Återigen har den indiska arbetarklassen visat på sin gigantiska potential. Den 12 februari gick 300 miljoner arbetare och bönder ut i generalstrejk, en av de största någonsin. Som tidigare jättestrejker i Indien riktades vreden mot fyra lagpaket som inskränker arbetsrätt och strejkrätt.
I år utpekades även den högerextrema Modiregeringens repression, militarism och hinduelitism samt handelsavtalen som Indien nu har slutit med EU och USA.
Av Elin Gauffin // Artikel i Offensiv
Det var redan 2019 som det första lagpaketet mot arbetsrätten lanserades, men lagarna har inte genomförts ännu. Modi har krävt att delstaterna ska följa med i attacken och planerar nu genomförandet den 1 april. 17 av 28 delstater, inklusive några styrda av oppositionen, har redan fogat sig. Lagarna öppnar upp för ännu större exploatering av Indiens fattiga. Minimilöner och rätt till kollektivavtal, förhandlingar och sysselsättningsgaranti undermineras nu allvarligt.
Många yrken sätts under strejkförbud. Även de lagpaket som urholkar socialförsäkringarna, sänker nettolöner och arbetsmiljön har fått storföretagen att jubla. Tillsvidareanställningar som norm försvinner och det blir möjligt för arbetsgivare att hyra in arbetare på sex till elva månaders kontrakt utan rätt till förlängning.
Umang är en sysselsättningsgaranti som utnyttjas av 103 miljoner lantarbetare. Genom den får arbetare 100 dagars betalt arbete varje år. Men Modiregeringen har i ett slag avskaffat Umang. Detta var så klart ett starkt skäl för bönderna att delta i strejken. Många organiserar sig i Samyukta Kisan Morcha – SKM – som är en paraplyorganisation för fyrtio fackföreningar, ungdoms- och kvinnoorganisationer på landsbygden. År 2020 genomförde SKM en ett år lång marsch med hundratusentals deltagare.
Bönderna är extra oroliga för handelsavtalen som de menar öppnar marknaden för utländska produkter att slå ut inhemska. Redan i december protesterade hundratusentals bönder mot den nya ellagen och sädlagen. SKM menar att Indiens suveränitet och biologiska mångfald hotas när multinationella monsterföretag med frömonopol ges tillträde och den lokala kontrollen över utsäde tas bort.
Strejken var en stor framgång. Hundratusentals demonstrerade på över 2 000 platser. Kolfält, raffinaderier, fabriker, banker och transporter över hela landet stängdes ner på uppmaning av fackföreningsfederationerna (CTUOs), där fackföreningar som AITUC och CITU ingår. Men precis som i många andra delar av världen spelar fackföreningsbyråkratin med dubbla agendor. Hade arbetarnas och böndernas intressen fått styra hade de reaktionära lagarna redan kunnat stoppas. Nu får strejkerna mer av en symbolisk karaktär, en dag av protest. Ledningarna är knutna till stalinistiska partier eller till Kongresspartiet, som är företagarvänligt. Till exempel är en av de delstater som Kongresspartiet styr – Karnataka – bland de som mest har genomfört Modis arbetarfientliga lagar, uppger wsws.org.
Indiens arbetare, bönder och fattiga är offer oavsett vilken sida i handelskriget mellan Kina och USA Indiens regeringar för tillfället väljer.
Men allierade finns, bland världens arbetare, som kan inspireras. Vad är inte möjligt om 300 miljoner går ut i enad aktion? Om en sådan handling får fortsätta och tillåts styras demokratiskt underifrån skulle det kunna föda en helt ny världsordning byggd på välstånd och rättvisa.■
Du måste vara inloggad för att kunna skicka en kommentar.