Iranska flyktingars riksorganisation (IFRO) samordnade i förra veckan en fem dagar lång sittstrejk i sin lokal på Nidarosgatan 12 i Husby i norra Stockholm. Amnesti för alla flyktingar som vistats i Sverige över ett år, lyder huvudkravet.
Bitterheten över att ha blivit glömda i regeringens tillfälliga
flyktinglag är stark bland iranska flyktingar, som själva spelade
en aktiv roll i förra årets proteströrelse.
–
Vi är glada över att 50 procent lyckades och att vi fick opinionen
med oss. Men regeringen har utnyttjat situationen till att lugna ner
samhället och komma ifrån kravet på amnesti åt
alla. Det är inte ekonomiska skäl som har fått oss iranier
att fly, utan 26 år av islamistisk diktatur, säger Mostafa
Jalali Pour, som själv tvingades lämna sin familj bakom sig
när han flydde.
Mostafa har suttit fängslad i Iran, och hans äldsta barn, en
22-årig flicka, har blivit utkastad från universitetet på grund
av hans kamp.
Också de andra iranska flyktingar som Offensiv träffade, Fatemeh
Khoda Parast, Ruzaka Eghtafare med 2-årige sonen Armin, Hossein
Shahnazari, Nader Harati och Yasini Masoud är politiskt aktiva flyktingar
inom t ex IFRO, Barnen Först och IAKP-Hekhmatist som vistats flera år
i Sverige. De har alla fortsatt sin aktivitet i exil med regeringskritiska
artiklar, varit talesmän för iranska flyktingar, bidragit till
oppositionella satellitsändningar osv.
–
Alla kvinnliga flyktingar från Iran borde automatiskt få stanna
pga situationen för kvinnor i Iran. Migrationsverket borde också ta
hänsyn till det nuvarande läget, då det har blivit ännu
värre av hotet från kärnvapenfrågan, säger
Fatemeh.
–
Vi borde ställa krav på alla kandidater i valet och ta reda
på hur de ställer sig till kravet på amnesti åt
alla, säger en man.
Vi avslutar besöket genom att berömma dem för deras roll
under förra årets flyktingkampanj och för deras viktiga
vägran att ge upp den fortsatta kampen och tackas i vår tur
för RS roll i flyktingkampen.
Arne Johansson
