Inflationen: En undersköterska förlorar 800 kronor i månaden

Vanliga arbetare får allt mindre i plånboken, men att kräva löneökningar kan enligt den förre riksbankschefen Lars Heikensten ”förvärra inflationen”; det är ”nödvändigt” för löntagarna att ”inte kräva kompensation för prisökningarna”. Det innebär att skydda banker och företag medan löntagarna får bära bördan (Foto: rawpixel.com).

av Per-Åke Westerlund // Artikel i Offensiv

Inflationen i Sverige låg på 7,2 procent i maj. Matpriserna kan stiga med 12 procent i år. Redan har reallönerna sjunkit med 5-6 procent, vilket är 850-1 500 kronor i månaden för olika löntagargrupper.

I hela världen ökade de med 33,6 procent från mars 2021 till mars 2022. Ovanpå alla andra globala kriser blir resultatet:
• En växande katastrof av svält och fattigdom för hundratals miljoner människor.
• Centralbankerna höjer räntorna, vilket ökar risken för en skarp ekonomisk nedgång.
• Revolter och kamp från arbetare och fattiga mot prisexplosionen.

I mer än 10 år har inflationen och prisökningarna legat på en relativt låg nivå i många länder. Bakom detta låg flera faktorer.
Den kapitalistiska globaliseringen sänkte kostnaderna för företagen. Arbetarklassen saknade fackföreningar eller fackliga ledningar som kan organisera kamp.
Centralbankerna hällde pengar över de rika och storföretagen för att komma ur krisen 2007-09. Räntorna var extremt låga eller till och med på minus, som i Sverige, Japan och eurozonen. Lån blev billiga och skulderna ökade kraftigt.
De riktigt stora prisökningarna inträffade på aktier och finanspapper, vilket ledde till enorma klyftor. Ökade bostadspriser var det som märktes mest för vanligt folk.

Den låga inflationen med växande skulder nådde till sist en gräns. Globaliseringen bromsades och har vänts till nationalism och handelshinder.
Pandemin förstärkte svagheterna i kortsiktiga globala produktions- och handelskedjor, liksom än mer den ryska invasionen av Ukraina.
Att efterfrågan är större än utbudet av varor höjer priserna. Det i sin tur leder till att centralbankerna höjer räntorna för att hålla nere inflationen. Den ekonomiska tillväxten bromsas. En spiral av inflation och låg tillväxt har inletts. På 1970-talet döptes denna process till stagflation och blev en tid av politiska kriser och ökad arbetarkamp.

Räntehöjningarna har bara börjat. USA:s centralbank väntas höja styrräntan med 2-3 procent till årets slut, för att sedan fortsätta uppåt, till fem procent eller mer. 60 centralbanker jorden runt har höjt räntorna i år.
Hittills har det haft liten effekt på inflationen, men har redan kraftigt bromsat den ekonomiska tillväxten.
Rekordinflationen i Sverige i maj – 7,2 procent – är en kraftig varning till alla löntagare och pensionärer.


Sverige: Förbered för kamp mot prisökningarna

I maj hade arbetare i Sverige tappat 5 procent i lön jämfört med ett år tidigare. Lönerna ökade med två procent under första kvartalet, men priserna i en årstakt av 7,2 procent.Försämringen av reallönerna går mycket snabbt. Från oktober till december 2021 var raset 2,7 procent, vilket alltså alltså i stort sett dubblades till 5,2 procent mindre än ett halvår senare.
För en undersköterska betydde det 700 kronor mindre i månaden i mars och för en gymnasielärare 900 kronor, enligt en beräkning i Dagens Arbete. Uppdaterat till maj blir det 875 respektive 1 125 kronor.
Matpriserna ökade med 5,2 procent från januari till maj. Företaget Matpriskollen tror nu att matpriserna kan öka med 12 procent under 2022, med tillägget ”Och det kan faktiskt bli ännu värre”. Frukt och grönsaker ökar mest, med över 20 procent för till exempel gurka. Priset på solrosolja, där Ukraina dominerar världsproduktionen, har tredubblats.
Kapitalister och storföretag oroas nu av att löntagarna ska begära kompensation fört prisökningarna. ”Höga lönekrav kan förvärra inflationen” var rubriken i Dagens Nyheter, som intervjuade förre riksbankschefen Lars Heikensten. Denne talar där om ”nödvändigheten för löntagarna att den här gången inte kräva kompensation för prisökningarna”.

