). 

Om inte omvärldsläget sätter käppar i hjulen hoppas regeringen på att den långvariga ekonomiska nedgången ska vända uppåt och att även löneökningar och ett något  förbättrat läge för de flesta ska blidka missnöjet och bidra till borgerlig valseger. 

Vad väntar om högern vinner igen? 

Föga överraskande växer SD – i ett klimat där deras politik dominerar – och med sina 21,3 procent i senaste väljarbarometern kan de mycket väl bli ledande parti och kräva statsministerposten i nästa regering. Liberalerna inleder året med den sämsta siffran någonsin i Varians (tidigare Sifos) undersökning: 1,8 procent. Bilden av den moderna högern –  SD 21,3 procent och Liberalerna 1,8 procent – avspeglar den internationella malströmmen med en bonapartistisk Trump som med pengar, makt och interventioner backar högerextrema över hela världen och en försvinnande mitt i politiken. Så hotet från SD måste tas på allvar.

Räcker det att rösta på rödgröna?

Allt hade varit så enkelt om det hade gått att rösta bort högerpolitiken men högerpolitiken genomsyrar också oppositionen. Ett tydligt uttryck för detta är när Magdalena Andersson försöker matcha förslaget att fängsla 13-åringar genom att föreslå fotboja på 6- till 12-åringar, även på barn som inte begått brott, som “är i riskzonen”. 

Istället för att mana till kamp mot de svidande klassorättvisorna och verkligen mobilisera hela arbetarrörelsen för en avgörande strid, från Unga Örnar till LO och PRO, så föreslår Andersson en tioårig pakt med Moderaterna. Denna pakt skulle gälla gängkriminaliteten. Gängkriminaliteten är inte en växande cancersvulst i klassamhället, den  är dess mogna äpple. Kriminalitet är konsekvensen av att vi har ett samhälle med extrema orättvisor, där människor slås ut. Varför sluta en pakt med dem som vill ha just ett sånt samhälle? För att Socialdemokraterna själva sedan länge är ett borgerligt parti.

S försöker gång på gång bräcka högern i debatten. Framhäva hur de minsann var först med ”stram migrationspolitik”, att de minsann lämnade in Natoansökan. Vilket stämmer.

Då går hoppet till Vänsterpartiet. Men medan hela etablissemangets bräde lutar åt höger så är kanske Vänsterpartiets rörelse högerut den som har gått snabbast av alla partiers. Vänsterpartiets ledning har valt att helt fokusera på att få sitta vid makten i en S-ledd regering  och därmed tonat ner sin socialistiska profil, uteslutit sina mest radikala röster, varit frånvarande i gräsrotskampen och Palestinarörelsen. Som så många gånger förut är det militärrustningen och den nationalism som följer med som är lackmustestet. Vänsterpartiet misslyckas med att stå pall och röstar gång efter gång för miljardrullningen till militären i riksdagen. 

Är inte upprustningen nödvändig?

Militariseringen i världen är farlig och kan i sig leda till nya krig. En verklig socialistisk röst måste stå för en helt annan världsbild. Det bästa skyddet mot eskalerande imperialism är att inte gå in på någon av imperialistmakternas sida, inte ens den svenska eller EU:s. Våra allierade finns i Palestinas, Irans, Venezuelas förtryckta folk, bland de kolonialiserade grönländarna och de krigshärjade ukrainarna. Solidaritetskamp har fått slut på krig och kapprustning i historien, vi måste bygga det igen.

Så vad ska göras i valet?

Det allra viktigaste är att inte nöja sig med att rösta utan att själv bli aktiv. Det är mycket viktigt att vi de första veckorna i år sett en ökning av fackliga protester och antirasism. Läkar- och vårdförbundets demonstration mot avskaffandet av spårbyte och specifikt mot utvisning av Zahra och Afshad visade vad som behövs och vad som ger resultat (läs mer på sida 6). En delseger vanns. Akademikerförbundet samlade till en demonstration mot att sätta 13-åringar i fängelse (äs mer på sida 6). Jokkmokkupproret är ett kommunuppror som går emot regeringens påbud att muta sina medborgare till att lämna landet och har följts av över 75 kommuner. Flera andra demonstrationer till stöd för flyktingar har ägt rum och planeras. Äntligen börjar ett motstånd resas.

