Efter årets 6 juni börjar vissa borgare vackla i fråga om ”nationaldagen”. ”Just frånvaron av kamptradition gör flaggviftandet den 6 juni konstlat, ja nästan pinsamt”, skriver Dagens Nyheters ledarsida (den 9 juni).Både DN:s och Svenska Dagbladets ledarsidor uppmärksammar också för första gången nazisternas satsning den 6 juni. Massmedia har,
sedan den 6 juni blev helgdag 2005, ibland skrivit om ”högerextremister”, men oftast vägrat att beskriva dem som nazister.
”Omhuldad myt”
Men nu skrev även SvD:s pålitligt högervridne ledarskribent Per Gudmundsson: ”Plötsligt bryter nazisterna sin formation och rusar mot oss där vi står och tittar bakom avspärrningen mot Skeppargatan”. Gudmundsson får en knuff i bröstet och hans kompis blir skallad. Av detta drar han en för honom oväntad slutsats: ”Det har varit en omhuldad myt under de senaste årens stora nazistdemonstrationer att våldsamheterna har sin upprinnelse i att de vänsterextremister som brukar samlas på andra sidan barriären av kravallpoliser är så extremt våldsbenägna”.Även om han fortfarande tror att antirasisterna är våldsamma har han nu med egna ögon sett hur nazisterna anfaller.
DN försöker förklara att ”så få vanliga medborgare” bryr sig ”om att markera mot dessa aggressiva marscher” genom att hänvisa till… nationaldagens svaga förankring! Direkt patetiskt blir det när DN ska försöka visa en väg framåt: ”vi måste inse att vi faktiskt har gemensamma värden … – och stå upp för dem”. För Gudmundsson på SvD finns ingen annan ljusglimt än att hylla polisens agerande.
Att stoppa nazismen är dock ingen individuell uppgift för ”vanliga medborgare”. Nazisterna är inga ”unga förvirrade män”, som det konstateras i en stor artikelserie nyligen i Norrköpings Tidningar. Kärnan av nazister förbereder sig för att ”konfrontera våra fiender”, som en av deras talare sa den 6 juni.
I polisens razzia mot svenska motståndsrörelsen hittades bland annat militär sprängdeg med verkan inom en kilometers radie.
Den 6 juni visade nazisterna
sina historiska rötter bland annat genom att sjunga ”Friheten leve”, skriven av Sven-Olof Lindholm, en av dem som på 1930-talets stred för att bli Sveriges führer.
Nazismen måste bemötas kollektivt, av en stor antirasistisk rörelse, både den 6 juni och andra dagar. Att inte fler ställde upp mot nazisterna på Östermalm har flera orsaker. På många år har ingen antirasistisk demonstration fått tillstånd i närheten av nazisternas marsch. Utan tillstånd skulle den
angripas både av massmedia och av polisen, som även i år bussade bort motdemonstranter. För att komma runt detta problem krävs det en mycket större mobilisering med starkare förankring.
Per Gudmundsson konstaterar med en lättnadens suck att Östermalmsborna inte anslöt till nazistmarschen. Han försöker använda det som ett svar på argumentet att nazismen var en borgerlig reaktionär rörelse på 1930-talet och även idag. Men medan kapitalisterna i Tyskland lejde Hitler för att krossa arbetarrrörelsen, har direktörerna idag inte samma behov. Anmärkningsvärt på Östermalm var emellertid att så få lokalinvånare protesterade på trottoarerna. Det beror på att här bor få invandrare, socialister, fackligt aktiva, HBT- och kvinnoaktivister, grupper som själva är direkt hotade av nazistvåldet.
Kampdag mot rasism
Den antirasistiska rörelsen har pressats tillbaka jämfört med läget på 1990-talet. Förutom media och polisen beror det också på att enskilda våldsaktioner från antirasister skrämmer bort folk. Att slå ner enskilda nazister eller bränna deras bilar stoppar inte nazismen.Nätverket mot rasisms demonstration i år (se artikel intill) var en stor framgång, men demonstrationen var ändå långt ifrån känd av alla som skulle ha kunnat delta.
En stor antirasistisk kampanj måste ha förankring i Stockholms förorter och få med sig radikala fackföreningar och invandrarföreningar. Det betyder samtidigt att den behöver sociala krav: kamp för jobb, bostäder, sjukvård och utbildning åt alla.
Så länge som 6 juni fortsätter att vara en helgdag måste den bli en
större ”internationaldag”, för kamp mot rasism och högerpolitik.
Offensivs redaktion