Men inte ens Heikensten kan skylla inflationen på löntagarna. Han hänvisar till de stora stödpaketen i USA, på tusentals miljarder dollar som en viktig orsak. Vidare säger han att ”många företagsledare” passar på att höja priserna. Ändå är hans huvudbudskap att löntagarna och facken måste hålla tillbaka. Han hoppas mycket på att de centrala fackliga ledningarna ska bromsa kraven. ”När löner görs upp centralt kan det vara möjligt för löntagarnas organisationer att acceptera att denna gång inte försöka kompensera sig för prisökningarna.”
Argumentet skulle vara att pris­ökningarna är tillfälliga. Men trovärdigheten för den prognosen urholkas eftersom det är vad ekonomer och politiker nu har sagt i över ett år, att inflationen snart kommer att vända neråt. Dessutom innebär även tillfälliga prisökningar stora problem för löntagarna, särskilt för lågavlönade. Heikenstens modell innebär att skydda banker och företag medan löntagarna får bära bördan.

Även i Sverige måste facken mobilisera till strid för att stoppa reallönesänkningarna (Foto: Natalia Medina).

Sverige ligger efter flera andra länder, där inflationen började stiga tidigare. Nu väntar fortsatt höjda räntor vilket ökar risken för ekonomisk nedgång med nya hot mot jobb och löner. Prognoserna nu är att bostadspriserna kommer att falla med minst 10 procent, kanske upp till 35 procent i en av Finansinspektionens varianter.
Högre räntor sätter hård press på alla som lånat för att köpa en bostad. För hyresgäster kommer både räntor och energipriser att användas som argument för höjda hyror.

Det är därför fackföreningarna måste agera nu, inte vänta tills en kris som kommer att användas som ytterligare argument för att lönerna måste hållas nere. Ekonomen Andreas Cervenka har i serie krönikor i Aftonbladet visat vilket stort hot inflationen är. ”En lönesänkning på 5 procent vid 0 procents inflation betraktas som en kränkning medan 5 procent mer i lönekuvertet när inflationen är 10 procent ses som helt okej.”
Det gäller inte bara lönerna, utan även i högsta grad offentlig sektor och välfärd, eftersom ”regeringen räknar med att inflationen under hela 2022 blir 4,6 procent. Men finansdepartementet spår att utgifterna för 2022 (exklusive räntekostnader för statsskulden) bara ökar med 2,4 procent. Alltså i praktiken en minskning. I kronor och ören handlar det om 25 miljarder.”

I flera europeiska länder mobiliserar fackföreningarna för kompensation för prisökningarna. I Storbritannien genomförs en massdemonstration i London den 18 juni. I Belgien organiserar facken en stor strejkdag med demonstration den 20 juni. I Tyskland kräver facket IG Metall 8,2 procent i löneökningar.
De svenska facken avstod i höstas från möjligheten att omförhandla de långa avtal som gäller nu. De fackliga topparna, med IF Metall och andra industrifack i spetsen, håller ihärdigt fast vid att deras låga avtal ska utgöra ”märke” för alla andra. Veli-Pekka Säikkäla, avtalssekreterare i IF Metall, säger redan nu att kraven i avtalsrörelsen nästa år inte kommer att vara i närheten av det tyska fackets krav.
”Enligt Veli-Pekka Säikkälä bör fackföreningsrörelsen, liksom tidigare, förhålla sig till Riksbankens mål om två procents inflation, även om den verkliga inflationen vissa år är högre”. Ett reallönetapp på 4-5-6 procent betyder med andra ord ingenting för honom. Hänvisningen till ”vissa år” kan också visa sig gälla en betydligt längre period.
Fackförbunden Målarna och Elektrikerna har en annan linje. Målarnas ordförande Michael Johansson säger till Dagens Arbete: ”blir inflationen sex procent nästa år ska våra medlemmar ha minst sex procents löneökning”.

Allt skryt om att en ny modell med låga ökningar ändå räddat eller ökat reallönerna faller nu platt.

Allt skryt om att en ny modell med låga ökningar ändå har räddat eller ökat reallönerna faller nu platt till marken. De magra löneökningarna har skett samtidigt som tempot på arbetsplatserna hårdnat och klyftorna ökat. Det bestående resultatet är de hundratals miljarder som gått till aktieägarna och bankernas vinster. Sverige fick 336 nya miljardärer under pandemin, rapporterade Aftonbladet i april.
Avtalsrörelsen får inte ännu en gång bli en toppstyrd icke-händelse. Det behövs förberedelser i fackföreningar och på arbetsplatser för att mobilisera mot att arbetarna ska betala för inflation och ekonomisk nedgång:
• Stormöten i alla fackföreningar och alla arbetsplatser för att diskutera prisökningarna.
• Facken måste producera informationsmaterial om sänkta reallöner och de ökande klyftorna: vinster, aktieutdelningar och miljardärer.
• Avtalskraven måste vara full kompensation för prisökningarna och ökade reallöner.
• Förbered för strejker och kamp i avtalsrörelsen med demonstrationer till hösten.
• Bort med moms på maten och höj pensionerna.


