Insänt: ”När blev Sveaskog ensamma härskare över Sapmi?”

insändare av Henrik Andersson // publicerad i Offensiv

Den senaste tiden har vi sett hur ett stort statligt bolag ger sig på enskilda samers egendom och tar sig friheten störa renar, trots paragraf 94 i rennäringslagen som säger att betande renar inte får störas.

Om inte statens bolag själva följer lagarna, hur tror de då att enskilda individer ska följa? Är det inte dags att de stora statliga bolagen går i bräschen för avkolonisering av Sapmi och går emot den rasism som finns här uppe? Att följa de lagar de själva har skapat, ta avstånd från förtryck och rasism och börjar ta hänsyn till miljön? Även om staten äger marken via Sveaskog i dagsläget och i det aktuella området ger det dem inte rätten att störa och skrämma betande renar. 

Sveaskogs förra vd fick sparken då det blev konflikter med samer och miljörörelsen. Men mönstret fortsätter, tänket är ännu detsamma. Jag har försökt få tag i Sveaskogs vd i tre dagar nu och än har inget svar kommit. Jag har pratat med kommunikationschefen och dagen efter det upptäckte jag ytterligare skadegörelse på våra foderkrubbor.
Vår grupps renar fodras på grund av isbildning vid kusten på marklaven och är flyttade upp till inlandet för att beta hänglav. De stödfodras då hänglaven inte räcker till. Detta blir nödvändigt då Sveaskog och andra stora skogsbolag har avverkat bort det mesta av hänglaven som är vårt nödfoder.
Jag har försökt kalla till möte med Sveaskog och för 2 år sen hade vi ett som var vidare än de vanliga samråden, men efter det har de inte blivit fler. Är det av ointresse från Sveaskog eller för att vi var för besvärliga?

Ska vi kunna verka på samma områden måste vi vara jämlikar. I flera hundra år har staten försökt trycka ner samer. Vi ses som lägre stående, och fortfarande förs samma politik. När ska det vända? När ska vi bli jämlikar? När börjar staten att respektera oss och rennäringen? Vårt nej till en avverkning ska respekteras. Vårt nej till att Sveaskog inte ska störa och skingra våra renar ska respekteras.
Jag struntar i att nån anställd eller underentreprenör kör sönder mina foderkrubbor. Felet är i toppen och regeringen i slutänden. Skulle ILO 169 skrivas under skulle samerna lyssnas på. Att ha en vigd plats åt en same i regeringen kanske skulle vara ett sätt? Om skulle staten göra oss jämlika skulle inte såna här brott kunna ske.
Renar skulle inte skjutas ner i Girjas om staten erkände sig förlorade i sin egen domstol och stod bakom domstolens beslut. Felet är högre upp än nån arbetare eller tjuvskytt. Det handlar om synsättet på samer; vi får inte synas, höras eller vara i vägen. Då straffas vi eller våra djur.
Jag hoppas att vi någon gång blir jämlikar och att vårat nej blir lika starkt som statens ja.