Insatserna höjs i Teslastrejken: Dags för facklig gräsrotsmobilsering

av Jonas Brännberg // Artikel i Offensiv

Efter en dryg månads strejk på Tesla har insatserna i konflikten höjts rejält. Helt väntat försöker högern och kapitalisterna använda konflikten för att ytterligare inskränka strejkrätten. Tesla går ännu längre – förutom organiserat strejkbryteri försöker de också använda domstolarna för att bryta upp lagliga sympatiåtgärder. Det starkaste fackliga svaret – gräsrotsmobilisering av medlemmarna – lyser dock fortfarande med sin frånvaro.

Redan har en domstol tvingat Transportstyrelsen att lämna ut registreringsskyltar direkt till Tesla (tills domstolen slutgiltigt har avgjort frågan) istället för att skicka dem med Postnord (där de skulle ha blivit liggande på grund av fackförbundet Sekos och ST:s sympatiåtgärd).
Än värre är Teslas stämning mot Postnord där de ska tvingas lämna ut brev till Tesla. Skulle den stämningen gå igenom skulle det vara historiskt: inte sedan Stripa-konflikten 1926 har staten beslutat att agera strejkbrytare i en arbetsmarknadskonflikt, och den gången ledde det till att regeringen föll.
Mycket står på spel. Lyckas Tesla etablera sin antifackliga kultur i Sverige är det fritt fram för andra större företag att följa efter. Det öppnar för en konkurrens mot botten, där företag med rimliga villkor slås ut av företag där arbetarna är rättslösa. Till skillnad mot andra länder finns det ingen nedre gräns i form av lagstiftning för många villkor i Sverige – utan kollektivavtal finns till exempel gränser för hur låg lönen kan vara.

Striden handlar inte bara om att Teslas villkor är sämre än kollektivavtalet, utan om en kultur där arbetarnas kollektiva röst för sin sak ska stoppas på alla sätt. Att Tesla har hotat med indragna optionsprogram och utebliven löneförhöjning för arbetare som strejkar visar vad det handlar om – villkor och löner ska bestämmas på företagets och Elon Musks nåder.
Striden har också internationella effekter – lyckas Tesla stärker det deras ”princip” att inte teckna kollektivavtal. Vinner IF Metall kan det ge råg i ryggen till de arbetare som kämpar, till exempel i USA där bilarbetarfacket UAW har stärkt möjligheterna att organisera arbetarna på Tesla efter den framgångsrika 40 dagar långa strejken vid GM, Ford och Stellantis.
Med ett djupt antifackligt företag som spjutspets och den mest arbetarfientliga regeringen i modern tid passar det kapitalistiska etablissemanget på att attackera strejkrätten. Svenskt Näringslivs vd Jan-Olof Jacke säger att sympatiåtgärderna ”inte är rimliga” och inte ”står i proportion” medan företagarorganisationen Almega är med rakt på sak:
”Reglerna om sympatikonflikter bör skärpas och nya regler om proportionalitet måste införas. (…) Skulle en partsöverenskommelse trots allt inte vara möjlig, måste regeringen gå vidare med lagstiftning.”

Oavsett om det är en otrolig naivitet eller någon slags mediestrategi är svaret hittills från de fackliga ledningarna svagt. LO:s avtalssekreterare Torbjörn Johansson säger till Dagens Arbete att arbetsgivarorganisationerna ”borde stå upp för vår modell. De visar att de är syltryggar helt enkelt”, medan Arbetets Martin Klepke helt riktigt pekar på det historiska i Teslas stämning av staten men skriver: ”Det är i sanning befängt, och visar hur lite Teslas ägare förstår av hur demokrati och arbetsmarknadens spelregler fungerar.”
Att underskatta sin motståndare är otroligt riskfyllt, fråga bara Putin efter invasionen av Ukraina. Både Svenskt Näringsliv och Tesla är fullt medvetna om vad de sysslar med – deras mål är att försvaga kollektivavtalen, kraftigt försvaga arbetarnas positioner genom att försöka inskränka rätten till sympatiåtgärder och sätta en ny standard där domstolarna kan användas mot fackföreningsrörelsen. De har högerdominerad media, en blåbrun regering och miljarder kronor i ryggen.

IF Metall och fackföreningsrörelsen som helhet har ändå stora möjligheter att vinna den här striden, men då måste man tala klarspråk om hotet från höger och mobilisera medlemmarna. Det är uppenbart att de åtgärder som har vidtagits hittills inte räcker för att vinna, även om sympatiåtgärderna från minst nio olika fackförbund, däribland hamnarbetare och elektriker, är mycket viktiga.
Förutom strejk och sympatiåtgärder behöver medlemmarna mobiliseras i aktioner och demonstrationer för att höja stridsmoralen och medvetenheten om vad som står på spel. Och när Tesla för första gången på decennier använder sig av organiserat strejkbryteri måste strejkvaktskedjorna omvandlas från symboliska aktioner med glögg och pepparkakor till verkliga aktioner som kan hindra strejkbryteri.
För att det ska vara möjligt måste en verklig gräsrotsorganisering av medlemmar och alla som sympatiserar med strejken byggas upp. Då kan inte bara en av världens rikaste män tvingas garantera rimliga villkor för alla sina anställda, utan även högerns attacker slås tillbaka och en kämpande arbetarrörelse återuppbyggas, vars styrka vilar på medlemmarnas aktivitet och medvetenhet.