Palestinarörelsen har varit enastående i sin uthållighet och samlat demonstrationer i mer än två år, flera gånger i veckan. Den 7 juni samlades hela 50 000 människor på gatorna i Stockholm. Många av rörelserna har gått samman, klimatrörelsen, fredsrörelsen med flera i kampnätverket Septemberupproret som samlar protester. Fler fackföreningar skulle behöva ta till gatorna även  mot nedskärningar, för höjda löner och för en bättre arbetsmiljö. 

Storföretagens ”näringsliv” är ett omättligt troll. Att de vunnit strider som försämrad strejkrätt och arbetsrätt gör bara att de vill ha mer. Timbro har gått samman med den SD-kopplade tankesmedjan Oikos och lanserade i september ett program, Tidö 2.0, som tar allt ännu längre. Totalstopp på kvotflyktingar och ännu mer utvisningar. Kulturbidrag, jämställdhets- och MR-satsningar ska läggas ner. Marknadshyror införas. Hot mot allemansrätten och strandskyddet. 

De här kapitalistiska monstren, som varje dag mjölkar vinster ur löntagares slit, måste möta på motstånd. Fackföreningarna måste omedelbart rusta sig. Skulle högern vinna i höst blir det ännu värre än under den här mandatperioden.

Kampen behöver äga rum under hela valåret, för att pressa på för de verkliga frågorna som rör människors vardag, att de lyfts i valkampanjen. Men också för att rusta för tiden efter valet. 

Om det blir en Anderssonledd regering så är det ett steg på vägen, att röja undan de värsta rasisterna. Men samtidigt skulle det vara den mest högervridna S-regeringen någonsin. Snabbt skulle frågan om behovet av ett nytt, kämpande, verkligt socialistiskt arbetarparti aktualiseras. Precis som skedde med Labourregeringen i Storbritannien. Det har inte funnits förutsättningar att bilda ett sådant parti redan inför detta val, men det kommer definitivt behövas framöver. Och det finns bara ett sätt att garantera att inte också ett sådant parti skulle urarta politiskt, och det är om det är förankrat just i proteströrelserna underifrån.

Politiska nyckeltal valåret 2026

• Arbetslösheten – kommer fortsätta på extrema nivåer mellan 8 och 9 procent och drabbar 0,5 miljoner människor.

• Arbetslösa straffas – a-kassan trappas snabbt ner. Till slut hamnar man på aktivitetsstöd på 8 500 kronor före skatt. Som om någon väljer att vara arbetslös?

• Antalet människor i fattigdom i Sverige har ökat med 120 000 på ett år.

• Ett av åtta barn lever i fattigdom. Vräkningarna ökar och mest ökar vräkningar av barnfamiljer. Rika lever mer än tio år längre än fattiga och för kvinnor med låga inkomster minskar till och med livslängden.

• Barnbidraget har minskat i värde med 20 procent sedan 2018. Bostadsbidraget skulle behövas tredubblas för att komma ikapp den allmänna kostnadsutvecklingen.

• Jämställdheten backar. För andra året i rad ökar gapet mellan mäns och kvinnors löner. Kvinnor har dubbelt så många sjukdagar som män. 

• Sverige har utnämnts av affärstidningar som paradiset för miljardärer med extrem ökning av de superrika. 45 dollarmiljardärer i Sverige äger motsvarande 31 procent av BNP. Dessa 2 053 miljarder kronor är tre gånger så mycket som sjukvårdens kostnader.  

• Sveriges 45 rikaste har en förmögenhet som är nästan lika stor som 8 miljoner svenskars – 80 procent av befolkningen. Samtidigt får 100 000 elever i skolan inte det stöd de har rätt till, 30 000 lämnar gymnasiet utan examen varje år.

Klyftan som ökat över tid

• De superrikas pengareserv borde omfördelas för att göra någon nytta – till exempel gå till 800 000 nya välfärdsjobb för att minska stressen inom vård, skola och omsorg och förkorta arbetsdagen. Regeringarna öser istället ännu mer pengar över de rika. Tidigare avskaffad arvsskatt, förmögenhetsskatt, sänkt statlig skatt och sänkt skatt på bonusar. Nu i januari kom en extra skattesänkning just för den rikaste procenten. 

• Försvarsbudgeten har ökat med 100 miljarder sedan 2022 och uppnår nu en årsnivå på 175 miljarder kronor. Det innebär att försvaret får mer pengar än grundskolan (160 miljarder). 

• Regeringen driver en klimatpolitik som häller bensin på elden. År 2024 ökade utsläppen av växthusgaser med 7 procent jämfört med året innan och Sverige ökar mest i EU.