Hungerstrejkar för att frige politiska fångar i Turkiet

av Ammar Khorshed

Den kurdiska aktivisten Leyla Güven inledde sin hungerstrejk i turkiskt fängelse i höstas. Tusentals politiska fångar har anslutit sedan dess och nu inleds hungerstrejker i solidaritet även i Stockholm. Offensiv har talat med de strejkande.

Leyla Güven, ledamot i det turkiska parlamentet för vänsterpartiet HDP, inledde sin hungerstrejk i fängelset den 7 november ifjol. Huvudkravet är att bryta isoleringen av den kurdiske ledaren Abdullah Öcalan, som har suttit i turkiskt fängelse i tjugo år. Krav reses även på ett frigivande av alla politiska fångar ur turkiskt fängelse.
Den turkiska staten har på senare år intensifierat repressionen mot oppositionella, efter att ensidigt ha brutit de förhandlingarna som pågick med kurderna i samband med valet i juni 2015. Många kurdiska parlamentsledamöter och andra demokratiskt valda representanter har fängslats utan rättegång. Samtidigt har president Erdoğan fortsatt att erhålla politiskt och ekonomiskt stöd från EU för att hålla tillbaka flyktingarna.

Offensiv besökte de tjugotalet aktivister som hungerstrejkar i solidaritet med Güvens och de 7 000 hungerstrejkande politiska fångarnas kamp i turkiska fängelser. Solidaritetsstrejken pågår i en månad och avslutas den första maj. Sinan, representant för HDP, tackar för solidariteten och förklarar:
– Mot den turkiska regeringens fascism finns ingen annan väg. Vi startade hungerstrejken för att mana till internationell solidaritet. Det är en blind tystnad internationellt, inte minst i Skandinavien.

Ayser Yüce har anslutit från Oslo för att delta i hungerstrejken. Hon menar att kravet på att häva isoleringen av Öcalan inte handlar om en person, utan är ett uttryck för kampen för fred och frihet för det kurdiska folket. Ayser berättar om hur även den norska regeringen, precis som den svenska, hycklar genom att sälja vapen till den turkiska staten:
– Å ena sidan delar de ut Nobels fredspris, å andra sidan säljer de vapen till Erdogan. Vilken ironi!
Leyla Güvens hälsotillstånd försämras kontinuerligt och hittills har åtta hungerstrejkande fångar dött i turkiska fängelser. Behovet av internationell solidaritet är akut.

Kampen för ett fritt Kurdistan behöver ställa krav på omedelbart frigivande av alla politiska fångar, ett slut för Västs politiska och ekonomiska uppbackning av Erdoğanregimen i utbyte mot flyktingstopp och ett stopp för all vapenexport. 
Dessutom behöver rörelsen resa socialistiska krav som appellerar även till den turkiska arbetarklassen som även den drabbas av Erdoğans högerpolitik, precis som HDP gjorde med viss framgång i valrörelserna för ett par år sedan.