Marx: Löner eller vinster avgörs av klasskamp

Att skylla inflationen på lönerna är en gammal lögn, konstaterade Karl Marx redan för 150 år sedan.
Om det vore så att lönerna styr prisökningarna måste löneökningarna vara enorma i Sudan, Argentina och Turkiet. Och medan löneökningarna i Sverige har legat på två procent är nu inflationen över 7 procent.
Lönekraven och strejker på 1970-talet, som ekonomer varnar för, var defensiva kamper mot inflationen. Först kom prisökningarna, sedan lönekampen. Inflationen är ett resultat av det kapitalistiska systemet – en ekonomi som ständigt skapar nya kriser.

Karl Marx.

Marx visade att klasskampen mellan arbetare och kapitalister handlar om fördelningen mellan löner och vinster. En stark arbetarrörelse som kämpar kan pressa ner vinsternas andel, vilket skedde i Sverige fram till cirka 1980.
Sedan dess har vinsterna stadigt ökat på lönernas bekostnad. När Sverige har haft minst antal strejkdagar i Europa har profiterna stigit ännu mer.
Marx deltog i debatter om inflation och löner med en engelsk fackföreningsledare, Weston, den 20 och 27 juni 1865. Weston menade att höjda löner inte skulle förbättra arbetarklassens sociala och materiella villkor, samt att höjda löner skulle vara skadligt för företag som inte hade råd med höjningarna. Han menade att arbetarna inte skulle bli ”mättare av större skedar”.
Marx svarade att det resonemanget leder till slutsatsen att reallönerna alltid är konstanta, att arbetarna måste följa arbetsgivarnas linje om lönernas storlek. Men så är det inte i verkligheten. Löner är olika i olika länder och vid olika tider.
Marx visade sambandet mellan strejker, klasskamp och löner. Löner ”kan förändras genom kapitalistens vilja och därmed också mot hans vilja” (Ur Lön, Pris, Profit).

Förutom ett minimum som behövs för överlevnad är det arbetarklassens styrka och roll i samhället som avgör arbetskraftens värde.

Kapitalisten köper arbetskraft av en arbetare och blir ägare av den vara som produceras. Arbetet producerar ett nytt värde. Mellanskillnaden mellan priset på arbetskraft och varans värde blir kapitalistens vinst.
Kapitalisten kan inte godtyckligt sätta ett pris på varan. En varas värde jämfört med en annan vara bestäms i grunden av skillnaden i nedlagd arbetstid.
Högre löner kan inte automatiskt kompenseras genom att kapitalisten höjer priserna. Däremot innebär högre löner att kapitalistens vinster minskar.

Marx visade att arbetskraftens värde är ”resultatet av en historisk utveckling och betingas därför av ett lands kulturnivå, även som i väsentlig grad av de förhållanden under vilka den fria arbetarklassen uppstått, och därför dess vanor och krav på livet”.
Förutom ett minimum som behövs för överlevnad är det arbetarklassens styrka och roll i samhället som avgör arbetskraftens värde.

INFLATIONEN JUST NU
Officiella siffror. Mycket högre prisökningar på mat.
Sverige 7,2%
Eurozonen 8,1%
Brasilien 12%
Nigeria 16,8%
Ryssland 17%
Estland 20%
Ukraina 22%
Globala matpriser 33%
Argentina 58%
Turkiet 73,5%
Zimbabwe 130%
Sudan 220%

Vill du hjälpa till? Offensiv och Rättvisepartiet Socialisterna behöver ditt stöd!

Coronaviruskrisen har slagit till hårt med både en hälsokris och ekonomisk kris. Hundratusentals kastas ut i arbetslöshet och osäkerhet, samtidigt som högerpolitiken har lämnat vården, äldreomsorgen och hela samhället extremt sårbart för en pandemi.

Nu mer än någonsin behövs en röst som försvarar arbetares rättigheter, kräver upprustning av välfärden och tryggare jobb istället för försämrad anställningstrygghet, fortsatta nedskärningar och marknadshyra. Som ger ett socialistiskt alternativ till kapitalismens orättvisor, klimatkris, krig och flyktingkatastrofer.

Stöd vårt arbete: Swisha valfritt belopp till 123 311 40 48. Om du vill engagera dig mer finns mer info här!