Det är efter domar i fyra mål – Viking, Laval/Vaxholm, Rüffert och Luxemburg – mer uppenbart än någonsin att kapitalets fria rörlighet är överordnad fackliga, sociala och mänskliga rättigheter inom EU. Europafacket, ETUC, där det svenska LO:s Vanja Lundby Wedin är sittande ordförande, har inlett en lobbykampanj mot den franske presidenten Sarkozy som just nu är ordförande i EU för kravet på ett nytt juridiskt bindande socialt protokoll.
Därmed har ETUC och LO-ledningen erkänt att de haft fel när de hittills hävdat att Lissabonfördraget på något betydande sätt skulle stärka arbetsrätten. Men ETUC:s förslag föreslås inte som en ändring av eller tillägg till Lissabonfördraget, utan till utstationeringsdirektivet.
En utbredd facklig vänsteropinion anser tvärtemot ETUC att Irlands nej, som ska betyda att fördraget har fallit, nu måste utnyttjas till krav på garantier för arbetsrätten.
Det är ett krav som också stöds
av både LO-distriktet och s i Skåne. Byggettan i Stockholm har fått med sig LO-distriktet på en namninsamling för kravet på att besked ska ges om skyddade kollektivavtal innan Lissabonfördraget skrivs på.
Ett svenskt nej till Lissabonfördraget, eller till och med ett nej till dess att skydd mot lönedumpning garanterats, skulle understödja motståndet i hela Europa.
Sverige och Tjeckien är de enda länder som ännu inte har undertecknat fördraget.
När det ska röstas om Lissabonfördraget i riksdagen den 20 november görs detta en knapp månad innan de exakta förslagen från Lavalutredningen ska presenteras.
Detta är tvärtemot den ordning som har begärts av LO-kongressen.
Arne Johansson